- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
26

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

skyddsåtgärder, såsom anskaffande av gasmasker för
civilbefolkningens behov, anordnande av
luftskyddsrum för det allmänna luftskyddet ävensom att
förelägga industrier och därmed jämförliga företag samt
enskilda fastighetsägare att för personal resp.
hyresgäster inrätta skyddsrum.

Den för närvarande gällande lagstiftningen bygger
i stor utsträckning på kommunernas och de enskildas
frivilliga åtagande att vidtaga luftskyddsåtgärder, men
erfarenheten har visat, att man i dessa
angelägenheter icke kan lita till det enskilda initiativet, utan
att åtgärderna måste tvångsvis föreskrivas.

I föreningens remissvar uttalas, att de föreslagna
bestämmelserna synas motsvara av tidsläget
ovillkorligt betingade och såsom befogade numera allmänt
insedda krav. I allt väsentligt synas förslagen
ändamålsenliga och färdiga att utan dröjsmål framläggas
till avgörande. I några enstaka detaljer har
föreningen uttalat ett önskemål eller föreslagit ett
förtydligande.

De för industrien och enskilda mest ingripande
bestämmelserna äro de i "Förslag till lag om skyldighet
i vissa fall att inrätta skyddsrum för
luftskyddsända-mål" 2 § ingående, som handlar om skyldighet för
ägare av industri- eller affärsanläggningar m. fi.,
hotell, pensionat och undervisningsanstalter etc. samt
för ägare av bostadsfastigheter m. fi. att anordna
skyddsrum. Härtill har föreningen yttrat:

"Av förslagets ordalag framgår ej med nödig
klarhet, huruvida det är fastighetsägaren eller nyttjaren
av en större industri-, affärs- eller annan anläggning
— i de fall då de icke utgöra en och samma person —
som är skyldig anlägga skyddsrum. Ej heller
framgår av motiveringen till ifrågavarande paragraf, vad
utredningsmännen härutinnan avsett. Enligt av
luft-skyddsinspektionen lämnad uppgift har dock med
’ägare av anläggning’ i lagförslaget avsetts hyresgäst
i sådana fall, där fastighetsägaren icke själv driver
rörelsen. Anledningar finnas för såväl den ena som
den andra ståndpunkten. Som skäl för att
skyldigheten alltid bör åvila fastighetsägaren kan anföras,
att det synes innebära en viss orättvisa, om den
fastighetsägare, vilken har sin fastighet uthyrd till
en eller flera hyresgäster, som var för sig sysselsätta
mer än 50 personer, får övervältra skyldigheten att
inrätta skyddsrum på hyresgästerna, medan en annan
ägare av en kanske så gott som fullt likadan
affärs-eller industrifastighet, uppdelad på ett större antal
hyresgäster, själv får fullgöra denna skyldighet. Han
måste också förutse, att det rätt ofta förekommer
sådana fall, att en och samma fastighet har en eller
flera hyresgäster, var för sig sysselsättande mer än
50 personer, och samtidigt ett antal andra
hyresgäster, för vilka fastighetsägaren enligt lagförslaget
blir skyldig iordningställa skyddsrum. Det är i
sådana fall önskvärt, att skyldigheten att planlägga och
genomföra erforderliga åtgärder ligger på en hand.
Gränsfall, där det icke utan tvistigheter kan avgöras,
om skyldigheten enligt lagförslaget åvilar
fastighetsägaren eller hyresgästen, kunna även tänkas
förekomma. Vidare kan det synas obilligt, om en
hyresgäst relativt kort tid före flyttning skall nödgas utan
vederlag nedlägga avsevärda kostnader på åtgärder
för inrättande av skyddsrum, vilka icke kunna
medtagas vid flyttning utan såsom varande fast inredning
tillfalla fastighetsägaren.

