- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
62

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Publikationen ar en utmärkt redogörelse för
betong-vägsteknikens nuvarande ståndpunkt i Tyskland. Först
lämnas statistiska uppgifter rörande utvecklingen av
betongvägarna 1925—37. Vid slutet av år 1937 hade
Tyskland över 40 mill. m2 betongvägar. Härav funnos 28,6
mill m2 på riksautobanorna, som till 89 % voro belagda
med betong, 7,i % med asfalt- eller tjärbeläggningar
samt 3,9 % med gatsten.

Vid de stora betongarbetena på riksautobanorna har
man haft rikt tillfälle att insamla praktiska erfarenheter
och tillämpa forskningens rön, varvid man särskilt sökt
att genom förbättringar av cementet, genom utveckling av
betongmaskinerna samt genom rationell sammansättning
av betongmaterialerna förbättra tekniken. Av särskilt
intresse äro försöken att frambringa ett speciellt cement
för betongvägarna samt att genom vissa tillsatser till
cementet eller andra åtgärder söka ge betongen större
tänjbarhet.

I motsats till amerikanarna använda tyskarna en
ganska torr betongmassa, av jordfuktig eller något
fuktigare konsistens. Detta medför, att bearbetningen
kräver större arbete. Försök ha i Tyskland utförts på
senare tid med fuktigare massa.

Beträffande armeringen anse tyskarna en sådan endast
erforderlig, när man kan vänta sprickbildning på grund
av svagt underlag. Dymlingar äro i allmänhet
föreskrivna. Särskild omsorg nedlägges, för att dymlingarna
i tvärfogarna bli parallella med vägens längdriktning
och med överytan.

Såsom efterkontroll av betongkvaliteten utborras
cylindrar med 15 cm diameter ur den färdiga beläggningen,
vid riksautobanorna minst 4 sådana prov pr km. Man
har genom omfattande försök funnit, att
cylinderhållfastheten uppgår till ca 0,8 gånger tryckhållfastheten hos
kuber. Däremot har man icke funnit något samband
mellan cylindertryckhållfastheten och böjhållfastheten.
Genom okulär besiktning av ett slipat cylinderprov kan
man få en god uppfattning av betongens kvalitet.

I publikationen omnämnes, att man i Österrike
utvecklat en metod för sammansättning av
betongmateria-lier, som givit goda resultat. Sålunda uppges, att vid
200 kg cement pr m3 en tryckhållfasthet av 450 kg/cm2
och en böjhållfasthet av 70 kg/cm2 erhålles; vid 400 kg
cement pr m3 blevo motsvarande värden 500 och 85
kg/cm2. Därvid användas enkla komprimeringsredskap.

Publikationen innehåller de senaste tyska normerna:
"Anweisung für den Bau von Betonfahrbahndecken",
avsedda för riksautobanorna, samt "Entwurf zum
Merk-blatt für den Bau von Betonstrassen, Neufassung 1938".
Några punkter ur dessa normer kunna vara av intresse.
För riksautobanorna gäller bl. a. följande: tjockleken
vid fullt likartat underlag minst 22 cm; största
ojämnhet på 4 m längd 4 mm. Vid fogar får höjdskillnaden
uppgå till högst 2 mm. Bombering 1/200 av vägbredden.
Avstånd mellan tvärfogar 10—15 m. För alla vägar
gäller, att lämplig sammansättning av betongmassan
obetingat skall bestämmas genom förberedande försök
(Eignungsprüfung). Vid riksautobanorna fordras en
tryckhållfasthet av 370 och en böjhållfasthet av 45
kg/cm2. Efter 7 dagar skall med vanligt cement minst
70 % av denna hållfasthet vara nådd. Cementhalten
skall vara mellan 300 och 350 kg pr m;!. För
stenmaterialet givas anvisningar i form av siktkurvor. Vid
riksautobanorna vitläggas på underlaget ett lag papper.
För utbildande av fogarna ha ett flertal olika typer
utarbetats, system "Wieland", "Müller" och "Butzer".

Publikationen innehåller vidare en beskrivning av
maskiner, använda vid betongvägar i Tyskland.

Ett särskilt kapitel ägnas betongvägsbyggandet i
utlandet, i vilket kapitel utdrag göras ur rapporter till
1938 års internationella vägkongress.

Publikationen har mycket goda och klarläggande
bilder. N. v. M.

