- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
10

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ningen på ifrågavarande lera skulle få uppgå till 1,2
t/m2.

Lerans volymvikt varierar med vattenhalten. Att
införa en variabel volymvikt i beräkningarna ansågs vara
en meningslös förfining. Sedan hänsyn tagits till
förekommande fyllning och torrskorpa, fixerades en
genom-snittsvolymvikt av 1,7.

Civilingenjör Jakobson föreslår att begagna de i
artikeln omnämnda smärre skreden för att kontrollera
konprovets tillförlitlighet. Skärpåkänningen i
skredytorna var förutberäknad till omkring 1,2 t/m2. Vid
tågens passage skakades
8"-pålarna. I de omkring
pålarna uppkomna
öppningarna samlades
regnvatten under
hydrostatisk tryck.
Förhållandena blevo tydligtvis
alltför heterogena och
oberäkneliga för att någon
sorts kontroll av
konpro-vet skulle kunna vara av
praktiskt intresse.

När en jämn
belastning av stor utsträckning
åverkar en horisontell
lerterräng, uppnås en
största skärpåkänning
(vid belastningens kant)
av x, först när
belastningsintensiteten utgör 4 r. Vid en stämpel av
begränsad utsträckning, där kanterna rycka närmare
varandra, kan trycket troligen ökas utöver 4 % utan att
skärpåkänningen x överskrides. Pålen, som trycker mot
leran i sidled, kan betraktas såsom en stämpel av
begränsad utsträckning. Därtill verkar på pålens baksida
en viss kraft, som strävar att minska pålens utböjning,
beroende på att pålen klibbar vid leran och sålunda vid
sin utböjning framkallar dragspänning i denna. På
grund av allt detta ansågs det vara konservativt att
räkna med en tillåten tryckpåkänning mellan påle och lera
av 4 t på pålens projektion.

Uttrycket för skjuvpåkänningen på pålarna har
deducerats på följande sätt. I fig. 1 betecknar linjen pp
pålen och gg glidytan. Pålens diameter betecknas med p.
Tryckfördelningen mellan pålen och leran antages
approximativt representerat av det streckade diagrammet
(obs. lerans plasticitet). Ur figuren erhålles
avskär-ningskraften i gg = V— Oi, Ip = tpjtp2/4. Största
momentet inträffar, där avskärningskraften är noll (vid
y = T), och uppgår till M = a,, pl • ?/2 = opnp*ß2.
Bildas uttrycket V\/M, erhålles rp = \]oi Gptn, vilket lagts
till grund för beräkningarna.

Hållfastheten av genomvått trä är enligt Stoy
(Ingen-ieurholzbau, Berlin 1939) ungefär 70 % av hållfastheten
vid 17 % vattenhalt. Sistnämnda hållfasthet måste ha
uppgått till minst 450 kg/cm2. En böjpåkänning av 150
kg/cm2 på pålarna kan därför anses befogad, allrahelst
som virket icke var sågat utan fibrerna genomgående
och som pålarna skulle funktionera under endast en kort
tid.

Förutsättes en glidyta, som skär pålen snett,
förekommer naturligtvis sned avskärning även på pålen. Om
vidhäftning mellan pålen och leran ovanför glidytan
blir mindre än den längs pålen riktade komposanten av
pålens (sneda) avskärningskraft i glidytan, kommer
glidytan bakom pålen att modifieras från en
cirkulärcylind-risk till en sammansatt form. Eftersom sistnämnda
glidyta har mer komplicerade egenskaper, har jag icke
ingått på dess analys utan, såsom angivits i artikeln, i
stället gjort det förenklade antagandet om vinkelrät
skärning av pålen. Mitt påpekande, att sned avskärning
på pålen skulle kunnat räknas, får naturligtvis icke

missuppfattas så att det begagnas utan hänsyn till
nyssnämnda betraktelser.

