- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
78

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 2. Provbelastning- av 2 st. HB-balkar.

Den nya balken, som lanserats under benämningen
HB-balken, består alltså av ett balkliv av två lag
korsande paneler av kantskurna eller späntade
bräder, i regel av 1" tjocklek (fig. 1). På ömse sidor om
livet är vid balkens båda kanter anbragta flänsar av
träreglar i lämpliga dimensioner och dessa reglar
fasthållas vid balklivet dels genom spikning, dels även
genom limning med kallim. Vid änden av balken
förekommer stående upplagsreglar av ungefär
samma utförande som de horisontella flänsarna.
Böjande moment upptas enbart av HB-balkens flänsar,
under det att avskärningskrafterna upptas av livet.

Ehuru spikningen i och för sig lätt kan anordnas
så, att den med önskad säkerhet, t. ex. 5-faidig,
åstadkommer de förbindningar man behöver, förekommer
dock vid HB-balkarna i samtliga kraftöverförande
snitt’ jämsides med spikningen även limning med
vattenfast kallim helt enkelt av det skälet, att
limningen i detta fall på ett mycket ekonomiskt sätt ger
en synnerligen effektiv och styv förbindning. Den
pressverkan, som behövs för att en limfog skall
erhålla nödig styrka, får man vid HB-balkarnas
tillverkning så att säga gratis, i det att vid
hopspikning-en spikarna sammanhålla de sammanlimmade delarna
med ett betydande tryck utan att man behöver
tillgripa några besvärliga pressanordningar e. d.

Limfogen i och för sig ger en förbindning, som med
i regel betydligt mer än 5-faldig säkerhet överför de
genom fogytorna passerande krafterna. Ehuru
spik-och limförband sålunda komplettera varandra, kan
man dock icke räkna med någon egentlig samverkan
mellan dessa båda förband, emedan limförbandet är
ett j>raktiskt taget fullkomligt stelt förband, som ända
in till uppnående av limfogens brottgräns icke
kännetecknas av några praktiskt mätbara rörelser i fogytan,
under det att spikförbandet är ett elastiskt eller
rättare plastiskt förband, som före brott kännetecknas
av en mycket avsevärd flytning inom förbandet. Då
ett spikförband, bortsett från de visserligen mycket
betydande krafter, som kunna överföras i snittytan,
innan vilofriktionen övervunnits, först träder i
funktion, sedan en viss om ock obetydlig rörelse i
snittytan uppstått, kommer någon avsevärd
kraftöverföring genom spikförbandet icke att äga rum, förrän
den stela limfogen redan brustit och rörelsemöjlighet
sålunda uppstått mellan delarna å ömse sidor om
fogen. I praktiken fungerar därför HB-balkarna som
helt och hållet limmade monolitiska konstruktioner
och spikförbandens uppgift är sålunda att möjliggöra

limförbandens funktion samt att tjänstgöra som en i
och för sig mycket betydande men dock extra
säkerhet, i händelse limförbanden genom någon form av
åverkan skulle kunna tänkas upphöra att fungera.

Fig. 2. visar ett demonstrationsförsök, avsett att på
ett åskådligt sätt ge en uppfattning om HB-balkarnas
hållfasthet. Bilden visar ett par träbalkar av relativt
klena dimensioner (balkhöjd 60 cm, flänsreglar av
2" X 6"), vilka belastats med 220 säckar cement på
en spännvidd av 6 m, varvid är att märka, att detta
endast utgjorde den tillåtna belastningen, dvs. ca 1/5
av balkarnas totala bärighet före brott. Den
uppmätta nedböjningen vid balkmitt utgjorde vid
provbelastningen knappt 1 cm och belyser en annan
egenskap hos HB-balkarna, nämligen dessas i förhållande
till järnbalkar av samma böjningshållfasthet betydligt
större styvhet. För en järnbalk av St. 44 med en
antagen tillåten påkänning av 1 400 kg/cm2 skulle
nämligen den beräknade nedböjningen vid balkmitt för
samma belastning som ovan angivna utgöra 1,6 cm
eller 60 % mera än för träbalken. Den större
styvheten hos träbalken, representerad av styvhetstalet
El, sammanhänger givetvis med dennas större
kon-struktionshöjd.

Sättet för HB-balkarnas konstruktion och
tillverkning möjliggör en mycket stor variation i avseende
på balkform, tvärsnittens variation m. fi. faktorer.
Tvärsnittsarean kan sålunda lätt varieras i
propo-tion till storleken av det i varje tvärsnitt rådande
böjningsmomentet. Ehuru dessa egenskaper i och för
sig många gånger inbjuda till ständigt nya
konstruktionsformer alltefter de lokala förhållandenas
skiftningar, återkommer dock vissa önskemål mera
regelbundet, vilket lett till en viss standardisering. Fig.
3—10 omfatta ett antal sådana standardiserade
takstolstyper.

Fig. 3 visar en enkel, fritt upplagd takstolsbalk.
Den kan uppläggas på murade eller gjutna väggar
eller väggar av trä, som på ett eller annat sätt själva
äro stabila i sidled mot vindbelastningar och andra
sidobelastningar. Lämpligaste spännvidden för
denna typ utgör 6—20 m men kan användas för ännu
större spännvidder, ehuru andra takstolstyper då i
regel bliva mera ekonomiska. Taklutningen vid
hal-ken enligt fig. 3 blir rätt liten, 1 : 25 à 1: 15, och som
takläggning bör därför i detta fall användas ett
material, som tål denna ringa lutning, t. ex. ett lag
underlagspapp och ett lag i asfalt klistrad
underhålls-fri takpapp.

Den fritt upplagda HB-balken kan dock även brytas
vid mitten enligt fig. 4, varigenom godtyckliga taklut-

Fig. 3. Fritt upplagd balk vid bärande väggar
av murverk. Lämplig spännvidd 6—20 m.

78

Fig. 4. Fritt upplagd balk med brytpunkt vid mitten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free