Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
bestämts av lättheten att uttaga desamma. De ytor,
som tidigare utgjort pannans inner- resp. yttersida,
ha ej bearbetats. Provstyckena hava utsatts för en
pulserande påkänning, som varierat från noll till en
viss maximal dragpåkänning.
För att med användande av dessa provbitar söka
få fram utmattningsgränsen fordras på grund av att
ytorna äro mycket ojämna, ett synnerligen stort
antal provstycken. Punkterna i
utmattningsdiagrammet skulle nämligen komma att få mycket stor
spridning, vilket ju redan vid användandet av polerade
provstavar är fallet. Proven märkta A ha därför
utsatts för en och samma spänningsamplitud, vilken
varit väld så, att provstyckena efter en viss tid
brustit. Därigenom ha vi erhållit ett medelvärde på
det antal belastningsväxlingar, som provstyckena
uthärda, innan brott uppstår. För provstyckena B åter
har spänningsamplituden valts så, att provstyckena
skulle brista efter samma antal belastningsväxlingar,
som provstyckena märkta A.
Resultatet av denna undersökning framgår av
diagrammet fig. 10. Av detta synes, att spänningen för
provstyckena A i medeltal är ca 22,5 kg/mm2 och
antalet erforderliga belastningsväxlingar till dess brott
uppstår varierar mellan 70000 och 1 600 000. Vid
provstyckena märkta B är spänningen i medeltal
27,0 kg/mm2 och antalet belastningsväxlingar
varierar mellan 300 000 och 1500 000. Tvenne
provstycken ha belastats ända upp till 6 resp. 8 mill.
gånger, utan att brott uppstått. För att åstadkomma
dessa brott på dessa bägge provstycken har
belastningen därefter ökats. Av diagrammet framgår nu,
att spänningen på provstyckena B måste vara ca
4,5 kg/mm2 eller 20 % högre än för provstyckena A,
därest de skola brista efter ungefär samma antal
belastningsväxlingar.
Betraktar man de olika brottytor, som uppstått på
provstyckena, finner man, att korrosionen å
provbitarna A trängt in 0,2 till 0,3 mm, och försöker man
uppskatta den därigenom uppkomna minskningen i
arean, så är denna blott 0,5 %. Denna siffra på
areans minskning måste anses vara mycket osäker,
men den ger dock en uppfattning om
storleksordningen. Vid provstyckena B åter är korrosionens
maximala inträngning blott 0,05 mm och på en del
av dessa provstycken kan någon korrosion över
huvud taget icke iakttagas. Av dessa iakttagelser
kan man draga den slutsatsen, att orsaken till att
provstyckena A tåla mindre belastning icke kan
sökas i en av korrosionen förorsakad areaminskning,
utan däri att korrosionen givit upphov till
anvisningar med ty åtföljande spänningskoncentration.
Ovan relaterade materialundersökning klargör den
stora betydelse, som korrosionsangrepp ha för
materialets hållfasthet. Det måste därför för en
konstruktör vara av allra största intresse att söka avlägsna
de omständigheter, som giva upphov till dylika
mate-rialförsvagande angrepp. Såsom vi ovan vid
redogörelsen för den av oss företagna undersökningen
påvisat, så synes spänningen ha ett avgörande
inflytande på korrosionssprickbildningarnas uppkomst. Den
väg på vilken konstruktören bör slå in är därför
given. Med andra ord: han bör i möjligaste mån
undvika att höga dragspänningar uppkomma. Med
hänsyn till de erfarenheter, som nu vunnits, måste
därför konstruktionen av den undersökta pannan an-
2
kg/mm
1 o 10£ 104 10® 10a
ental påkänningar /log.skala/
Fig. 10. Utmattningsdiagram. + Prov märkta A. o Prov
märkta B.
ses felaktig. Genom den form, som givits domen,
ha nämligen stora spänningar uppstått kring förut
omtalade snitt a—a, vilka spänningar sedan givit
upphov till de korrosionssprickbildningar, som
slutligen förorsaka brottet på pannan.
Litteraturförteckning:
1. F. Odqvist: Lutsprödhet vid ångpannematerial.
Teknisk tidskritt Mekanik, 1940, h. 10.
2. F. Odqvist: Huru bör sträckgränsen utnyttjas vid
bedömning av konstruktionernas säkerhet? Teknisk tidskrift
Mekanik, 1938, h. 6.
3. Körber u. Pomp, Mitt. Kais.-Wilh.-Inst. Kisenforschg.,
Dusseldorf Bd. 8 (1926).
Insänt
Svetselektroder.
I häfte 38 av Teknisk tidskrift för detta år (sid.
101—102) har under titeln "En ny svetselektrod"
givits en redogörelse för en av Gutehoffnungshiitte,
Oberhausen, nyligen marknadsförd specialelektrod,
benämnd "GHH-Pan 15". Denna elektrod skulle ge ett
svetsgods, som efter glödgning utmärktes av följande
hållfasthetsegenskaper.
Hållfasthet Sträckgräns Förlängning Kontraklion
48 kg/mm2 37 kg/mm2 28—31 ’% 50—60 %
Av uppsatsen får man lätt det intrycket, att den
nämnda tyska elektroden skulle utgöra en verklig
nyhet på svetsningens område samt vara alldeles utan
motsvarighet på den svenska marknaden. Så är
emellertid ej fallet. Sedan flera år tillbaka finnas i
Sverige 2 elektroder, framställda av olika fabriker, om
vilka elektroder det kanske kunde vara på sin plats
att ge några närmare upplysningar.
De båda elektroderna lämna, som framgår av
tabellerna 1 och 2, svetsgods med utomordentligt goda
mekaniska egenskaper. I kvalitetshänseende torde
dessa svetsgods icke blott vara jämbördiga med
svets-godset efter den tyska elektroden, utan de äro den till
och med överlägsna.
19 okt. 1940
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
