Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG - OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
eller vattenståndet i förhållande till gränsvärdena är
helt oberoende av den absoluta storleken av Q resp.
F
H och endast avhängigt av tidskonstanten —.
Omvänt gäller alltså att under viss tid från förändringens
F
början erhålles vid konstant — alltid samma
procentuella förändring. Denna omständighet gör det
möjligt, att relativt enkelt beräkna avrinningens
förändring vid vilken som helst oregelbunden variation i
tillrinningen. Om man nämligen uppdelar en varierande
tillrinning i till tiden lika stora lameller, blir
förändringen i avrinnande vattenmängder för varje
tidsin-V
Trdskon.
tervall bestämt av
100
av skillnaden mellan tillrin-
Tiaqasinct-
ningen under tidsintervallet och avrinningen vid
föregående tidsintervalls slut. Det inses nämligen utan
vidare, att förhållandena under varje tidsintervall
kunna återföras till det ovan beskrivna
grundproblemet, varvid tillrinningen under tidsintervallet och
avrinningen vid föregående tidsintervalls slut kunna
anses motsvara gränserna för fortvarighetstillstånd. Ett
exempel på dylik beräkning visas i fig. 2.
Tidsintervallets storlek bör natiirligtvis anpassas
efter tidskonstanten, så att det icke blir onödigt litet
och icke heller för stort med hänsyn till önskvärd
noggrannhetsgrad hos sekundärkurvan. För
räkneoperationernas genomförande erfordras endast tillgång till
den å fig. 3 angivna kurvan II, som anger den
procen-F
tuella förändringen vid - = 1. Någon risk för
erhållande av större fel föreligger icke; ett i beräkningen
uppkommet räknefel liksom en mindre felaktighet
ifråga om utgångspunkten för sekundärkurvan
strävar nämligen att automatiskt jämna ut sig på samma
sätt som vid naturlig avrinning en genom
innehållande av vatten höjd sjöyta så småningom återtager sitt
naturliga läge. I vanliga fall varierar såväl a som F
med vattenståndet och detta inverkar pa sa sätt, att
p kan bliva olika för olika tidsintervall. Någon
svårighet att taga hänsyn härtill föreligger icke och
vållar icke heller större besvär. Det kan i detta
sammanhang nämnas, att deri angivna metoden kommit
till användning vid den rekonstruktion av Vänerns
naturliga vattenstånd, som efter nu genomförd
reglering fortlöpande verkställes. Genom kontinuerlig
mätning av vattenmängden vid Vargön och noggrann
avläsning av vattenståndet vid tvenne registrerande
peglar bestämmes för varje vecka den nyttiga
tillrinningen. Då Vänerns naturliga avbördningskurva är
praktiskt taget en rät linje är a konstant vid alla vat-
F
tenstånd; sions area F varierar emellertid, varför —
a
varierar något med vattenståndet.
Gäller det beräkning av variationen i avrinning
eller vattenstånd vid olika platser utmed ett
vattendrag med flera magasin, blir det nödvändigt att
verkställa särskild beräkning för varje sådant magasin,
varvid tillrinningen motsvaras av den beräknade
avrinningen från det närmast uppströms belägna
magasinet. Vid den ursprungliga förutsättningen om endast
en ändring av tillrinningen till det översta magasinet
får alltså den därav erhållna sekundärkurvan
uppdelas i lameller såsom i fig. 2 verkställts beträffande
B^ig. 4.
primärkurvan ocli beräkningen fortsättas på samma
sätt för erhållande av tertiärkurvan etc. I fig. 3 har
visats huru avrinningen eller vattenståndet kommer
att ändra sig i en sådan serie av magasin, varvid dels
F
förutsetts konstant — för alla magasinen, dels bort-
a
setts ifrån tiden för ändringsimpulsernas
fortplantning från det ena magasinet till det andra. Det har
med andra ord antagits, att avrinningen från nedersta
magasinet börjar ändras samtidigt som tillrinningen
till det översta ändras. Såsom framgår av figuren
ändra kurvorna karaktär och bli mera mjuka ju längre
bort från första magasinet man kommer. Härav följer
att tvära variationer hos primärkurvan alltid giva sig
till känna längre ned i vattendraget som en jämn ocli
sinuskurvliknande variation, vilket även påvisats av
Fransén och Ljungdahl. Samtidigt ökas
tidsförskjutningen och minskas amplituden såsom framgår av
fig. 4.
Jag skall slutligen med några ord beröra inverkan
av det förhållandet, att avrinningen i verkligheten
icke ändrar sig samtidigt med tillrinningen, beroende
på att det erfordras viss tid för impulsen från
tillrin-ningsförändringen att fortplanta sig inom magasinen
och utmed vattendraget. Denna fortplantning går
fram med samma hastighet som en våg och är alltså
beroende av vattendjupet. I den mån själva
magasinen äro långsträckta, medför detta vid exempelvis
en plötslig tillrinningsökning, att magasinet hinner
fyllas till en viss mot den under tiden för vågens
vandring tillförda vattenkvantiteten svarande höjd, innan
ökning i avrinningen börjar. Denna ökar då på en
gång med ett högre värde än eljest skulle varit fallet
men förlöper i fortsättningen på likartat sätt som och
med så småningom skeende utjämning och anslutning
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>