Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG - OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
man ock säga, att vattenkraften ocli vattenleden utgöra
livsvillkor för ett land som Sverige. Det torde därför
vara av särskilt värde, att vad denna bok innehåller
kunde i en svensk edition spridas inom det egna landet.
Oscar Werner.
Wasserkraftanlagen, 2:e Häfte, l:r Teil,
Hand-bibliothek für Bauingenieure, von A. Ludin und F.
Tölke. Talsperren, Staudämme und Staumauern.
25 X 17 cm. XI + 734 s., 1 189 fig. Verl. v. J.
Springer, Berlin 1938, klb. 78 RM.
Föreliggande arbete utgör första delen av andra
hälften av prof. Ludins stora verk
"Wasserkraftanlagen" och behandlar, såsom titeln angiver, olika
spärrdammskonstruktioner. Första hälften, som
huvudsakligen behandlar vattenkraftverk, utkom 1934
och recenserades i denna tidskrift 1934 (h. 10).
Den nu utkomna boken är indelad i 5 avdelningar,
av vilka den första innehåller dels vissa allmänna
synpunkter beträffande spärrdammars användning
m. m., dels och framför allt några intressanta kapitel
rörande de geologiska och geotekniska förarbeten, som
äro nödvändiga vid en spärrdammsanläggning.
Den andra avd., som väl får anses utgöra bokens
kärna, behandlar konstruktion, detaljutbildning och
beräkning av de olika spärrdammstyperna —
sten-fyllnads- och jorddammar, massiva murverksdammar,
enkla valvdammar samt upplösta dammar av skilda
slag. Avd. innehåller en del högteoretiska härledningar,
men är så disponerad, att den med behållning kan
läsas såväl av den skolade konstruktören som av den,
som endast önskar erhålla en allmän överblick av den
moderna dammbyggnadskonsten.
Den tredje avd. sysslar med betongen som
dammmaterial — dess sammansättning, bearbetning,
transport och provning. Här hade det varit önskvärt, att
även den ytterst viktiga frågan om betongens
efterbehandling närmare berörts.
Den fjärde avd. behandlar mätning av spänningar,
formförändringar och temperaturer å utförda dammar
samt går även in på frågan om modellförsök för
bestämning av spänningsfördelningen i
dammkonstruk-tioner.
Den femte avd. utgör några korta reflektioner över
val av lämplig dammtyp ur kostnads- och
säkerhetssynpunkt.
Förf. dra i vissa fall ganska vittgående slutsatser.
Anmälaren instämmer gärna, då de allvarligt sätta
ifråga, huruvida icke den rena gravitationsdammen
skulle kunna med fördel helt uteslutas såsom typ för
höga dammar. Beträffande vissa andra principiella
uttalanden måste man däremot ställa sig tveksam, så
t. e. beträffande påståendet, att armeringsjärnen i
frontplattan av en upplöst damm vid event.
sprickbildning löpa större fara för röstning på uppströmssidan
än på nedströmssidan. Då förhållandet i många fall
torde vara det rakt motsatta, uppställer sig frågan,
huruvida uttalandet baseras på förf. personliga
erfarenhet, i vilket fall uppgifter om direkta
observationer hade varit av stort intresse.
I sin helhet är boken, som tillkommit genom
samarbete mellan två av Tysklands ledande män på
området, av betydande värde. De olika avsnitten äro
i stort sett mycket väl avvägda sinsemellan och
belysta med ett gott bildmaterial. Arbetet
rekommenderas varmt till alla dem, som äro intresserade av
dammbyggnadskonstens nuvarande läge och
utveckling. P. Wilh. Werner.
Vattenförorening m. m., betänkande ang. åtgärder
till motverkande därav, I. förslag och motivering, av
föroreningssakkunnige. SOU 1939/40. Sthlm 1939,
24 X 16 cm, 274 s., 5 fig.
Det är framförallt 8 kap. i Vattenlagen 1920 11/6,
som nyskrivits. Det heter nu "om avloppsvatten" i
st. f. "om kloakledningar".
