Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ballastsand, som förut varit utmärkande för
putssanden i Göteborg. Att denna stad, som är klimatiskt
hårt utsatt, har den grövsta sanden kan kanske ge
ett belägg för ovanstående. Det visar sig även, inte
bara i Göteborg, att den grövsta putsen, spritputsen,
är den som står sig bäst även på de mest utsatta
ställen. Ett gynnsamt förhållande är även, att en sådan
puts, genom den av de grova kornen ökade
avdunst-ningsytan, har lättare att avgiva vatten än en slätare
puts.
Om den lämpligaste korngraderingen i övrigt vet
man inte så mycket. Idealsandkurvan för betong är
så sammansatt, att man får en tät och stark betong.
Idealsandkurvan för puts bör sannolikt vara så
sammansatt, att man får en icke helt tät men stark puts.
Putsen skall inte vara helt tät, därför att denna skall
tillåta det inifrån muren och utåt vandrande vattnet
att avdunsta. Detta torde kunna åstadkommas genom
att i ett första tunt påslag använda grov men väl
graderad sand och i följande påslag sand, som är
under-graderad, dvs. har underskott på fina beståndsdelar
eller också saknar viss mellanklass av korn. För att
utröna detta närmare, fordras utförandet av försök.
Man kan inte heller helt slopa murarnas krav på viss
bearbetbarhet av bruket. Lösningen måste bli en
kompromiss mellan kraven på en grov, stark och
fukt-genomsläpplig puts samt en puts, gjord av ett smidigt
och lättbearbetat bruk.
I detta hänseende skiljer sig putsbruk från
murbruk. Till murbruk rekommenderas i nyaste
fackskrifter användandet av en väl graderad sand, som
ger ett tätt bruk. En synnerligen viktig egenskap
lios murbruk är även smidighet, så att fogarna
mellan tegelstenarna väl fyllas ut. Detta påpekas som
en parentes, för att man inte skall ställa samma
fordringar på både murbruk och putsbruk.
Har man enligt ovanstående en god putssand, kan
dock resultatet helt äventyras genom de eventuella
föroreningar, sanden kan innehålla. Liksom ifråga
om betongsand får humus eller andra organiska
föroreningar ej förekomma. Lerblandad sand har vidare
orsakat otaliga misslyckanden. Ofta har det t. o. m.
hänt, att lera avsiktligt tillsats bruket för att göra
detta, smidigare och tillfredsställa murarnas krav på
ett för dem idealiskt bruk.
3. Putsbrukets proportionering.
Vid tillredning av putsbruk sker ju en blandning
av sand, vatten och bindemedel, vare sig detta senare
består av kalk, cement, skifferaska eller annat
härtill lämpligt model. För vanligt kalkputsbruk torde
detta blandningsförhållande i medeltal vara t del
kalkdeg på 3 delar sand med en halt av Ca (OH)2,
som i procent av sandens torra vikt normalt varierar
mellan 9 och 13. Det är att märka, att kalktillsatsen,
mätt efter volymdelar kalkdeg, innebär ett stort
osäkerhetsmoment. Dels innehåller kalkdegen inte
bestämd proportion vatten, dels är kalken olika fet.
Vid utförandet av en puts anbringas denna i olika
"påslag", ofta två eller tre. Som en teoretisk regel
uttalas ofta, att man ej bör göra det första påslaget
starkare än stommaterialet samt att man bör gradvis
ändra styrkan utåt eller m. a. o. gradvis ändra putsens
elasticitetsmodul från kontaktytan och till ytterytan.
Ifråga om puts på lättbetongplattor kan regeln ej
direkt tillämpas på grund av stommaterialets mycket
låga elasticitetsmodul. Här kommer i stället att
förefinnas ett språng mellan puts och underlag, i det att
den närmast underlaget liggande delen av putsen har
större elasticitetsmodul än underlaget. Genom att
göra det första påslaget så tunt som möjligt
elimineras emellertid till stor del inverkan av denna skillnad.
Man måste alltså börja med étt första påslag eller
"stänk", bestående av hydrauliskt bruk, rent
cementbruk eller cementrikt biandbruk och med väl
graderad sand, innehållande även stora korn. Stänkets
flerfaldiga uppgift skall vara: att fylla fogarna
mellan blocken, att tjänstgöra som "klister" mellan
stom-material och puts, att genom en knottrig och rå yta
bilda ett mekaniskt lämpligt underlag för nästa
påslag samt slutligen att bilda en vattenavvisande ehuru
icke helt vattentät hinna.
Nästa påslag bör vara hydrauliskt, emedan
karbo-natisering av rent kalkbruk, som inte ligger alldeles i
ytan, tar mycket lång tid. Bruket kan göras
hydrauliskt genom tillsats av cement, varvid dock bör
gälla-, att cementbrukstillsatsen bör vara minst lika
stor i volym räknat som kalkbrukstillsatsen. Detta
har särskilt framhävts av arkitekt Axel Eriks-son
(Byggnadsindustrien 1938, h. 6, s. 4). Vanligen
förordas användande av långsamtbindande cement.
Det yttersta påslaget bör teoretiskt utgöras av ett
rent kalkbruk. Detta motiveras även av det
förhållandet, att målning sker bäst på rent kalkbruk.
Emellertid har det med påvisbar framgång
praktiserats, att det yttersta påslaget även göres med
biandbruk men med reducerad cementhalt. Fördelen med
detta är bl. a. att bruket åtminstone något hårdnar
även vid fuktig väderlek. Ofta sker tillsättningen
av cement godtyckligt. Metoden att "peppra" det i
övrigt färdigblandade bruket med några nävar
cement måste anses felaktigt. Bruket måste ha en
överallt homogen beskaffenhet samt erhålla en likartad
hållfasthet.
4. Putsningens utförande.
Lika viktigt som användandet av fullgoda
material är själva utförandet av putsningsarbetet. Som
det nu är, litar man nog ofta för mycket på
murarnas hantverksskicklighet och överlåter åt dem att
göra som de vant sig vid eller som de finna
bekvämast. I det följande skola en del faktorer
omnämnas, som äro av vikt att iakttaga vid utförandet.
Först och främst bör om möjligt en lämplig
tidpunkt på året och lämpliga väderleksförhållanden
väljas vid utförandet av arbetet. Hänsyn skall tagas
till solbestrålning, fuktighet och temperatur. En het
sommardag med intensivt solljus lämpar sig ej, på
grund av att för hög temperatur och för låg relativ
fuktighet medför en allt för hastig uttorkning av
putsen. Mot detta kan man dock skydda sig genom
att hänga för fasaden med presenningar e. d. eller,
om solljuset ej är alltför skarpt, anordna lämplig
vattenbegjutning på så sätt, att putsytan dagligen
eller ett par gånger om dagen överstrilas med vatten.
Å andra sidan måste putsen utföras så tidigt, innan
frost inträffar, att största delen av det inneslutna
överskottsvattnet hunnit avdunsta. Enligt Kreügeh
får vatten endast finnas till 85 % av materialets
porvolym, för att materialet skall vara tryggat mot
sön-derfrysning. Bästa tidpunkten för putsningens ut-
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>