Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Båda typerna förekomma bland de nitar som
mikro-skoperats, varvid det visat sig att de flesta
kvarsittande skallarna äro sätthuvuden, dvs. vid
tillverkningen befunnit sig inuti pannan.
Fig. 11 visar strukturen på niten från vänstra
domen, som alltså insatts vid omnitningen. Den är rätt
olik de övriga. Strukturtypen svarar närmast mot
fig. 8 men är avsevärt mera finkornig (förstoring cirka
175 X). Vid hålkälen har materialet deformerats
betydligt, jfr fig. 12 (förstoring cirka 560 X).
Kvarsittande skallen är den som slogs vid nitningen dvs.
sluthuvudet.
Lokala hårdhetsmätningar med Vickersdiamant
och 10 respektive 3 kg belastning har företagits i
snittytorna på ett antal nitar med typiska strukturer.
Härvid har mätningarna utförts i rader parallellt eller
vinkelrätt mot ytan så tätt som möjligt för att få
med så stora variationer som möjligt. Därvid erhölls:
På nitar av ursprungsmaterialet
med härdningsstruktur:
På skaftet ett par 1/10 mm från ytan, hårdhetstal =
= 150—190.
På skaftet ett par mm från ytan, hårdhetstal =
: 140—150.
På skaftet ett par mm från nitcentrum, hårdhetstal r=
= 100—150.
På nitar av ursprungsmaterialet
med överhettningsstruktur och
kornstruktur av ferrit och perlit:
På skaftet ett par 1/±0 mm från ytan, hårdhetstal =
r= 130—180.
På skaftet ett par mm från ytan, hårdhetstal =
—120—130.
På skaftet ett par mm från nitcentrum, hårdhetstal
= 120—130.
På niten från o mnitnings materialet:
På skaftet ett par J/10 mm från ytan, hårdhetstal —
= 120—130.
På skaftet ett par mm från ytan, hårdhetstal —
160—170.
På skaftet ett par mm från nitcentruni, hårdhetstal =
= 140—160.
Hårdhetstalen variera sålunda inom varje nit, men
är tämligen oberoende av strukturtyp.
Sammanfattande vill jag uttala att de strukturer
som iakttagits på alla undersökta nitar (möjligen med
undantag för niten i fig. 11 och 12) äro att betrakta
som normala och icke antyda att nitarna varit utsatta
för någon misshandel under tillverkningen. Om niten,
fig. 11 och 12, kan intet bestämt uttalande göras.
Möjligen har den slagits vid något för låg temperatur.
Man kan säkerligen icke fälla någon dom på grund
av en enda handslagen nit från omnitningspartiet.
Jag övergår nu att diskutera sprickornas utseende.
Den omständigheten att de flesta sprickorna ha ett
starkt förgrenat utseende och att så många parallella
sprickor uppträda samtidigt (fig. 4!) visar otvetydigt
att kemiskt angrepp medverkat vid deras uppkomst.
Detta framgår även av att sprickorna nästan överallt
äro fyllda med kvarsittande gråaktig
korrosionssubstans (se t. e. fig. 7 och 11). Anmärkningsvärt är
att sprickorna strax under ytan på skaftet ha en
benägenhet att breda ut sig i nitens längdriktning. Detta
kan iakttagas redan vid måttlig förstoring på de
betade nitarna, där sprickorna öppnats (fig. 5) samt
särskilt vackert på en obetad, fig. 7, vid stark förstoring.
Fig. 3. Brustna nitar. (Broken rivets.)
regel Widmannstättenartad, dvs. en typisk
övcrhett-ningsstruktur, som visar att niten varit upphettad till
hög temperatur före islagningen.
Strukturbeståndsdelarna äro emellertid i en del nitar ferrit och mer
eller mindre anlöpt martensit, vilket visar att
avkyl-ningshastigheten varit tillräckligt stor för
uppnående av härdningseffekt, jfr fig. 5 (förstoring cirka
40 X), fig. 6 (samma ställe, förstoring cirka 350 X)
och fig. 7 (annan nit, förstoring cirka 700 X). I
andra fall var anordningen liknande, men där hade
omvandling inträtt, så att strukturbeståndsdelarna
voro ferrit och lamellär perlit (upplösbar vid cirka
1000 X förstoring). I åter andra fall uppträdde
kornstruktur i form av rader av ferritkorn utefter
ursprungliga tågigheten i materialet med perlitöar
inströdda, se fig. 8 (förstoring cirka 350 X).
Tågigheten i materialet framträder tydligt av svaveltrycken,
fig. 9 på ursprungsmaterialet och fig. 10 på
omnit-ningsmaterial från vänstra domen.
Av svaveltrycken framgår f. ö. att
ursprungsmaterialet var tätat medan det senare var otätat, något
som bekräftats av analyserna, jfr tabell 1.
Tabell 1.
Analys Material från högra domen D:o från vänstra
Utförd av M G L L G L
Anm. enl. uppgift spån från
verkstaden spån från
verkstaden spån från
verkstaden
%
C 0.12 0,12 0,14 0,12 0,08 0,16
Si 0,47 0,15 0,17 0,16 0,17 spår
Mtl 0,59 0,50 0,56 0,51 0,35 0,40
P 0,012 0,035 0,020 0,018 O|030 0,013
S 0^034 0.020 0,031 0,031 0,025 0,022
Cr - — - 0 — —
Ni — - — 0 — —
Cu —___— — 0,09 —
I de delar av nitarna som undergått stark
deformation i varmt tillstånd vid nitningen, således
slut-huvudena och de delar av skaftet närmast hålkälen
mot dessa skallar där materialflödet under slagningen
är störst, uppträder deformationsstruktur i högre och
lägre grad. Det blir härigenom möjligt att med viss
sannolikhet avgöra om den kvarsittande skallen är
slagen vid nitningen eller om den är ett sätthuvud.
106
21 sept. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
