- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
4

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 4. Stolpgrop med järnstolpe under montage.

rörelse i dessa trakter, dit det tidigare varit nästan
omöjligt att taga sig fram och tillbaka under dagen.

Sektionen Stadsforsen—Ånge blev färdig på
beräknad tid ocli sattes omedelbart under spänning.
Därmed erhölls för första gången sammanknytning
mellan alla de statliga kraftverken, tack vare
tran-sitering på Krångedes ledning, ocli det blev möjligt
att överföra Porjuskraft till sydligaste Sverige och
t. o. m. till Danmark.

I något mindre forcerad takt färdigbyggdes
därefter sträckan Horndal—Västerås, även den med
trästolpar.

220 kV sektionen Ånge—Horndal.

När det gällde a’tt bestämma valet av material till
stolpar för den återstående sträckan mellan Ånge och
Horndal, hade järnpriserna sjunkit, och man kunde
åter få järnstolpar med normala leveranstider. Därtill
kom, att vi hade förbrukat större delen av vårt lager
av trästolpar. Det visade sig då fördelaktigt att
göra stolparna av järn och av samma typ som
Krångedes, alltså svetsade. Vi förlängde dock stolparna
ca 4 m ovanför regeln, så att jordlinorna skulle ge ett
ännu säkrare skydd mot åsknedslag. Se fig. 4—6.

Rostskydd.

För järnstolparnas skyddande mot rost gjorde jag
en utredning, som infördes i Teknisk tidskr. 1938

Fig. o. Provmontage av regel vid 220 kV järnstolpe.

h. 28, s. 335, varför jag endast skall summariskt
återge resultatet ocli lämna några ytterligare
uppgifter. För stolpdelen ovan mark visade sig
varmför-zinkning bli något öre per kg billigare än den
kapitaliserat målningskostnaden. En sådan
varmför-zinkning har två väsentliga fördelar. Den ena är, att
stolparna bli starkare. Vi tillverkade på prov 12 st.
mindre toppdelar, av vilka vi förzinkade 8 st., och
därefter belastade vi dem till brott. Det visade sig
då, att de förzinkade delarna hade i medeltal 10 %
högre brottlast än de oförzinkade, och den lägsta
brottlasten för de förzinkade var ungefär lika hög
som den högsta brottlasten för de oförzinkade.
Därtill kom, att spridningen i värdena var för de
oförzinkade cND 50 % större än för de förzinkade. De
prov, som vi senare gjorde med hela stolpar, voco
så få, att vi icke kunde få fram lika tydliga värden,
som för resten voro rätt svåra att räkna om, då
stolparna icke voro lika långa eller lika grova, men
tendensen fanns där. Vi ha utnyttjat detta som en
extra säkerhetsmarginal.

Den andra fördelen med varmförzinkning ligger
däri, att man kan få även stolpdelen under marken
varmförzinkad, och här blir det en större besparing.
Vi hade erfarit, att om man målar stolpdelen under
marken med aldrig så god färg, blir denna avskavd
genom tjälskjutningar, och man måste räkna med
ständigt underhåll. En förzinkad yta har emellertid
en helt annan motståndsförmåga, och man kan ur
korrosionssynpunkt räkna med, att ett zinkskikt på
stolpen av 800 g pr m2 håller i marken i ca 15 år,
innan järnet börjar angripas. För att nu få ännu
längre livslängd borde man skydda zinken genom
någon bestrykning. Byråingenjör Ulf Boye i
Vattenfallsstyrelsen kom då på den idén, att man skulle
bekläda de förzinkade stolpdelarna under marken med
0,5 mm tjock zinkplåt, som skulle förlänga livslängden
under avsevärd tid.

Sedan jag ytterligare studerat korrosionsproblemet
vid några anläggningar i Tyskland, beslöt
Vattenfallsstyrelsen att bygga den planerade
galvaniserings-anläggningen, då det icke fanns en så stor
galvani-seringsgryta i Norden och antagligen icke i Europa.
Det beslöts också, att markdelen av de förzinkade
stolparna skulle beklädas med zinkplåt. Det är 4 000
stolpdelar, som på detta sätt bli varmförzinkade, och
i en annan, mindre gryta varmförzinkas reglar och

Fig. 6. Raklinjestolpe av järn för 220 kV.

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free