Som skäl för att skyldigheten att inreda skyddsrum
i en del fall rättvisligen bör kunna åläggas hyresgästen
skulle möjligen kunna anföras, att det förekommer
sådana fall, då en fastighet eller väsentlig del därav
uthyres utan nämnvärd inredning och för längre tid
till en hyresgäst, som enligt avtal själv ombesörjer
fastighetens inredning till avsett ändamål och erläg-

ger en med hänsyn härtill relativt låg hyra. Vidare
kan det tänkas förekomma fall, där en
fastighetsägare, som uthyrt sin fastighet till ett
industriföretag eller annan dylik i lagförslaget nämnd rörelse, icke
mäktar bekosta byggandet av föreskrivet skyddsrum.
Det kan i så fall finnas skäl för att ålägga
hyresgästen ansvar för att skyddsrummet kommer till
stånd; dock synes nödvändigt att i lagen lämnas
anvisning om hur i så fall gottgörelse skall ske av
hyresgästens utlägg för skyddsrumsanläggningen.

Att antalet i en rörelse sysselsatta personer skall
vara avgörande för om skyldigheten att inreda
skyddsrum skall åvila fastighetsägaren eller
hyresgästen, synes varken vara en rättvis eller en
praktiskt lämplig indelningsgrund.

Föreningen finner övervägande skäl tala för och
yrkar därför, att skyldigheten att bekosta skyddsrum
som regel bör åvila fastighetsägaren och icke
hyresgästen. Att, såsom lagförslaget synes förutsätta, även
vid nybyggande inrättandet av skyddsrum i vissa fall
skulle kunna överlastas på blivande hyresgäst, finner
föreningen särskilt olämpligt.

Det synes föreningen skäligt, att då fastighetsägare
nödgas nedlägga för honom betungande kostnader på
byggande av skyddsrum, och han icke vid
hyresavtalets ingång och hyrans bestämmande kunnat
förutse detta, bör han kunna tillerkännas en mot
prestationen svarande höjning av hyran. Å andra sidan bör
en hyresgäst, som nödgas tåla åtgärder för inredande
av skyddsrum i av honom förhyrda lokaler, utöver
vad som erfordras för hans egen rörelse, och som
därvid lider betungande avbräck i rörelsens drift eller
i möjligheten att effektivt nyttja lokalerna, kunna
tillerkännas skälig minskning av hyran eller annan
gottgörelse. Det synes föreningen ofrånkomligt, att
särskilda lagbestämmelser i nyssnämnda avseenden
stadgas i samband med det föreliggande lagförslagets
antagande."

Till förslagets 7 §, som lägger tillsyn å
efterlevnaden av ifrågavarande lag under länsstyrelsens
överinseende på luftskyddschefen, har föreningen uttalat:

"I kommun, som har byggnadsnämnd, bör det
åligga denna nämnd att vid prövning av ansökan om
byggnadslov för nybyggnad eller mera omfattande
ombyggnad tillse, att byggnaden blir försedd med
erforderligt och lämpligt anordnat skyddsrum."

STF:s yttrande har förberetts av en kommitté
bestående av, från avd. V major vvk G. Ernst Eggert
och civilingenjör Erik Forslind, från avd. A
arkitekt Moje Bergström, från avd. K-B disponent Bengt
Thorbjörnson samt såsom sammankallande ledamot
överingenjör G. Chatillon-Winbergh.

C-W.

Föreningar

Avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst hade
den 15 jan. sitt första sammanträde för år 1940.
Sammanträdet, till vilket medlemmar av föreningens övriga
fackavdelningar voro inbjudna, besöktes av ca 175
ledamöter, och föreningens föreläsningssal var till trängsel
fylld. Mötet, som började kl. 19,40, hölls under
ordförandeskap av kapten Törd Lindblad, vilken hälsade
de närvarande med följande ord:

"Det är ingen överdrift att påstå, att inget arbetsår
under vår avdelnings mer än 50-åriga tillvaro börjat
under så skickelsedigra förhållanden för vårt land som
det just påbörjade året. Att striden i öster även gäller
oss och i varje fall vår ära, därom torde ej längre någon
tvekan råda. Vid en anspänning av alla krafter inom

26

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free