- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
36

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 9 a. Puts skadad av från fönsterbänkarna
inträngande vatten.

Fig. 9 b. Missprydande fuktfläckar under fönsterbänkar.

e. Övriga skador.

Förutom ovan anförda kategorier av skador, vilka
endast äro några exempel, skola några ytterligare ej
alltför ovanliga omnämnas. Så äro t. e. en del
putssprickor orsakade av sättningar eller rörelser i
byggnadsstommen, och mot dessa konstruktionssprickor
hjälper givetvis ej den bästa puts.

Missfärgningar enligt ovan kunna sedermera övergå
till allvarliga skador, om de orsakas av att vid en
byggnads utformning nödig hänsyn ej tagits till
vattnets avrinning, från utskjutande partier,
fönsterbänkar, balkonger, taklister etc. Synnerligen ömtåliga
bruka detaljer vid fönsterkarmar vara, där gärna
vatten vill tränga in och skada putsen (fig. 9 a och b).
1 ett fall har även konstaterats, att takrännan under
vintern aldrig rensades, i stället fick den långa tider
stå full med issörja med påföljd, att allt smältvatten
från taket (i detta fall stort och nästan plant) rann
över takrännan och ner efter fasaden. Tegelväggen
blev därigenom vattendränkt, och putsen ramlade av.
Rännans utformning var dessutom felaktig, i det att
överloppsvattnet inte droppade ner från rännans
yttre ovankant utan i stället följde rännan sida och
sedan utefter undersidan in i murlivet.

Såsom av ovanstående framgår, kunna orsakerna
till putsskador vara många. För att man skall kunna
komma till rätta med putsproblemet fordras därför,
att man kommer till klarhet över de viktigaste
faktorernas inverkan på putsens beständighet. Dessa
faktorer torde vara: de klimatiska förhållandena,
putsbrukets beståndsdelar, putsbrukets proportionering,
putsningens utförande samt stommaterialets
beskaffenhet. I det följande skola dessa olika faktorer
något närmare diskuteras, speciellt i anslutning till
iakttagna putsskador.

B. Diskussion av de viktigaste faktorernas inverkan
på putsens beständighet.

1. Klimatiska förhållanden.

Ganska naturligt är, att skador på puts i första
hand fördela sig med hänsyn till de klimatiska
förhållandena i olika delar av landet. Sålunda skilja sig
exempelvis väst- och östkusterna betydligt från
varandra med hänsyn till antalet skador, liksom mera
regnrika platser äro ogynnsammare, för en puts än
sådana med torrare klimat.

Professor Henrik Kreüger liar utförligt behandlat
de klimatiska inverkningarna på byggnadsfasader
(IVA:s handlingar nr 24) och bl. a. framhållit, att
speciellt temperaturer, som med korta tidsintervaller
växla mellan höga och låga värden, äro farliga, i det
att de ge upphov till avsevärda temperaturspänningar
i fasadmaterialen. Inträffar detta tillika kring
fryspunkten och under samtidig nederbörd, tröttas
materialet ut på grund av upprepade isbildningar och
upp-tiningar. Landets inre delar utmärkas av att
relativt stor del av nederbörden faller under
sommarhalvåret, vilket är gynnsammare än vad förhållandet är
på västkusten, där stor del av nederbördsmängden
kommer under vinterhalvåret. Såväl med hänsyn till
temperatur som nederbörd är västkustklimatet alltså
särskilt ogynnsamt för fasadmaterialens erkannerligen
putsens beständighet. Även västkustens saltmättade
vindar äro påfrestande, troligen på grund av saltets
hygroskopiska egenskaper. Som resultat av sina
undersökningar kommer Kreüger till att tätare
fasad-ytor äro synnerligen olämpliga, emedan de avgiva
endast en ringa del av det vatten, som en gång genom
inverkan av blåst och regn inkommit i väggen.
Inkommen fukt vill nämligen vandra mot
värmeströmmen mot väggens yttersida och ej mot den varma
insidan. Om fasadmaterialet är relativt tätt, inkomma
visserligen endast små vattenmängder för varje gång,
som regnet ligger på, men de stanna innanför ytan
utan att kunna avdunsta, och vattenmängden ökas
allt mer.

Ovanstående motivering för en icke tät puts torde
förlora sin giltighet för sådana trakter, där
nederbörden brukar vara stark och ihållande. Fasadväggarna
mättas då med fuktighet men få endast sällan tillfälle
att torka ut.

Det har ofta iakttagits, att söder- och
västerfasader av en byggnad äro mest skadade. På
söderfasader kan man dessutom ofta se, att ständigt skuggade
partier stå sig utmärkt, under det att övriga partier
taga skada. Detta måste bero på att de för direkt
sol utsatta delarna under dygnets timmar utsättas för
skarpare temperatur ändringar. Förhärskande
SV-vin-dar visa sig förstärka denna effekt.

De klimatiska förhållandena, temperatur, nederbörd
och vind, åstadkomma primärt skadeverkningarna i
puts, och åtgärderna för att göra putsen beständig
böra alltså avpassas med sikte på dessa förhållanden.

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free