1« Suède. Exposition Internationale de la Technique
de l’Eau, Liége 1939, par T. Althin, W. Borgquist, K. A.
Fröman, C. Hellström, G. Skjold, R. Smedberg och E.
Upmark. 18 X 13 cm, 184 s., 95 fig., Sthlm 1939, 5 frs.
Bok, utgiven av kommittén för Sveriges deltagande i
internationella utställningen för vattenteknik i Liége 1939.

I det internationella umgänget nationer emellan spelar
det en ofantlig roll, om ett land har naturliga rikedomar
eller inhemska kraftkällor av något slag. Vårt land med
sin rikedom på "inhemskt vatten" med fall, kanaler och
flottleder intar sålunda inom detta område en
framstående plats, när det gäller att tillsammans med andra
nationer visa, huru vattnet tämjes och användes i
folkhushållet. Första gången Sverige i någon större
omfattning internationellt framvisade, huru "vattnet" tagits
i bruk som kraftkälla och som kommunikationsled, var å
1’Exposition Internationale de la Houille Blanche et du
Tourisme i Grenoble 1925, där vattenfallsstyrelsen och
järnvägsstyrelsen i en för ändamålet särskilt uppförd
paviljong hade en mycket uppmärksammad utställning.
Författaren av dessa rader, som jämte förste
byråingenjören Gösta Skjold i vattenfallsstyrelsen ordnade det
svenska deltagandet, minnes väl den respekt, som från
internationellt håll visades Sverige för vad dess
avdelning hade att visa. Här grundlades säkerligen den
internationella aktningen för Sverige som de vita kolens
land, en aktning som alltmer ökats och stärkts å därpå
följande internationella utställningar, där Sverige visat,
huru vattenkraften tillvaratagits och utvecklats.

Sålunda deltager Sverige i år i en internationell
utställning för vattenteknik i Liége, i samband varmed
den svenska utställningskommittén låtit utarbeta och på
franska språket utgiva en bok med titel som ovanstående
rubrik. Ett kort referat av denna boks utomordentligt
värdefulla innehåll lämnas här.

Efter ett företal av chefen för vattenfallsstyrelsen,
generaldirektören Waldemar Borgquist, ordförande i
nämnda kommitté, följer en synnerligen detaljrik
redogörelse för Sveriges tillgång på vattenkraft och dess
tillgodogörande. Man får bevittna gången från de
urminnes använda små kraftkällorna till våra dagars
landsomfattande elektrifiering, som till 90 % har sin
kraftkälla i det "inhemska vattnet". Med statistiska
uppgifter och data ställes Sverige på sin förnämliga plats
bland världens vattenkraftsländer, och man får ett
tvärsnitt av vad svensk företagsamhet och svensk
ingenjörskonst åstadkommit. Intressanta teknisk-ekonomiska
meddelanden lämnas i rikt och belysande urval. Sålunda
redogöres bl. a. för landets elektrifiering, enkannerligen
landsbygdens och järnvägarnas elektrifiering. Det
lands-gagneliga i dessa åtgöranden framstår tydligt, och dess
betydelse för ett land som Sverige kan särskilt i våra
dagar icke nog uppskattas.

Vattnet som kommunikationsmedel ägnas jämväl en
ingående behandling, varvid de inre vattenvägarnas
betydelse klarlägges. Göta kanal, Trollhätte kanal,
Vänern, Mälaren m. fi. farleder ställas fram i statistisk
och ekonomisk belysning i en välgörande populär form.
Vattnet som flottled har också närmare behandlats, och
landets ca 33 200 km allmänna flottleder, till
kilometertalet sålunda det dubbla mot landets järnvägar, placeras
i en väl skriven avdelning med sin historik, organisation,
konstruktiva uppbyggnad och trafik på den viktiga plats
i Sveriges kommunikationsväsende, som med rätta
tillkommer dem.

Vackra, bra tagna och instruktiva bilder illustrera det
väl disponerade innehållet i de olika avdelningarna.

Det är sålunda en för svensk propaganda i utlandet
utomordentligt värdefull bok, som här föreligger.
Jämväl för en nog så behövlig propaganda bland landets
egen befolkning borde boken ges spridning. Ty, som
generaldirektör Borgquist i företalet så riktigt säger, att
vattnet är en förbindelselänk nationerna emellan, så kan

62

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free