- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
91

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

Tabell 1. Böjningsprov å balkar och plattor.

Bre’dd cm ..................................... Höjd ....................................... * 6,5 25 10 20 12 24 50 5 50 7
Armering %, ö. k............................. 0,19 0,18 0,15 0,18 0,15
u. k............................. 0,46 0,43 0,39 0,42 0,45
1 Antal prov ....................................! 2 20 11 1 1
Böjningshållfasthet beräknad efter Naviers formel Ji kb ~ w Max. 546 561 484
Min. Medeltal 502 375 333
524 463 428 479 492
Dragsprickor observerades vid ett
medelvärde å .................................... Äj 244 218 211 221 235

det sättet att trådarna medelst domkrafter uppspänts
över gjutbänken. De ha givits en förspänning av 140
kg/min2, vilket svarar mot 400 kg pr tråd. Därefter
har gjutning skett oeh sedan betongen fått
tillräcklig tryckhållfasthet, har den mekaniskt alstrade
för-spänningen avsläppts. För påskyndandet av
hårdnandet har i regel smältcement använts vid
experimenttillverkningen.

På grund av elasticiteten sammandrager sig
trådarna efter avspänningen och giver därvid en
sammanpressning och tryckpåkänning åt betongen. Om en
balk eller platta sedan belastas för böjning, uppstår
inga dragsprickor i underkant förrän efter
överbelastning. Skulle en måttlig överbelastning ske och
sprickor därigenom uppstå, draga dessa ihop sig igen efter
avlastning.

Å fig. 4 återgivas resultaten av en
deforniationsniät-ning, utförd vid successivt ökad belastning av en fritt
upplagd balk 6,5 X 25 cm. Ett stort antal sådana
mätningar ha företagits, men resultaten äro av
tidigare anförda skäl obearbetade.

Det första och andra streckade diagrammet visa
formförändringen dels omedelbart efter avspänning,
22 timmar efter gjutningen, dels efter 72 timmar,
under vilken tid balken varit obelastad. Angivna siffror
å kh äro beräknade efter Naviers formel, varvid
balken således betraktats som ett ensartat material. Vi
ha ansett ett värde av kb = 160 kg/cm2 vara ett
normalt värde för tillåten ansträngning. Det visar
sig, att vid en ansträngning av 191 kg/cm2 kvarstår
en sammantryckning i balkens underkant. Det var
först vid 262 kg/cm2 som dragsprickor kunde
konstateras.

Först då belastningen närmar sig brott, bli
påkänningarna fördelade på samma sätt som hos en
vanlig armerad balk, och samma sorts
beräkningsmetoder kunna då användas.
Givetvis äro de gamla kända formlerna
icke fullt exakta, men använder man
dem, kunna de dock klara upp en del
begrepp. Strängarna hade t. e. en
hållfasthet mellan 23 000 och 24 000 kg/cm2.
Detta blev ock den beräknade
påkänningen vid brott. Förspänningen
utgjorde 14 000 kg/cm2. Att påkänningen
på grund av de statiska belastningarna
icke adderat sig till den ursprungliga
initial spänningen av ca 12 000 kg/cm2

är uppenbart, ty då skulle brottet kommit tidigare. Min
uppfattning är därför den, att initialspänningarna
elimineras. Huru långt man lämpligast bör gå med graden
av initialspänning får anses ännu vara outrett. Här har
det rört sig om ungefär halva hållfastheten hos tråden.
Förspänningen hör även ihop med betongens
tryck-hållfasthet, då avspänning sker.
Underkantsarme-ringen i balken utgöres av en 2 mm tråd pr cm2. Om
tråden efter avspänning har en initialspänning av
10000 kg/cm2, gör detta 314 kg pr tråd och cm2
betong. Man bör därför ha en betonghållfasthet av
mellan 300 och 400 kg/cm2, innan man gör avspänning
och tager ut balkarna ur gjutbädden.

Den beräknade betongpåkänningen av 700 är högre
än vad betongens kubhållfasthet visade sig vara.
Spänningsfördelningen torde dock icke bli så rätlinjig som
triangeln angiver, och därför får man räkna med att
toppvärdet 700 i verkligheten ej uppnåtts.

Ovanstående tabell visar, att kb-värdet blir ganska
lika för höga balkar som för tunna plattor. Naviers
gamla hederliga formel synes därför användbar vid
praktiska byggnadstekniska
konstruktionsberäkningar. Hållfasthetsproblemet blir för den byggande lika
enkelt, som om det gäller att använda trä eller
järn-balkar. Då det gäller konstruktionsarbetet för
fabrikationen, bör däremot noggrannare analyser
företagas. Betydelsefullt för materialet är dess stora
hållfasthet mot skjuvpåkänningar. I regel har brott

/jTO/t?r&/ pbn† fa fr.

Fig. 6. Takplattor.

Fig. 7. Balkar för 11 meters spännvidd.

27 juli 1940

91

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free