- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
37

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

Putsens kvalitet beror sedan på i
huvudsak följande:

putsbrukets beståndsdelar,
putsbrukets proportionering samt
putsningens utförande.

2. Putsbrukets beståndsdelar.
Putsbrukets huvudbeståndsdelar äro
kalk, cement, sand och vatten. Av dessa
är det egentligen bara kalken och sanden,
som ibland befinnas vara mindre lämpliga
eller helt olämpliga.

Kalken:

Det finnes i Sverige en mängd olika
kalksorter, och vid bränningen och
släckningen förekomma många olika
behandlingsmetoder. Genom att dessa metoder
mångenstädes äro synnerligen primitiva,
befrämjas ej framställningen av en jämn
och fullgod produkt.

Yid kalkstenens bränning är det mycket lätt, att
vissa delar få för hög temperatur, så att de sintra,
och att andra få för låg temperatur, så att de inte bli
fullt genombrända. Olämplig kalk ger sig till känna
i förrn av kalkblåsor i putsen eller dåligt hårdnande
bruk.

Den brända kalkens släckning och efterföljande
lagring måste avpassas efter kalksortens egenskaper.
Västgötakalk, Limhamnskalk och Båstadkalk äro
exempelvis mycket olika i avseende på erforderlig tid
för släckning och lagring. Man kan därför inte
föreskriva en för alla kalksorter gemensam, lämplig
lagringstid. Dock är det mycket viktigt, att kalken vid
användningen är färdigsläckt. Tyvärr finnes ingen
enkel metod, med vilken man kan fastställa, om en
kalk är färdigsläckt eller ej. En av orsakerna till
mycket gamla kalkputsers ofta enastående goda
kvalitet kan säkerligen sökas i den långa lagringstid,
som förr i tiden förekom och som ibland kunde uppgå
till åratal. Som exempel kan nämnas, att det funnits
en gammal tysk bestämmelse rörande kalk till
befästningsverk och militära byggnader, att denna kalk
skulle ha lagrats i 7 år, innan den fick användas. Den
tid, som kalken nu lagras, är betydligt kortare,
vanligen en à två veckor, och varierar mycket beroende
på utrymme och efterfrågan. Under vissa perioder
av stark byggnadsverksamhet, då efterfrågan på kalk
stegras, ha många murbruksfabriker benägenhet att
avsevärt förkorta lagringstiden, vilket kan inverka
menligt på kvaliteten. Alltför kort lagring medför
två olägenheter, dels kunna partiklar, som äro dåligt
brända, ej hinna släckas i erforderlig grad, dels blir
kalken alldeles för varm vid användandet. Släckt
kalk kan ännu efter 5 dygn hålla en temp. av -f- 75°C,
och om brukets värmekvantitet vid putsningen är
onormalt stor, kan putsens torkning ske för snabbt.

Man har även gjort den iakttagelsen, att bruket
blir smidigare, om kalken lagras länge.

Yad som ovan sagts om släckning och lagring
avser vanlig, icke hydraulisk kalk. Om kalken är
hydraulisk, får den icke lagras under vatten, ty då
hårdnar bruket och blir odugligt.

Släckningen sker vanligtvis medelst
våtsläcknings-metoden, men torrsläckningsmetoden medför den
fördelen, att man då kan sammansätta bruket av enbart

Korn* och styckestorlek i mm. (logaritmisk skala).

Fig. 10. Några graderingskurvor för i Stockholm, Göteborg och Borås
förekommande putssandsorter.

torra materialier pius vatten. I senare fallet kan man
lättare hålla noggranna blandningsproportioner än
när man skall blanda volymdelar kalkdeg (med
varierande vattenhalt) och volymdelar sand.
Torr-släckt kalk kan dessutom förvaras lång tid, och
genom att till arbetsplatsen rekvirera färdigsläckt kalk
inbesparar man släckningsproceduren.

I avsikt att få ett snabbare hårdnande har ibland
även gips tillsatts bruk till ytterputs, vilket dock
måste anses helt förkastligt.

Sanden:

Beträffande sanden är det frågan om dess rätta
korngradering, som dominerar. För betonggjutning
har frågan om sandens sammansättning ingående
studerats och resulterat i vissa idealsandkurvor. Då vid
putsbruk sanden utan tvekan spelar en betydande
roll, ligger det nära till hands att antaga, att även
här idealkurvor kunna uppställas. Frågan har
emellertid ej tillräckligt undersökts för att tillåta ett
slutgiltigt omdöme, men ett par synpunkter kunna redan
nu framhållas. Erfarenheterna synas visa, att sanden
bör vara ganska grov, ja så grov, som
arbetsförhållandena ocli kraven på putsytans jämnhet tillåta.
Användande av enbart fin sand ökar nämligen brukets
krympning.

Detta önskemål att göra sanden grov motarbetas
dock av murarna, ty ur deras synpunkt är i stället
finare sand lämpligare, på grund av att bruket
härigenom blir smidigare och mera lättarbetat. Med
ökad kornstorlek och med stridare sand fordrar
bruket även mera arbete vid påslagningen. Det kan även
påpekas, att ett putsbruk med finare sand fordrar
mindre mängd bindemedel för att bli smidigt, och
eftersom bruksproportioneringen ofta sker "på känn",
dvs. mera efter erfarenhet och ögonmått än efter
uppmätta vikts- eller volymdelar, blir därigenom brukets
smidighet ofta avgörande för mängden bindemedel,
vilket kan resultera i ett bruk med underskott av
bindemedel.

I fig. 10 visas några graderingskurvor för putssand,
hämtade från några större murbruksfabriker i
Stockholm, Göteborg och Borås. Särskilt märkes kurvan
för Göteborg, som visar en relativt grov sand. Man
har här inom en del ledande företag frångått den fina

37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free