- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Mekanik /
112

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Efter denna utvikning återgår jag till redogörelsen
för undersökningen. Fig. 5 visar ett större
korrosionsområde taget av en spricka vid snitt a—a, vilken
inträngt ca 3 mm i plåten. Här är endast inre delen
av området fyllt, med korrosionsprodukt, beroende
på att den spröda massan, då det angripna området
blivit tillräckligt stort, brustit. Denna bristning har
antagligen förorsakats av en större
spänningsvariation, t. e. vid pannans uppeldning, och
korrosionspartiklarna ha sedan spolats bort av vattnet. Även

Fig. 8. Utmattningsprovstyckenas uttagning ur plåten.

här kan man tydligt iakttaga, hur den djupaste
in-trängningen har formen av en spets.

Under pannans drift uppstå varierande
påkänningar. Huru inverka nu dessa på sprickbildningen?
Tager man först i betraktande de stora
spänningsvariationer, som uppstå vid pannans uppeldning och
avsvalnande, så förekomma de så sällan, att de
omöjligen kunna giva upphov till någon
utmattningsspricka. Under pannans hela livslängd kan det
endast bli fråga om några tusen dylika
spänningsvariationer. De mindre spänningsvariationerna åter,
vilka uppstå t. e. vid forcering av pannan och på
grund av temperaturvariationer, ha så liten
spän-ningsamplitud, att ej heller de kunna giva upphov till
någon utmattningsspricka. Om man betraktar den
främsta delen av korrosionsområdet i fig. 5 i större
förstoring, fig. 6, så kan man icke konstatera, att
någon utmattningsspricka uppkommit. Korrosionen
har i varje fall trängt fram lika långt som denna.
Figuren visar nämligen huru sprickan, som i
verkligheten är 0,’ö2 mm bred, framtränger i en avrundad
spets och ej i den för utmattningssprickan
karakteristiska smala formen.

Ehuru de varierande spänningar, som förekomma i
pannan, såsom förut påpekats, icke förmå
åstadkomma en utmattningsspricka, så ha de dock sin
betydelse genom att de underlätta
korrosionssprickbildningens fortsättande. De ha ju i varje fall den
inverkan, att de underlätta kallbearbetningen av
materialet och därmed minska dettas motståndskraft.
Såsom förut nämnts bidraga spänningsväxlingarna
dessutom till att avlägsna korrosionsprodukten,
varigenom vattnet lättare kan tränga in och angripa
nya områden.

Av intresse kan vara att studera utseendet på
korrosionsinträngningen för att konstatera, huruvida
denna går fram genom kornen eller utefter
korngränserna. Vid ett närmare studium av fig. 6 finner man,
att korrosionen på vissa ställen tränger fram utefter
korngränserna men på andra tenderar att gå genom
kornen. Fig. 7, som är en större förstoring av

spetsen i fig. 3, visar tydligt, huru korrosionen
tränger fram genom kornen. Den på denna figur
avbildade sprickan har därigenom en viss likhet med
utmattningssprickan.

Vid de hittills undersökta korrosionsområdena har
inträngningen, såsom framgår av ovan angivna mått,
icke varit av den betydelse, att den kunnat
omedelbart medföra brott. För att ett dylikt skall uppstå
fordras givetvis en betydligt kraftigare inträngning.
Den fortsatta inträngningen kommer att alltmer få
karaktären av ren utmattningsspricka. Orsaken
härtill är den, att då arean genom korrosionen väsentligt
minskats, spänningsa.mplituden i samma mån tilltager.
Till slut blir denna spänning så stor, att brott uppstår
på grund av den statiska påkänningen.

När brottet på den undersökta pannan uppstod,
inträffade ingen olyckshändelse. Brottet uppstod
nämligen, då pannan efter genomgången grundlig
reparation, vid vilken tuber bytts och diktningar
vidtagits, provtrycktes. Vid provtryckningen belastades
pannan upprepade gånger med det föreskrivna
trycket, utan att något särskilt inträffade. Ehuru man
inte kunde märka någonting, är det dock tydligt, att
den redan förefintliga sprickan för varje gång
provtryckning ägde rum trängde allt längre in i materialet.
Plåten har härigenom blivit så försvagad, att den
till slut brast vid en provbelastning. Med anledning
av det inträffade företog man en noggrannare
besiktning av de övriga pannorna av samma typ, varvid
man i samtliga påträffade dylika
korrosionssprickbildningar.

För att om möjligt få en uppfattning om i huru
hög grad förefintligheten av korrosion inverkar på
materialets utmattningsegenskaper, ha gjorts tvenne
serier utmattningsförsök på plåten. För detta
ändamål ha provstycken märkta A uttagits något ovanför
snitt a—a och andra märkta B omedelbart ovanför
dessa, fig. 8. Provbitarna, vilkas utseende framgår
av fig. 9, äro 80 mm höga och formgivningen har



Fig. 9. Provstycken använda vid
utmattningsförsöken.

112

21 sept. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940m/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free