- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
57

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

12 september—20 oktober tillkom lagen om tillfällig
vattenreglering (TT vv 1939 h. 10, s. 140). Men
cletta var 9 månader för sent för att under sommaren
1939 kunna ingripa mot vattenbristen.

Tyvärr stötte lagens tillämpning på flera
svårigheter. Enligt lagtexten avsåg den "tillfällig reglering
av avrinningen ur sjö eller annan vattensamling eller i
vattendrag". Detta har i allmänhet uppfattats så, att
sjöreglering kan tillåtas men ej profilreglering. Nu
förhåller det sig emellertid så, att endast 25 % av
rikets dammar gälla sjöreglering, varigenom en stark
begränsning av lagens tillämpningsområde kunde
befaras. Till detta kom att köld och vattenbrist
hindrade nämnvärd fyllning av sjöarna och endast i ett
fåtal fall kunde vattenvolymen ökas genom sänkning.
En obetydlig profilreglering vid flertalet
kraftverks-dammar — 75 i% av landets dammbestånd — skulle
däremot ha medfört omedelbar effektökning.
Förbinder man en dylik åtgärd med aldrig så obetydlig
dygns-och i vissa fall kanske veckoreglering, torde lagen
kunna tillämpas även för profilreglering. I flertalet
mål har dämningsgränsens höjning medgivits, vilket
nog förvånar vederbörande.

Resultatet av statsmakternas insats har av anförda
skäl ej motsvarat förväntningarna. Efter 5 månaders
tillämpning (1940 21/3) är det endast 90 dammar —
ca en procent av totalantalet — som man ansökt om
för att hejda kraftminskningen. Av dessa dammar
äro 53 st. flottledsdammar med jämförelsevis små
magasin, huvudsakligen inom Ljusnans, Uvåns (biflod
till Klarälven) Jösseälvens och Piteälvens områden.
I övriga delar av Norrland, Dalarna och Värmland
ansåg man det ej ens lönt att hösten 1939 försöka sig
på vinterdämning, varför de förhoppningar, som
knutits till denna dammtyp, ännu ej förverkligats.

Däremot ha några av våra egentliga och
betydelsefulla större regleringssjöar föreslagits reglerade i
begränsad omfattning (tab. 1).

handlägga ärendena, men dö förberedande
domstolsundersökningarna måste ske, när damm och mark äro
snö- och isfria, dvs. sommaren 1940.

1940 11/4.
R. 8.

km2

Storsjön ....................456

Siljan ........................369

Bolmen ....................184

Storuman ..................163

Kallsjön ....................155

Åsnen ........................150

Stora Le ..................137

Torrön ......................94

Näckten ....................83

Värmeln ..................80

Kvarnbergsvattnet . 67

Rensjöarna ........47

Bergviken ................42

Tab. 1. Tillfälligt reglerade sjöar > 10 km? (25 st.).

km!

Juveln ......................36

Vänjansjön ..............35

Gesunden ..................30

Anjan........................26

Torrvarpen ..............23

Halvarsnoren ..........16

Mållångan ................16

öresjön ....................13

Malmesjaure ............13

Storhamrasjön .... 11

Vikern ......................10

Spårsjön ..................10

Även profilreglering i förening med
avrinningsreglering har företagits vid några kraftverk.

De 90 vattenniålen fördela sig sålunda pä
vattendomstolarna: N = 15, ö = 43, S = 7, Vt= 25 st.
Anmärkningsvärt är, att efter 5-månadersdagei\ ha
ansökningarna upphört. Då vår skog behövs för andra
ändamål än värmning och kokning, hotas vi av kraft- och
bränslebrist åtminstone så länge kriget varar, dvs. högst
5 år enligt statsmäns utsago. Faran för fortsatt brist
kvarstår sålunda och därför böra vattenverksägarna
snarast — om möjligt fore 1/6 — ansöka hos
vattendomstolarna om reglering i så stor utsträckning som
rimlig skadegörelse medger. För att underlätta
arbetet har en instruktion för dammbeskrivning
uppgjorts inom österbygdens vattendomstol. Man kan
vara förvissad om att dessa specialdomstolar, vilkas
arbete bl. a. genom nya vattenlagar ökas, skola snabbt

Föreningar

Avdelningen för väg- och vattenbyggiiadskonst hade
måndagen den 11 mars 1940 ordinarie sammanträde.

Sammanträdet, som var besökt av ett 60-tal
ledamöter, hölls i teknologföreningens lokal under
ordförandeskap av kapten Törd Lindblad.

Att jämte ordföranden justera dagens protokoll
ut-sågos civilingenjörer E. Nordendahl och väginspektör
E. Kinch..

I avdelningen inträdde civilingenjörerna Börje Algers,
Malmö, och Justus Österman, Stockholm.

Ur styrelsens berättelse för år 1939 återgavs kapitlet
om VV:s ekonomi, ävensom några andra data angående
verksamheten. Beslöts att berättelsen icke skulle
uppläsas i sin helhet. Ordföranden meddelade, att utförligt
referat av årsberättelsen komme att införas i Teknisk
tidskrifts marshäfte för VV.

VV:s revisorer, civilingenjör G. Göthberg och kapten
T. Åström, hade avgivit revisionsberättelse av följande
lydelse:

Undertecknade, vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för väg- och vattenbyggnadskonst ordinarie
sammanträde den 14 nov. 1938 utsedda revisorer för
granskning av styrelsens förvaltning under år 1939, få
härmed avgiva följande berättelse över den verkställda
revisionen.

Vi hava tagit del av den utav föreningens revisorer
den 1 mars 1940 avgivna berättelsen över dess
granskning av föreningens räkenskaper. Denna
föreningsrevisorernas granskning har icke givit anledning till någon
anmärkning.

På grund härav ha vi begränsat vår granskning av
avdelningens räkenskaper till en genomgång av den
tablå över avdelningens inkomster och utgifter, som vid
årsskiftet upprättats av föreningens kamrer. Vidare
hava vi. tagit del av balansräkningen för avdelningens
två egna fonder, nämligen Väg- och vattenbyggarnas fond
och Wolmar Fellenius’ teknologfond. Dessa fonder hava
under året icke behövt anlitas för täckande av några
avdelningens utgifter.

Vi hava härvid icke funnit anledning till någon
anmärkning mot styrelsens handhavande av avdelningens
medel.

Vi hava vidare utan erinran tagit del av styrelsens
protokoll och dess redogörelse för verksamheten under
är 1939.

Då avdelningens styrelse pä ett utmärkt sätt
handhaft avdelningens angelägenheter fä vi tillstyrka, att full
ansvarsfrihet tacksamt beviljas styrelsen för 1939 års
förvaltning.

I enlighet härmed beslöts bevilja styrelsen
ansvarsfrihet för 1939 års förvaltning.

Ordf. meddelade, att inom teknologföreningen tillsatts
en taxekommitté med representanter för olika
avdelningar och med uppgift att undersöka möjligheterna att
utarbeta taxor för ingenjörsarbeten i likhet med "Norsk
ingeniörstaxa". Till VV:s representant hade styrelsen
utsett civilingenjör E. Strokirk. Ordförande i kommittén
är överingenjör O. Kärnekull.

Ordf. meddelade, att föreningen skulle avge yttrande
över 1938 års skärgårdsutrednings betänkande, del I:
"Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behov
av förbättrade kommunikationer" (’SOU 1939/34).
Kommitté för frågans behandling inom föreningen skulle till-

57

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free