- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
66

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

sig- gott ett par år, är detta ingen garanti för
framtida bestånd, ty vädrets makter mala ofta långsamt.
Det är bara när motståndet är mycket uselt, som
förstörelsen går hastigt.

Jag måste således även för vårt västkustklimat
framhålla betydelsen av en ej alltför fet, porös
grov-stockning, utförd med relativt grov putssand,
cementtillsats minst lika stor som (helst 20 à 30 % större än)
kalktillsatsen, väl blandad, hårt påslagen i tämligen
tunna skikt på lagom sugande underlag. Ytputsen
bör utgöras av gott grovt kalkbruk helst med
användande av mursand, varvid kornen dock ej böra vara
grövre än 3 à 3,5 mm. Stoftfina partiklar böra
förekomma i mycket liten mängd.

Genom författarnas införande av frågan rörande
"relativt tät" kontra "porös" fasadputs redan i
kapitlet om klimatiska förhållanden, har jag nödgats redan
i detta sammanhang vidröra nyssnämnda
materialfrågor m. m., ehuru de behandlas i senare avdelningar
av uppsatsen.

Under rubriken B. 2. Putsbrukets beståndsdelar
uttalas, att det egentligen endast är kalken och sanden,
som, i motsats till cementet och vattnet, ibland
befinnas vara mindre lämpliga eller helt olämpliga.

Rörande kalken framhålles särskilt olämpligheten
av att den i regel lagras alltför kort tid och häri vill
jag livligt instämma. Det är emellertid icke blott
när det gäller släckning av kalk, som brådskan är
för stor. Den stora brådskan och jäktet ha ur flera
synpunkter stora synder på sitt samvete, när det
gäller byggnaders utförande överhuvudtaget.

Man har under senare år med användande av äldre
metoder och materialier börjat framställa byggnaden
i dess helhet på en avsevärt kortare tid än förr, utan
att därvid fatta, att den så framställda byggnaden
omedelbart efter utförandet ofta kan komma att
lämpa sig mycket litet för sitt egentliga ändamål.
Vill man bygga fort och samtidigt önskar en fullgod
byggnad, får man också se till att sådana materialier
och sådana metoder användas, att ej för mycket
vatten blir innestängt i byggnaden.

Det är en icke alldeles ovanlig företeelse, att en
puts oljemålas eller att dyrbara träpaneler uppsättas
långt innan byggnaden hunnit uttorka i erforderlig
grad. Följden blir, att både puts och oljemålning och
trä förstöras. Detta skylles då ofta på att putsen
varit dålig eller att träpanelen ej varit sakkunnigt
utförd.

Olägenheterna av alltför hastigt byggnadstempo
vore värt ett särskilt kapitel. Detta dock ej så att
fatta, att jag vill motverka utveckling till en snabb
arbetstakt utan endast så, att jag varnar för
kritiklöst tillgripande av äldre byggnadsmetoder utan
nödiga modifikationer, då man vill komma fort fram.

Rörande putssanden framhålla författarna, att
erfarenheten synes visa, att sanden bör vara ganska
grov, vilket måste anses riktigt. Då de emellertid
tillfoga "ja så grov som arbetsförhållandena och
kraven på putsytans jämnhet tillåta", blir man en smula
betänksam, ty detta skulle kunna innebära, att om
vederbörande arkitekt eller byggherre önskade en
mycket fin och slät yta, skulle man använda mycket
fin sand för att fylla kraven på ytans beskaffenhet.
Jag skulle i stället vilja framhålla, att det är kravet
på putsytans släthet, som måste i hög grad minskas,
när det gäller en ytterputs. Det är betecknande, att.

erfarenheten med mycket stor bestämdhet visar, att
grov spritputs står sig utomordentligt gott i fuktigt
och påfrestande klimat.

Det torde vara tämligen fruktlöst att söka uppställa
vissa siktkurvor för sanden såsom mer eller mindre
idealiska. Sådan gradering av putssand torde i varje
fall ej lämpa sig för praktisk tillämpning. Däremot är
givetvis nödigt förvissa sig om, att sanden praktiskt
taget håller sig inom vissa korngränser samt att
salter, lera, humus etc. ej förekomma i skadliga
mängder.

Rörande proportionering av kalkbruk innebära de
vanligen tillämpade metoderna stora
osäkerhetsmoment. Om man använder torrsläckt kalk, blir
saken ju enklare, men så länge man håller sig till
den våtsläckta kalken, bör den nuvarande slentrianen
övergivas för mera exakta metoder.

Cement bör, såsom författarna framhålla, icke
inströs i kalkbruket. Dels är det i och för sig olämpligt
med hänsyn till kornens bindning, dels blir det ofta
olämpliga proportioner mellan bindemedel och sand.
Därför böra kalkbruk och cementbruk blandas med
varandra, varvid är att märka, att cementsvag
kalk-cementputs ofta är sämre än kalkputs.

För en fasadmur, som är relativt färsk, således
starkt vattenhaltig, är det emellertid olämpligt,
särskilt vid låg temperatur — kanske i närheten av
O-punkten — att använda sig av enbart kalkbruk,
emedan karbonatisering då ej nämnvärt kommer till
stånd, åtminstone icke i den del av putsen som
befinner sig närmast muren, där vattenhalten är stor
och kolsyretillförseln liten. Denna del hårdnar då
ej och utsättes dessutom för det vatten, som alltid
drives från den varmare till den kallare sidan i muren,
dvs inifrån och utåt, då huset uppvärmes och den
yttre temperaturen är lägre.

Bindemedlet i putsen kan då upplösas och föras ut
i ytan samt orsaka fläckar, varjämte hållfastheten blir
obetydlig och vidhäftningen så dålig, att putsen,
särskilt vid större temperatur- och fuktvariationer, kan
lossna och falla ned. Dylikt förhållande är ingalunda
ovanligt.

Rörande putsens anbringande har jag redan
inledningsvis antytt, att det är av stor betydelse, att
putsen med kraft slås mot murytan samt att
underlaget är lagom sugande. Vid torr väderlek bör man
således vattna men ej för mycket. Det torde vara
omöjligt att fastställa allmänna, för praktiskt bruk
lämpade regler för vattenbegjutningen. Författarna
försöka sig ej på angivande av närmare regler än
att väggarna skola vattnas så, "att teglet ej suger åt
sig bruksvattnet, huru mycket bestämmes av den
rådande väderleken". Bestämningen fordrar
erfarenhet och vana och torde överlåtas ej på väderleken
utan på någon person, såsom en erfaren murare eller
med murningsarbete förtroget arbetsbefäl, som har
att bedöma icke blott väderleken utan även
underlagets föregående fuktighetsgrad m. m.

Författarna framhålla betydelsen av att
putspåslag-ningarna utföras relativt tunna, och att den totala
putstjockleken ej gärna bör överstiga 30 mm. Detta
stämmer bra med mina erfarenheter. Det framhålles,
att användandet av ett större antal putsskikt kommer
i konflikt med arbetstakten för husets färdigställande.
Ja, där ha vi brådskan igen. Om man fordrar god

66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free