Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
dan andra åter gå fria; fenomenet tycks med andra
ord vara starkt selektivt. — I diskussionen till (2)
höjes visserligen tvivlande röster, men utan
bärande motiveringar. Bidragsgivare nämna fall, där
lutsprödhet uppstått efter 10, ja t. o. m. efter 6
månaders drift, och framhålla att om sprickorna delvis
gå genom kornen, så kan det bero på att
pannvattnets sammansättning varierar med tiden och att, då
sprickan en gång uppstått, en allvarlig anvisning till
vanlig utmattning föreligger. Kiselsyrans farlighet
förnekas av somliga men bekräftas av andra.
Författaren till (3), C. H. Desch, som är anställd
vid National Physical Laboratory, framhåller att
materialet mellan sprickorna ej nödvändigtvis är sprött.
Han hävdar att dåligt arbete vid tillverkningen
såsom för högt nitningstryck, för mycken diktning etc.
ökar sannolikheten för sprickbildning, men det finns
intet bevis för att de orsakat brott vid frånvaro av
kemiskt angrepp. För utseendet på nitskarvar etc. vid
dåligt arbete hänvisar författaren till (5), där också
en hel del värdefullt bildmaterial finnes samlat.
Däremot har det icke lyckats honom att bekräfta
Schroe-ders och Berks resultat med kiselsyra, i det att ren och
förorenad lut gav samma verkan, dvs. lutsprödhet. ■—
1 diskussionen framhålles bl. a. att lutsprödhet
undantagsvis förekommer även vid helsmidda ångdomar
och i så fall vid armaturflänsar eller dylika ställen,
där de kända betingelserna kunna vara realiserade.
En bidragsgivare framhåller att brustna nitskallar är
ett varningstecken, som borde föranleda närmare
undersökning av växelstrimlor och plåt med avseende
på sprickförekomst, t. e. med elektromagnetisk
metod. Likväl finnes även fall då blott nitbrott
förekommit utan att andra fel tillstött.
E. Partridge ger i (4) ävenledes en historisk
översikt av särskilt den amerikanska utvecklingen.
Författaren intresserar sig för upphävande och
påskyndande tillsatser och kritiserar en del kvacksalveri på
området som förekommit. Han framhåller att någon
säker kunskap om oorganiska tillsatsers betydelse
ännu ej vunnits. Tidigt hade man funnit att
garvsyra motverkade lutsprödhet. Nyare systematiska
undersökningar (Schroeder m. fi.) ha visat att vissa
ligninderivat erhållna ur avfallslutar från
sulfat-fäbriker också verka upphävande, även i närvaro av
kiselsyra.
I den citerade litteraturen diskuteras flerstädes det
egendomliga i att fenomenet först nu börjat
uppmärksammas och att det likt en infektionssjukdom
befinner sig i spridning till områden som hittills varit
förskonade från dess lömska verkningar. Några
godtagbara slutsatser ha ännu ej kunnat dragas. För
Sveriges del har, mig veterligen, hittills fenomenet
uppträtt blott som rent undantag och i intet fall
fullständigt beskrivits i litteraturen. Med tanke på
framtida möjligheter till avvärjande åtgärder mottog
jag därför tacksamt tillfället att analysera ett fall
av mystiska nitbrott i en ångpanna vid ett svenskt
industriföretag som nu skall relateras.
Den ifrågavarande pannan var en vattenrörpanna
om 335 m2 eldyta av normalt utförande och
konstruktion. Utseendet framgår av fig. 1 och 2. Pannan
har två parallella nitade ångdomar. Den
installerades för ett par år sedan vid ett svenskt
industriföretag. Driften är hård men torde icke överstiga
vad som för en dylik panna kan anses normalt. I
varje fall har samma tillverkare levererat liknande
pannor för liknande ändamål sedan åtminstone åtta
år tillbaka. Arbetstrycket är maximalt 18 atö men
varierar under normal drift från 18 till minimum 12
atö tre gånger per timme på grund av de häftiga
urladdningar som sammanhänga med driften.
Belastningsvariationer av nämnt slag inträffa
åtminstone 20 000 gånger om året. Jag har granskat
konstruktion och beräkningar och befunnit dem i
överensstämmelse med K. Socialstyrelsens föreskrifter.
Efter 5 månaders drift upptäcktes att 55 nitar i
vänstra domen brustit, i det att skallarna sprungit
av huvudsakligen på rökgassidan. 117 nitar ersattes
nu och strax efteråt inbyggdes ett skyddsvalv, så att
gaserna ej kunde beröra överpannan, då det
förmodades att brotten sammanhängde med beröringen
av rökgaserna. Då driften totalt pågått i 13
månader, upptäcktes ytterligare brustna nitar på vänstra
domen varför hela vänstra överpannan omnitades på
platsen (för hand, i motsats mot maskinnitningen vid
ursprungliga tillverkningen!). Pannan igångsattes
ånyo och efter en total drifttid från början av cirka
20 månader upptäcktes att 53 nitar brustit i högra
domen samt att i vänstra domen ännu en nit av det
nyinsatta partiet gått sönder. De brustna nitarna
härröra från såväl längd- som rundväxlar och såväl
från området över som under vattenytan.
Undertecknad fick hand om de 54 uttagna nitarna
från det senaste tillfället, som underkastades analys,
varjämte några utsmiddes, normaliserades och
drag-provades. Det befanns att nitmaterialet var normalt
och att egenskaperna väl fyllde K. Socialstyrelsens
föreskrifter med avseende på brottgräns och
förlängning samt att dessa egenskaper under användningen
i pannan troligen undergått blott oväsentliga
förändringar. Möjligen uppvisade nitarna av
ursprungspartiet väl hög manganhalt varjämte deras
sammansättning varierade rätt betydligt från nit till nit,
tydligen beroende på att materialet enligt erhållen
uppgift blandats från flera partier, jfr nedan tabell 1.
Samtliga brustna nitar företedde brottytor med
typisk snäckformad utmattningskaraktär, där icke
ut-slagningen deformerat denna. De flesta hade en
gråaktig beläggning, jfr fig. 3.
Några på måfå genomskurna nitar uppvisade
sprickor såväl vid hålkälarna som på skaften.
Hål-kälarna voro på en del nitar väl knappt tilltagna
tydligen beroende på otillräcklig fasning av nithålen,
men då sprickor uppträdde även på andra ställen av
nitarna fanns ingen anledning att söka brottorsaken
i otillräckliga hålkälsradier.
För att restlöst genompejla hela
försöksmaterialet företogs betning av alla nitarna under iy2 à 2
timmar i 3 vol. H20 -f 2 vol. konc. H2S04 + 1 vol.
konc. HCl. Härigenom öppnades befintliga sprickor,
så att de med lätthet kunde iakttagas med blotta
ögat. De flesta nitarna visade sprickor vid
hålkälarna till kvarsittande skallen. Ett par nitar hade mitt
på skaftet lokaliserade områden av
storleksordningen 1 cm2, där sprickorna voro tätt hopade, jfr fig. 4
(förstoring cirka 4 X). Sprickornas huvudriktning
är vinkelrätt mot nitens längdriktning.
Nu utvaldes ett parti med hänsyn till befintliga
sprickor och preparerades för mikroskopisk
undersökning. Inalles har ett 15-tal nitar mikroskoperats.
1 ett fall kunde därvid erhållas kontroll på betningens
104
21 sept. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
