- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
65

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
HUSBYGGNADSTEKNIK

REDAKTÖR: RICHARD SMEDBERG
HÄFTE 5 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 25 MA] 1940

INNEHÅLL: Putsproblemet i Sverige, av professor Henrik Kreiiger. — Sambandet mellan tillrinning och
avrinning i naturliga magasin, av vattenrättsingenjör Hans Hartzell. — Isbildning i turbingrindar, av
civilingenjör Karl I. Karlsson. — Meddelanden. — Bokanmälan. — Böcker. — Tidskrifter. —
Författningssamling.

Putsproblemet i Sverige.

Av professor HENRIK KREUGER, Stockholm, LSTF.

Under ovanstående mycket vidlyftiga rubrik hava
tekn. dr G. Wästlund och civilingenjör Sten
Gedda, TT vv 1940/3 s. 33, givit en framställning av
ämnet, efter att hava företagit en inventering av
uppkomna putsskador inom södra och mellersta delarna
av vårt land.

Då författarna efterlyst diskussionsinlägg i
tidskriften och då jag anmodats yttra mig i frågan, får
jag anföra följande.

Det framlagda bildmaterialet och exemplen under
avd. A "Typiska putsskador" utgöra ett gott urval,
vilket givetvis på grund av utrymmesbrist måst hållas
inom en ganska snäv ram.

I avd. B "Diskussion av de viktigaste faktorernas
inverkan på putsens beständighet" hava behandlats
klimatiska förhållanden, putsbrukets beståndsdelar,
putsbrukets proportionering, putsningens utförande
och stommaterialets beskaffenhet, varvid med
stom-material avses det väggmaterial, på vilket putsen
anbringas. Slutligen återfinnes en schematisk
sammanställning över olika byggnadstekniska orsaker till
putsskador. Jag skall här nedan beröra dessa frågor
och börjar med de klimatiska förhållandena. ’

Författarna hänvisa härvid till min behandling av
frågan i I. Y. A:s handlingar nr 24, och jag har intet
att erinra mot den tolkning, som givits rörande de
klimatiska påfrestningarnas sätt att verka.
Emellertid framhålles, att min motivering för användande av
en icke tät puts skulle förlora sin giltighet för sådana
trakter, där nederbörden brukar vara stark och
ihållande, emedan fasadväggarna då skulle mättas med
fuktighet men endast sällan få tillfälle att torka ut.
Detta författarnas antagande är enligt min
erfarenhet felaktigt, ty dels mättas icke fasadväggarna med
vatten om de äro beklädda med en lämplig porös
puts och dels få de mellan regnen, även i ett mycket
påfrestande svenskt fuktklimat, goda möjligheter att
torka. I en del andra länder, exempelvis vissa
trakter av Norge, torde förhållandena vara svårare.

Det finnes således enligt min mening hos oss ingen
annan lösning på putsfrågan än att antingen göra en
tämligen porös puts med i övrigt goda egenskaper,
riktigt utförd och riktigt anbragt, eller också en
absolut tät puts, vilken senare ej är möjlig att utföra
utan särskild bestrykning med tätande medel. Frågan

sammanhänger intimt med frågan om
vattengenomslag, som kan förekomma vid murverk såväl med som
utan puts. Betingelserna för vattengenomslag hava
ej berörts, men äro av stort intresse. Ofta beror
vattengenomträngning i murverk på bristande bruk
i stötfogar.

Den omständigheten, att en tämligen porös puts
kan skydda även i ett fuktigt klimat, beror bl. a.
därpå, att densamma vid regnig väderlek blir i viss
grad tätare genom den första vattenupptagningen.
Detta kan man iakttaga vid regnväder eller vid
vat-tenbegjutning av en fasad. Till en början suger
putsen upp viss mängd vatten, varvid ingen
vatten-rinning utefter fasaden sker, men i fortsättningen
avvisar putsen den allra största delen av nederbörden,
och då rinner vatten utefter fasaden.

Ett studium av regnperioder och torkperioder
visar, att även i våra regnigaste trakter förekomma
väderleksväxlingar i sådan utsträckning, att god
torkning kan ske under tider mellan regnperioder. Annars
skulle många byggnader ej ha stått sig så pass väl
som de ha gjort.

När det gäller absolut tät puts, har man hittills
mig veterligt erhållit tillräckligt lång erfarenhet
endast när det gäller oljemålad puts. Oljemålning
på puts står sig bra, om såväl vägg som puts äro
tämligen torra vid målningens utförande. Även den
bästa oljemålning blir emellertid genom oljans
oxidering så småningom spröd, spricker och blir otät.
Den insläpper därefter, som så många andra med
s. k. tätningsmedel behandlade putsfasader, små
kvantiteter vatten, som sedan icke slippa ut igen. En
mättning och sönderfrysning sker så småningom och
putsen lossnar. Oljemålningen måste därför förnyas
med ej alltför många års mellanrum, så att den ej
blir otät.

Såväl mina för ett tjugutal år sedan utförda som
nu under senare år verkställda undersökningar visa
olägenheterna av "relativt tätct ’ fasadytor. Av
särskilt intresse äro besiktningsresultaten av de nu senast
i Göteborg på flera ställen använda
bestryknings-medlen av olika slag. De hava, så vitt jag känner
till, icke lämnat något framgångsrikt resultat, i det
att defekter ofta uppstått redan efter 1 à 2 år.

Även om emellertid en "behandlad" putsyta stått

65

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free