- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
81

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

föreslagen för typen, och vilken förutsattes vara
utförd såsom Ljungströms rigg med vridbar mast.

När ett fartyg går med motorkraft, åstadkommer
fartygets hastighet i samverkan med vindens
hastighet en resultant av vindens hastighet relativt till
fartyget, som då vinden kommer från sidan, ökar
vindstyrkan i fartygets segel. Yid de tillfällen, då vinden
ej är särskilt kraftig, bliver i allmänhet den
resulterande vindriktningen en bidevindsriktning, dvs. ehuru
vinden kommer från sidan, så seglar fartyget kanske
i dikt bidevind. Det är under dessa omständigheter
viktigt, att fartygets segelställ är väl lämpat för
kryssning i vinklar nära vinden. Det vanliga
segelstället är härför synnerligen otillfredsställande,
varemot den nya riggen med sin aerodynamiskt riktiga
utformning visat sig vara en speciell bidevindsrigg.
Riggen ifråga möjliggör därför dess utnyttjande såsom
en effektiv drivkraft i förening med motorn, och kan
utnyttjas för att spara bränsle eller öka hastigheten.

Emedan en fiskebåt av den nya typen är tänkt att
gå med en hastighet av omkring 10 knop, är i största
allmänhet medvind av ringa betydelse och ringa hjälp.
Seglen kunna därför hela tiden stå skotade för
bidevind, så att de alltid äro färdiga såsom medhjälpare
vid olika vindriktningar. Troligen bliver livet
ombord på en så hanterad fiskebåt angenämare med dess
av seglen stöttade mjukare gång.

I samband med fiskefartygets krängningsmoment
bör dess segelbärningsförmåga beaktas. Jag har vid
projekterandet av de nu försökta båttyperna utgått
ifrån, att deras segelförmåga skall i 30 m vind, dvs.
under orkan tillåta, att fartygen kunna hållas klara
från kusten, om motorn stoppar. För att preliminärt
granska förutsättningarna härför hava några små
försök beträffande seglingsförmågan utförts, vilka
finnas angivna å fig. 42. Ett fartygs kryssningsförmåga
är tänkt såsom uttryckt i det gradtal, i vilket fartyget
kan kryssa under bästa omständigheter och med fullt
eller nära fullt segelställ. Å figuren angivna 100°
uttrycka kryssningsförmågan, såsom den observerats å
en snabbseglande jakt med Ljungströms rigg.
Därefter är en mindre jolle med ungefär likformig
över-vattenskropp som "Lill-Sonja" undersökt. Dess
kryssningsförmåga med nedfällda svärd är angiven
med vinkel 60°. Vidare är seglingsförmågan hos
fiskebåtsmodellen "Lill-Mosa" angiven till 40° och
därefter jöllen med uppfällda svärd, som därmed har en
försämrad kryssningsförmåga av 20°. Slutligen kom-

mer längst till vänster den s. k. kryssningsgränsen
med en kryssningsvinkel av 6°, vilken är tänkt att
utgöra gränsen för ett fartyg att i hård pålandsvind
kunna hålla sig från kusten vid segling fram och
tillbaka med minsta möjliga segel.

Kurvan å figuren angiver den gradvis försämrade
seglingsförmågan, vilken seglingsförmåga allt mer
avtar beroende på antingen segelareans minskning eller
andra seglingen försämrande egenskaper, såsom
frånvaron av tillräckligt avdrivsmotstånd i form av köl
osv. Såsom framgår av figuren har en
snabbseglande jakt med kvalitetstalet 100 en otrolig förmåga
att hålla sig kvar i sin lovartsposition med mycket
små segel. Den jakt, varmed proven utfördes, hade
en full segelarea av 40 kvm men kunde kryssa med
endast 3 kvm utrullade. Detta förhållande visar, hur
viktigt det är för ett segelfartygs sjövärdighet att
vara i möjligaste grad lättlöpande och att hava en
rigg med god kryssningsförmåga.

Å fig. 42 är segelarean uttryckt i procent av
skrovets mot sidovind exponerade silhuett, vilket ehuru
ej ensamt dock utgör en faktor av avgörande
betydelse. Man finner av diagrammets exempel med jolle
med och utan svärd, hur segelarean måste ökas för en
båt med sämre egenskaper. Med tillhjälp av
diagrammet kan approximativt beräknas den vindstyrka,
vid vilken fartyget ifråga uppnår kryssningsgränsen,
förutsatt att man känner samma fartygs kvalitetstal,
dvs. bästa kryssningsvinkel.

Beträffande fiskebåtsmodellerna utgöra desamma
en kompromiss mellan strävan efter snabbhet,
lämplighet för fiskets bedrivande ombord och
seglingsförmåga. Den senast utförda längre och smäckrare
modellen har för att fylla de bägge första kraven
medvetet fått givas en sämre seglingsförmåga. Den
smalare båtens ökade vekhet tillåter den ej a-tt bära lika
stora segel som den första försöksmodellen, "Mosa".
Denna modell överträffade väsentligt det å
kryssningsdiagrammet antagna kvalitetstalet.

Emellertid har det visat sig, att det är lättare att
med ett för litet segel kryssa i mycket hård vind än i
svagare vind, antagligen beroende på att den ökade
vindhastigheten giver ett förmånligare Reynolds’ tal.
De större dimensionerna hos ett större fartyg giva
även av samma orsak bättre resultat. Det är därför
att vänta, att de i diagrammet angivna värdena å
kryssningsvinklarna komma att överträffas vid fartyg
i full storlek.

Fig. 43. Traditionell linjeritning till cirkelbågsskrov (fiskebåtsmodellen "Per").

21 sept. 1940

81

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940s/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free