S. O. Asplund.

Sedan jag beretts tillfälle att få taga del av civilingen,
jör Jakobsons inlägg ber jag att få anföra följande:

1) Att jag antog jordtrycket i snittet D—F = 0 beror
på att slänten A—B—D är oskyddad. En vertikal slänt
blir ju alltid utsatt för sprickbildningar (se för övrigt
Asplunds inlägg) och smärre skred inträffa.
Jordkroppen ABDF kan därför knappast upptaga något jordtryck.

2) Det är alldeles riktigt, att marken omedelbart
ovanför pålskallarna teoretiskt får påkänningen 15 kg/cm2.
Här är emellertid fråga om en tillfällig belastning. Var
och en som sysslat med stabilitetsberäkningar av detta
slag vet, att det är en avsevärd skillnad mellan
tillfälliga belastningar och permanenta. Vidare är det
osannolikt, för att icke säga uteslutet, att tåg passerar
samtidigt på alla 7 spåren. Med hänsyn till dessa
förhållanden måste det anses tillåtet att räkna så som skett.

Jakobsons påpekande att det bör vara m2 i stället för
n beror ju helt och hållet på vad man menar med n.
Enligt min artikel i häfte 39 (1936) angives tydligt, att
n mätes vinkelrät mot spanten. Avståndet parallellt med
spånten är lika med 1 m, då beräkningen utföres på en
meters bredd. Det skall sålunda vara n i stället för m2.

Den jämförelse mellan plan och buktig glidyta, som
Jakobson gör, är vilseledande. Skall man göra en
jämförelse, måste man jämföra de farligaste glidytorna med
varandra. Den farligaste plana glidytan går inte alls
genom den buktiga glidytans ändpunkter. (Beträffande
detta spörsmål se "Jordstatiska beräkningar" av
professor W. Fellenius.)

I övrigt vill jag hänvisa till Asplunds inlägg.

Bror Fellenius.

Kraftsystemet i jorden. Under denna rubrik har

dr techn. Octavius Nielsen i oktoberhäftet för väg- och
vattenbyggnadskonst (1939, h. 10, s. 125) publicerat en
artikel om jordtryck, vilken innehåller formler och
påståenden, som icke böra få stå oemotsagda.

Dr Nielsen härleder det horisontala jordtrycket, när
varken kohesionen eller friktionen är verksam, och får



E —2a • sin2145 — |JJ

där a är vertikaltrycket och <p friktionsvinkeln (vilken
enligt dr Nielsen skall insättas med sitt fulla värde,
ehuru friktionen ju skulle vara overksam!). Denna
härledning är oriktig, och man inser ju även utan
beräkning, att ifrågavarande horisontaltryck måste vara lika
med a. Värre är emellertid, att artikelförfattaren anser
det nämnda horisontaltrycket vara identiskt med det
s. k. vilotrycket, dvs. horisontaltrycket i en jordmassa,
som belastas vertikalt utan möjlighet att utvidga sig
horisontalt. De båda trycken ha ingenting med varandra
att göra. Vilotrycket beror uteslutande av jordartens
elastiska egenskaper och kan utrönas endast genom
experiment. Att genom geometriska spekulationer
finna ett samband mellan vilotryck och friktionsvinkel är
lika omöjligt som att härleda en balks nedböjning ur dess
hållfasthet. Dr Nielsen har, såvitt jag kan se, blandat
ihop de båda begreppen elasticitet och hållfasthet, vilka
ju i verkligheten äro artskilda.

Sedan behandlar dr Nielsen det aktiva jordtrycket och
kommer först fram till Coulombs uttryck. Nu följer
emellertid det egendomliga påståendet, att detta uttryck
gäller endast, därest glidning sker blott i från väggen
lutande ytor; om glidning samtidigt sker i mot väggen
lutande ytor, skulle jordtrycket bliva hälften så stort,
dvs.

E ■■

tg1



10

Fig. 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free