- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
9

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

jordytans vikt = P =
överbelastningen = Q

■yh2
2tg co
q h
"tga
h

antal skurna pålar = —

med medellängden = A (1 — 0,5 tg co)

vh2

•.•av pålarna buren vikt A P = )j2 (1 — 0,5 tg ö) (för

att vara på säkra sidan antages ingen överlast nedgå
direkt i pålarna).

En proj.-ekv. utefter glidytan ger

J eos co = (P +

T y ^
/ =r2 - + ih-

Sätt J = 0 och lös ut v!

■ A P) sin w —

t A

p A2



-(1 — 0,5 tgü)tgw-

2 t a
sin2o;

y A2
2+qh
7i2

2 Th
sin 2<u

^ (1 — C,5 tg <a) tg co

Insättas de av ing. F. använda värdena

2 = 2 t/m2
A = 4.8 m
y = 1,7 t/m3

T = 1,2 t/m2 ,
J^

2,2

w2

11,5

P =

50,

29,2 ■

: (1 — 0,5 tg «)tg co’

sin 2 co

volymvikt på 1,60 resp. 1,49 t/m3 vid spec. vikten 2,65).
Dessutom kan möjligen vidhäftningen mellan leran och
pålarna ha varit större än 1 t/m2.

Kapten Asplund skriver i sin artikel, att några
mindre skred förekommo under byggnadstiden utanför det
område, där pålning skett. Om markens utseende före
skreden är känt, kan man beräkna lerans kohesion och
på så sätt få en intressant kontroll på konprovets
tillförlitlighet.

En annan sak av intresse är den avskärningskraft,
som pålarna kunna taga, vilken kapten Asplund angiver

Vid ca =45° blir 25 = 0,696 t/m. Den farligaste
glidytan har co ca 25°, varvid erhålles p = 0,786 t/m. Felet
i p blir således icke mer än 13 %, om man räknar med
en glidyta i 45° vinkel. Felet ligger dock på osäkra
sidan. Det tillåtna värdet på p är i detta fall enligt ing.
F. endast 0,23 t/m. Det erhållna höga värdet på p
beror på det ogynnsamma antagandet, att jordtrycket skall
vara noll i snittet DF.

Det är givet, att användning av plana glidytor i stället
för cirkulärcylindriska innebär en förenkling men
samtidigt en approximation på osäkra sidan. För
exempelvis en glidyta genom punkterna A och D ger en plan
glidyta en erforderlig kohesion på 0,79 t/m2, medan den
farligaste cirkulärcylindriska, som har en
medelpunktsvinkel på ca 84°, fordrar en kohesion av 1,26 t/m2. I
detta fall, där fast botten finnes på litet djup, och
slänten är relativt brant, kan approximationen möjligen
vara tillåten, men däremot icke i de flesta
förekommande fall, och speciellt icke när den cirkulärcylindriska
glidytan kommer så djupt, att pålarna komma att hänga
fast vid den glidande jordkilen (bliva "medglidande"
enligt av ing. F. angivet uttryck).

Beträffande kapten Asplunds artikel förvånar det
höga tillåtna värdet på lerans kohesion. Konprovet har
för hållfasthetstalen H3 givit värden mellan 40 och 50
och ända ned till 30, vilka enligt hamningenjörkontoret
i Göteborg motsvara en skärhållfasthet på mellan 0,95
och 1,17 resp. 0,72 t/m2. Då dessa värden avse
brotthållfastheten, och den tillåtna kohesionen satts till
1,2 t/m2, undras, om icke något fel insmugit sig vid
angivandet av hållfasthetstalen. Om emellertid siffrorna
äro riktiga, kan man förklara det faktum, att den
utförda förstärkningen medelst pålning var tillfyllest med,
dels att tågbelastningen nedfördes genom järnbalkar till
tidigare slagna 8"-pålar (ej slanpålarna) och dels att
1^-ans volymvikt torde vara lägre än 1,70 t/m3 (en
vattenhalt av 40 resp. 47 viktsprocent i leran motsvarar en

till Tp — \joi. Gpjn, där betyder tillåten
tryckpåkän-ning på leran, som sättes lika med 4 gånger den tillåtna
skärpåkänningen (varför?) och ap betyder den tillåtna
böjpåkänningen på pålen, som angives till 150 kg/cm2
(är icke detta väl högt?).

Jag tror, att flera av Teknisk tidskrifts läsare skulle
vara tacksamma för en förklaring av uttrycket.

Vid beräkningen av det mothållande moment, som
pålarnas avskärningskrafter orsaka, räknar kapten
Asplund med avskärning vinkelrätt mot pålarnas
längdriktning, vilket också torde vara riktigt. Kapten Asplund
anför dock, att man bör kunna räkna med den verkliga,
sneda snittytan och en momentarm lika med den
cirkulärcylindriska glidytans radie. Här torde ett tankefel
föreligga. Om man uppdelar den sneda
avskärnings-kraften i en komposant vinkelrätt mot pålen och en
utefter pålen, skall den sistnämnda upptagas av
vidhäftningen mellan leran och pålens mantelyta. Denna är
emellertid medräknad en gång och får sålunda icke
medtagas på nytt.

Bernt Jakobson.

Min artikel om stabilisering av slänter medelst
pålning utgjorde närmast en beskrivning över det praktiska
utförandet av ett förut icke så allmänt känt
arbetsförfarande. Ett vetenskapligt uttömmande av till
sammanhanget hörande statiska och geotekniska problem avsågs
icke. Därför blevo en del teoretiska spörsmål endast
flyktigt vidrörda.

En approximativ metod för beräkningen av dylika
stabiliseringar är ovedersägligen av värde för
överslagsberäkningar, för utkast, kostnadsuppskattningar etc. Att
man med civilingenjör Fellenius metod i vissa avseenden
rör sig på säkra sidan och i andra avseenden på den
osäkra angives ju i hans beteckning av
beräkningsmetoden såsom approximativ. Sakkunniga ingenjörer förlora
säkerligen icke detta ur sikte, när de begagna sig av den
hjälp, som Fellenius metod i många fall otvivelaktigt
kan lämna. Ej heller torde man förbise, att vissa längre
bakåt gående glidytor kunna vara riskablare än de, som
falla ovan 45 "-linjen.

Svaret på frågan, om man bör antaga, att
tågbelastningen direkt belastar leran eller påltopparna, kan växla
för olika arbeten, varför jag icke ansett det vara
nödvändigt att närmare ingå på vad som i detta särskilda
fall är korrektast. Vid min beräkning av det i artikeln
beskrivna arbetet antogs att tågbelastningen nedfördes
på leran.

Enligt Statens järnvägars geotekniska avdelnings
erfarenhet har brott i lerlager (rena leror) icke
förekommit i något fall, där den med cirkulärcylindriska
glidytor beräknade skärpåkänningen högst uppnått samma
värde som den laboratoriemässigt bestämda
skärhållfastheten. I många fall ha däremot något högre värden
uppnåtts, utan att brott förekommit. Ett översättningstal
av 40 hade man funnit böra tillämpas för lera av
ifrågavarande slag. Pålningen avsågs att fungera endast en
kort tidsrymd. Slutligen var antagandet, att lok
samtidigt belastade alla slänterna, tydligtvis alltför strängt.
Eftèr övervägande av dessa och andra faktorer
fastställde geotekniska avdelningen, att den tillåtna skärpåkän-

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free