Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
Fig. 4. Gilbert Sheldons utprövade skeppsformer ur uppsatsen "Om centro gravitatis uti et Skep ock om des fördelaktigare
ställe i anseende til skeppets fart" i Svenska Vetenskapsakademiens handlingar 1742, andra kvartal.
så omständliga som lättillgängliga och åskådligt
övertygande".
Dessa män funnos emellertid bland Sveriges samtida
skeppsbyggmästare. Utöver svenska hamnar i
Sveaborg i Finland, Stockholm, Göteborg och Stralsund
var det Karlskrona, som sedan 1600-talet
dominerade Sveriges skeppsbyggnadsverksamhet, särskilt
med hänsyn till örlogsflottan. Amiralitetskollegiet
hade sitt säte där och bland dess ämbetsmän och
sjöofficerare, intresserar i detta samband framförallt
släkten Sheldon, vars stamfader till svenska ätten
Francis Sheldon 1655 inkom till Sverige från
England. Hans son Charles Sheldon (1655—1739),
även han skeppsbyggmästare i Karlskrona, skapade
den första fruktbärande kontakten mellan Kronans
praktiskt erfarna sjömän samt skeppsbyggare och de
civila akademiskt lärda män. Redan 1712 hade
amiralitetskollegiet i Karlskrona bett att Christofer
Polhem skulle resa dit och rådgöra med dessa herrar om
byggandet av kvarndammen i Lyckeby. Han reste
emellertid icke dit och det utbyttes ritningar och
beräkningar endast genom korrespondans. Trots detta
kan den då knutna förbindelsen mellan den
ingenjörskunniga Sheldonsläkten å ena sidan och teoretikerna
på gebitet, Polhem och Swedenborg å andra sidan,
anses som den hydrodynamiska forskningens
utgångspunkt här i landet. Närmare bevis härom lämnas i
fortsättningen. Det inverkade dessutom säkerligen
främjande på dessa arbeten att konung Karl XII
visade personligt intresse för de nya tankarna och
förslagen. Han beordrade 1716 Polhem till Karlskrona
för utförandet av de planerade dockanläggningarna
och lät sig vid uppehåll i Lund av Swedenborg
berätta om tidskriften Daedalus innehåll.14
Författaren har anträffat en opublicerad
korrespondens mellan Svenska Vetenskapsakademiens första
sekreterare A. von Höpken i Stockholm och
skeppsbyggmästaren Gilbert Sheldon i Karlskrona från
åren 1739—1742.15 Därur framgår bl. a. att
Christofer Polhem till Vetenskapsakademien hade inlämnat
en berättelse "Om Skieppens fart i Sion", som
akademiens sekreterare på sin tid vidare befordrade till
Gilbert Sheldons far Charles i Karlskrona för att han
skulle "närmare pröfa gjörligheten af detta påfund".
(Höpken till Gilbert Sheldon den 8 mars 1740.)
Polhems manuskript är identiskt med hans uppsats i
Daedalus 1717 med titeln "Ett Experiment eller Prof
14 Swedenborgs brev till E. Benzelius från Brunsbo 1718.
15 I Riksarkivets fjärde sektion bland flottans Sheldon-
handlingar.
hwarmed Skepsbygnaden kan befordras", varom
förut berättats.
Att Charles Sheldon, uppmuntrad av Polhems
arbete, verkligen utfört modellförsök för motståndets
bestämmande för båtar av olika slag, framgår ur en
avhandling av hans son Gilbert om båtars
tyngdpunkt i Svenska Vetenskapsakademiens handlingar,
andra kvartalet 1742, med titeln: "Om centro
gravitatis uti et Skep, ock om des fördelaktigare ställe i
anseende til skeppets fart". Gilbert Sheldon
meddelar däri: "Hwad altså skeppens fart i sion angår, så
har min Sal. Fader i sin tid därpå giordt åtskilliga
rön och försök, dem jag sedemera efter honom med
särdeles nöje fullfölgt ock därwid icke heller
underlåtit att nyttia Herr Commercie Rådet Polhems
up-fundne berömlige machine och med hwilken til at
wisa huru skepsbygnaden befordras kan" (uppsatsen i
Daedalus 1717).
Några handlingar, som redogör för Charles
Sheldons omtalade försök hava ännu icke påträffats, men
deras existens torde vara säkert. Gillbert Sheldon
refererar i samma uppsats i samband därmed även till
hans faders ritningar för vissa båtar "för 8 år
sedan", dvs. 1734.
Sina egna försök beskriver emellertid Gilbert
Sheldon ganska utförligt. Han använde därvid Polhems
"berömlige machine" dvs. den i Daedalus beskrivna
försöksrännan. Sheldon använde omväxlande
modeller av olika skepnad och hans försöksresultat äro
märkliga. Han finner genom åtskilliga försök alltid
att båtformer, som voro skarpast akter och fylligast
för, hade större fart (se fig. 4). Han motiverar
resultaten därmed att "skepp kan med sin bog fördela,
un-dantrycka, rymma och utspänna vattnet och lämna
rum för skeppets kropp", dessutom att ju mindre tid
vattnet har att trycka på sidorna, ju större fart får
båten. Utöver den, även i vår tid rätta
hydrodynamiska grundformen av strömlinjeformade kroppar,
upptäcker han redan begrepp, som vi idag beteckna
med virvelbildning, dödvatten och slankhetsgrad.
Man får ett begrepp om det pionjärarbete, som far och
son Sheldon och Christofer Polhem hava presterat på
experimentella hydrodynamikens område, när man
betraktar samtida svenska läroböcker i skeppsbyggeri.
Som ett exempel nämnes viceamiral Rajalins
lärobok i Skeppsbyggeri,16 som år 1730 icke ännu
hänvisar till möjligheten att experimentellt utröna båt
i® Med titeln "Nödig Underrättelse om Skiepz Byggeriet
och derutaf härflytande Högnödige och Siöväsendet samt
taklingen tilhörige ProportionerCarlscrona, 1730.
19 okt. 1940
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