Beträffande dylikt vatten skiljer man på
"kloakvatten" (från bostäder, begravningsplatser,
stadsplane-lagda områdens torrläggning) och "industriellt
avloppsvatten" (från industrier) (1 §). Beträffande
kloakledningars framdragande beröras vägar och
järnvägar i hög grad liksom samarbetet mellan olika
samhällen (5—14 §§). En nyhet är ett särskilt avsnitt
för "ledningar för såväl avledande av kloakvatten som
torrläggning av mark " (18—22 §§).
Särskild uppmärksamhet ägnas även "åtgärder till
motverkande av förorening genom kloakvatten"
(23—30 §§). Det "industriella avloppsvattnet" kan
tillåtas utsläppt i ett vattendrag, även om betydligt
fiske skadas under förutsättning, att industrien är av
stor vikt. Men då ligger avgörandet ej hos
vattendomstolen utan hos regeringen, vilket ju i andra fall
visat sig vara endast en formell handläggning (32 §).
Vidare kan industrien åläggas betala 25—1 000 kr. om
året i fiskskadeavgift, ett mycket svårbedömt
åläggande (34 §).
För skada genom förorening gäller ej vattenlagens
tidsbegränsning om 12 år, utan dylik talan kan
framställas när som helst i framtiden (41 §).
Beträffande ersättning enl. 9 kap. kan i likhet med
vad som gäller allmän flottled årlig ersättning utgå
i stället för engångskostnad (47 §).
I 10 kap. om syneförrättning märkes, att av
regeringen behörighetsförklarad fackman skall i regel
användas för avloppsvattenfrågor (32 §).
Rörande domstolar och rättegång i vattenmål (11
kap.) antecknas, att i städer, som ej lyda under
landsrätt, välja stadsfullmäktige en vattenrättsnämndeman
(4 §). Antalet ansökningshandlingar skall hädanefter
normalt vara 6 och 3 i st. f. nu 5 och 2 (29 §).
I 13 kap. om besiktning och handräckning så ock
om ansvar för överträdelse av lagen stadgas straff
rörande olovligt utsläppande av avloppsvatten (8, 11,
12 §§).
En nyhet är "lag om tillsyn över vattendrag, sjöar
och andra vattenområden". Ur hälsovårdssynpunkt
tänker man sig en under medicinalstyrelsens inseende
"sanitär tillsynsmyndighet" (2 §). Med hänsyn till
fiske- och naturskyddssynpunkterna räknar man med
en av lantbruksstyrelsen övervakad
"fisketillsynsmyndighet" (8 §).
Man har förutsatt, att dessa bägge organ
huvudsakligen skola ha rådgivande karaktär. Därjämte
kan det finnas särskilda tillsynsmän (12 §). Det
märkliga är, att personer, tillhörande tillsynsorganen,
tjänsteläkare och fiskeritjänstemän ha rätt till besök
i anläggningar, som släppa ut avloppsvatten, men
vattendomstolens ledamöter nämnas ej (14 §).
En betydelsefull nyhet är kungörelse "om
förprövning rörande åtgärder till motverkande av
vattenförorening m. m.". Enligt dess 1 § får man ej taga i
bruk följande industriföretag, förrän
föroreningsfrågan prövats enligt vattenlagen, nämligen
träsliperi, sulfit-, sulfat-, pappers-, papp-, kartong-,
cellulosasprit-, jäst-, melassprit-, socker-, konstsilke-,
konstull- eller limfabrik, ulltvätteri, anriknings-,
koppar-, linrötnings-, kol-, trä- eller torvdestillationsverk,
garveri, oljeraffinaderi (1 §).
Följande industrier måste före anläggandet göra
anmälan till tillsyningsmyndighet, nämligen betnings-,
galvaniserings- eller annat järn- eller metallverk,
fiberplatt-, stärkelse-, margarin-, köttkonserv-,
fiskkonserv-, fiskmjöls-, läder-, stearin-, tvål-,
tvättmedels-, kemisk gödningsämnes-, krut-, sprängämnes-,
klorkalk-, klor-, alkali-, konstharts- eller
benmjölsfabrik, potatisbränneri, mejeri, ysteri, slakteri, textil-
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>