- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
60

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

ytterligheter: från stort våningsantal resp. största
möjliga husbredd till smalhuset .med tre våningar resp. 8
m husbredd. Som i de flesta andra fall ligger väl
sanningen mitt emellan, i varje fall går det inte att bortse
från de väldokumenterade siffror, som framlagts av
Bostadssociala utredningen(S. O. U. 1935: 2 s. 219) och som
peka på att husbredder från 11 till 15 m kunna ställa sig
billigare än 8 metersbredden.

År 1931 började det allmänna i form av Stockholms
stad att anlägga ett socialt betraktelsesätt på
utformningen av hyreshustypen och efter förberedande
undersökningar utlystes 1932 en bostadstävling, där ett
förslag med 7,5 m husbredd tilldelades första pris.
Traneberg blev det första stadsplaneområde, där smalhuset
konsekvent tillämpades och till 1939 hade det i
Stockholm byggts över 25 000 lägenheter i smalhus.

Det av förf. påpekade förhållandet, att inom
stadsplaner med smalhus inte ens medgiva husbredder av 9
m utnyttjats utan husen utförts med 7,9—8,G m bredd,
torde i någon mån kunna förklaras av dels de
bestämmelser som finnas i stadsplaner och
tomträttsbestämmelser och som medföra, att den större husbredden ej kan
effektivt användas, dels modets tendens att gå till
ytterligheter. Den framlagda sammanställningen av
"byggnadskostnad och hyror i ett antal hus, som färdigställts
till 1/10 1938"’ blir något haltande genom att uppgifter
från hus för barnrika familjer och andra lius samt hus
med mer eller mindre centralt läge blandats om
varandra.

Bland smalhusets obestridliga fördelar framhålles:
möjligheten till genomluftbara och genomsiktbara
lägenheter samt möjligheten att få dagsljusbelyst badrum.
Andra av förf. framhållna fördelar hos smalhusen måste
rättvisligen, fast kanske ej alltid i lika markerad grad
tillerkännas även större husbredder och andra hustyper,
t. e. god planlösning, anpassning till terrängen, förnämlig
och värdig stadsbebyggelse.

Förf. varnar i olika sammanhang för moderniteten i
bostaden men härvid måste bestämt sägas, att en
modernitet, som i dag är lyx, i morgon kanske räknas som
en hygienisk nödvändighet. Hur har det från början
varit med centralvärme, varmvatten, badrum,
fönsterventiler, centralutsugning, sopnedkast, sopförbränning
etc. och hur är det nu? Den företagare, som har
omdöme och mod att välja "rätt lyx" men avvisa det
efemära, tillför sitt hus ett bestående värde och bidrager
till den bostadssociala utvecklingen — även om dagens
situation medför en omvärdering i vissa avseenden.

Som slutomdöme måste sägas, att förf., som tidigare
genomdrivit småstugans seger och som nu fört
smalhuset till en erkänd ställning, här framlagt synpunkter och
omdömen, som om de än kunna diskuteras, icke kunna
förbigås vid behandlingen av det sociala
bostadsbyggandet.

lf. 7?—fi.

Färgade cementarbeten, av Svenska
cementföreningen, 23 x 15 cm, 31 s., Sthlm 1939.

Förf. redogör för kvalitetsfordringarna pä de i
betong och cementbruk med färgtillsats ingående
materialierna, proportionering och blandning av färgad
betong, arbetets efterbehandling m. m. Vidare har
förf. gjort upp ett förslag till normer för
cementfärgstoft och som komplement till detta ett
undersökningschema, efter vilket färgstoftets köpare själv kan
bedöma varans kvalitet. I ett kapitel, som heter
Färgkomposition, får man veta, hur man lämpligen
bör förfara för att få fram en önskad färg eller
färgton på det färdiga betongarbetet. I övriga kapitel
behandlas en del praktiska detaljer om stålslipning,
puts, isolering av betongytor, smörjning av formen
osv.

