- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

till den å fig. 3 angivna kurvan II. Äro magasinen till
sin utsträckning koncentrerade men sins emellan
förbundna med långsträckta smala delar av vattendraget,
kan man försumma vågens inverkan inom magasinen
men icke mellan desamma. I detta fall kan man
använda de å fig. 3 angivna kurvorna, men förskjuta

O-punkterna lika mycket som svarar mot vågens
fortplantningstider till de olika magasinen. Gäller det
sålunda platser, som ligga relativt långt från
varandra, torde det därför, när det gäller dygns- ocli
veckoreglering, ofta bliva nödvändigt att taga hänsyn
även till nu nämnda tidsförskjutning.

Isbildning i turbingrindar.

Av civilingeniör KARL I. KARLSSON, Stockholm, LSTF.

En betingelse för att man skall kunna bemästra en
naturföreteelse, som uppträder’ störande i en
industriell process, är i allmänhet en klar uppfattning av
dess väsen. Detta gäller säkerligen också svällen,
som sätter sig i turbingrindarna till våra
vattenkraftverk och förorsakar de svåraste driftsstörningarna.

Det torde vara en populär föreställning bland
teknikerna, att svällen uppstår på så sätt, att isen först
fälles ut i vattnet som en sörja av kristaller, vilken
sedan vid passagen genom grinden fryser fast vid
järnen. Få av dem, vilka som konstruktörer ha att ta
ställning till detta "grindproblem", torde haft tillfälle
att se en kravning i verkligheten; få torde även de
vara, som fått del av driftspersonalens iakttagelser
under sådana förutsättningar, att de kunna bilda sig
en klar föreställning 0111 företeelsen. Den djupare
uppfattningen därav är dessutom säkerligen
förbehållen fysikern.

Det är därför icke uteslutet, att en annan
uppfattning av kravningsförloppet är möjlig och kanske
riktigare, nämligen att isen fälles ut först vid det
överkylda vattnets beröring med järnen i grinden eller, i
.andra fall, med delar av vattendragets botten,
bro-pelare och dylikt. Det finnas flera skäl, som tala
därför till lekmannen. Han slipper först och främst den
osäkra och oklara föreställningen, att iskristallerna,
som svårligen kunna tänkas vara i jämvikt med
vattnet, om det var överkylt, "frysa fast" vid järnet. Har
han haft tillfälle att iakttaga, hur hård och fast
svällen känns,1 när rakan stöter emot den, finner han
ingen undanflykt i att antaga, att fastfrysningen icke
går längre än att sörjan kan hänga sig över järnen.
Att svällen hastigt släpper vid omslag i väderleken
kan också vara något att lägga märke till.

Om den intresserade haft förmånen att komma till
tals med driftsledningen eller personalen vid ett verk,
där man ägnat förloppet ett djupare intresse och
därför haft uppmärksamheten fäst på dess egenheter
under en längre tid och under olika förhållanden, kan
han ur deras iakttagelser och uppfattningar få ett
mer eller mindre omedelbart stöd för en annan
förklaring än den gängse. Man kan, som vid Untra,
sedan långt tillbaka ha iakttagit, att en annalkande
kravning röjer sig i förväg genom att kristallnålar
växa ut på fibrerna av en i vattnet nedhängd,
upp-skäggad repstump likaväl som på en klen järnkedja.
Man har också märkt, att svällen har större
benägenhet att avsätta sig på en trägrind, sedan dess yta upp-

1 Därav, så vitt jag förstår, namnet kravning.
Benämningen sväll torde avse tillväxten.

ruggats av rakan, än när den är ny. Genom att
grindarna vid Untra äro belägna bakom luckorna har man
haft tillfälle att se svällen under olika stadier av dess
bildande: till en början enstaka kristallnålar, rätt
utspringande från något hörn av järnets profil, vidare
skivformiga kristaller, stående solfjäderlikt tvärs över
uppströmskanten, slutligen en kompakt beläggning,
som utbreder sig längs järnets sidor och till sist
sträcker sig utanför dess nedströmskant.

En följd av deij här bekända uppfattningen är, att
kravningen skulle utebli, om man kunde få
utkristal-lisationen att ske i vattnet ovanför grinden.

Det skulle utan tvivel vara av stort värde för vår
vattenkraftsindustri, om det rent fysikaliska förloppet
vid kravningen närmare klarlades. Statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt kunde kanske vara
intresserad och bistå med den nödiga sakkunskapen.

Obehagliga driftsstörningar förorsakas även av
drivisen, när den förekommer i större mängd, så att hela
grinden kan beläggas därmed och vattentillgången
till turbinen stoppas. Man försöker ofta att fånga
den, innan den når grinden och avleda den med
bommar, länsor eller skärmar, ibland med ringa resultat,
emedan isflaken gå under ledverken.

Det är ganska intressant att iakttaga, hur detta går
till. När flaket hejdats av länsan, börjar det efter en
kort stund att kantra mot strömmen; först ser man,
att uppströmskanten tar vatten — genom att
vattenytans krusningar utbreda sig därpå — sedan hur
flaket med tilltagande fart stjälper runt ocli försvinner
under länsan. Förklaringen måste ligga i att det
upprättande momentet från deplacementet växer
långsammare med krängningen än det stjälpande momentet
av sugningen, som uppstår under flaket, när
strömmen sammandrages av den skarpa iskanten. Den
lokala höjningen av vattenytan, som strömmens
retardation mot länsan medför, kan också hjälpa till att
kränga flaket och doppa dess uppströmskant.

Det förefaller som denna företeelse vore värd att
beaktas och att försök borde anställas, innan man ger
sig in på konstruktionen av ett ledverk, när
ström-hastigheten är stor. Det skulle t. o. m. kunna vara
osäkert, i ett visst fall, om en djupare länsa ger ett
bättre resultat, emedan den lokala höjningen av
vattenytan framför länsan också ökas. Isens tjocklek,
flakens storlek och form kunna också inverka.

Isfrågan vid våra kraftverk är ett spörsmål, som
intresserat våra flodteknici i årtionden. Så vitt jag
kan erinra mig togs frågan upp av professor J. Gust.

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free