Det lilla häftet är väl närmast avsett som
vägledning för tillverkare av betongvaror och därmed jäm-

förliga konststenprodukter. Det är i sä måtto
utmärkt, och förf:s synbarligen ur egna erfarenheter
framsprungna råd och anvisningar verka vederhäftiga.

Huruvida de produkter, vilkas färgning avhandlas
i broschyren, rätteligen böra benämnas
"cementarbeten" eller "betongarbeten", kan kanske diskuteras.
Förf. skriver härom bl. a. (s. 23): "Till sist skall
något nämnas om målning av cementarbeten. Det
gäller här helt naturligt arbeten utförda i vanlig
betong-massa ..."

Anmälaren skulle vilja kalla "arbeten utförda i
vanlig betongmassa" för betongarbeten. I varje fall icke
"cementkonstruktioner" (s. 15). På s. 11 heter det:
"Då det gäller helarmerade golv (alltså utan
bärbalkar) kan rutindelningen . . ." Möjligen avser förf.
planbjälklag.

K. E.

Teknisk-ekonomisk redogörelse för banavdelning ens
verksamhet år 1938, av Statens järnvägar. 24,5 X 16,5
cm, 116 s., 14 fig., 1 pl., Sthlm 1939.

Föreliggande arbete synes vid ett hastigt
genom-bläddrande bestå mest av torra siffror. Så är dock
ingalunda fallet. Visserligen är siffrornas antal
imponerande nog, men börjar man läsa den tillhörande
texten, blir det hela synnerligen intressant, icke blott
för fackmannen utan säkerligen även för en
icke-järn-vägstekniker. Man behöver icke läsa länge i denna
koncentrerade uppslagsbok, förrän man skall fatta
intresse för densamma och skönja det icke ringa
systematiseringsarbete, som nedlagts.

I innehållsförteckningen får man en god överblick
över de skiftande uppgifter, som en järnvägs
banavdelning har att handlägga: personalorganisation,
banunderhåll, planteringsanläggningar,
signalsäkerhetsanläggningar och husbyggnadsarbeten, för att
nämna några detaljer.

Den stora utsträckning, som statsbanenätet med
sina ca 11 100 km spår har frän Trelleborg i söder
till Riksgränsen i norr, åskådliggöres på en
översiktskarta, varpå även de 23 bansektionerna äro angivna.
Ur sammanställningen över bansektionerna får man
bl. a. fram följande tankeväckande siffror: totala
bokförda kostnaderna för banavdelningen under år 1938,
omfattande drift och underhåll, hyresverksamhet samt
nybyggnads- och förändringsarbeten hava utgjort nära
61 mill. kronor; antal meter brolängd vid årets slut
utgjorde ca 35 000 m; antal eldstäder i bostäder ca
22 300 st.; antal anställd personal i medeltal under
året var 8 955 st.

Ett flertal sidor upptaga i tabellform en översikt
över banmästaravdelningar, banvaktssträckor samt
signal- och telefonreparatörssträckor. De
elektrifierade linjerna, som upptaga en total spårlängd av över
5 400 km, behandlas utförligt i en annan tabell. En
redogörelse över banarbetarnas löneförhållanden visar,
att löneinkomsten i genomsnitt per arbetare och
timme sedan 193 7 stigit från 109 öre till 118 öre per
tim. för underhållsarbete och från 123 öre till 135
öre per tim. för nybyggnadsarbete. De avtalsenliga
timlönerna hava varit i Stockholm 137 öre och på
billigaste orter (A-ort) 86 öre.

Banavdelningen kostnader för drift och underhåll
(exkl. elektrisk tågdrift) hava för linjerna av högsta
klass, A-linjer, i genomsnitt uppgått till 3 540 kr. per
spårkilometer och för linjerna av lägsta klass,
C-lin-jerna, till 1 928 kr.

Uppgifterna rörande banunderhållet hava uppställts
så, att de giva en mycket god bild av de omfattande
arbeten, som underhållet kräver.

Först behandlas spårisoleringen. Den dyrbaraste
men även effektivaste metoden är utgrävning av
tjäl-skjutande jord till omkring 1,20 m djup under sken-

60

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free