- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
95

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG. OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

vatten. Riktigheten av denna åsikt
synes för övrigt bekräftad därav,
att bränt tegel i motsats till vad
fallet är med en del andra kapillära
byggnadsmaterial, sväller ytterst
obetydligt vid vattenupptagning.
Denna självtätning hos puts är en
egenskap, som i väsentlig grad
bidrager till att fördröja av yttre
övertryck härrörande från
vattenin-trängning i bakomvarande
väggmaterial, och som tillsammans med
visst brott i kapillariteten vid
putsens anliggningsyta mot
nyssnämnda material medför, att
fuktskador sällan konstaterats på
insidan av en dylik vägg, ej ens efter stark nederbörd
med blåst under längre tid. Att ett dylikt markerat
brott i kapillariteten uppkommer vid en kalkbruksfog
framgår tydligt av fig. 2, som visar resultatet av en
undersökning av vattenabsorptionens förlopp hos
tvenne med koppytorna mot varandra hopmurade
tegelstenar.

Med tillfredsställelse konstateras, att man i
Göteborg numera lärt sig inse den grova putssandens
fördelar. Det var icke så många år sedan man ansåg
den s. k. ballasten såsom allena saliggörande såväl
vad beträffar puts- som i all synnerhet fogbruk och
ställde sig mycket oförstående till användning av
grövre sand för dylika ändamål.

Ifråga om grov puts i allmänhet må påpekas, att
dennas konstaterade företräden icke endast härröra
av den förstorade avdunstningsytan utan även av det
förhållandet, att benägenheten för kondensation av
vatten på en dylik yta är avsevärt mindre än på en
slät yta, detta säkerligen beroende därpå, att de
framspringande ytpartierna jämförelsevis hastigt
bliva "förvärmda" och antaga ungefär samma
temperatur som ytterluften.

För att bindning hos kalkbruk skall ske fordras
icke blott "troligen" utan med säkerhet närvaro av
fukt, enligt Burchartz minst ca 1 % och, som förut
angivits, högst 6 %. Vikten av att bruket slås på
underytan och ej tryckes fast vid denna med
tillhjälp av "skånskan" kan icke nog framhållas, ej
heller att murningen, särskilt vid byggnader i trakter
med besvärliga klimatiska förhållanden, bör
verkställas med fyllda fogar. Förvärvsbegäret synes dock

o S /O /S 20 2S

c/yyn

Fig. 1. Vattenläckning genom 18 mm tjock skiva av
kalkbruk i blandning 1 : 3, utsatt för 35 mm vattenövertryck.
Vattenberörd yta 30 cm’.

Fig. 2. Vattenabsorption samt fuktens spridningshastighet i
2-stens-mur vid 2—3 mm vattenövertryck.

resa hart när oöverstigliga hinder häremot, och
därför äro dessa i arbetsbeskrivningar vanligen
förekommande föreskrifter endast att betrakta såsom fromma
önskningar, såvida övervakningen av arbetenas
utförande icke anförtros åt energisk kontrollant med
fulltidstjänstgöring, vilket beträffande
husbyggnader, anmärkningsvärt nog, synes höra till
sällsyntheterna.

Att putsunderlagets yta bör vara särskilt noggrant
rengjord, är ävenledes ett förhållande, som påpekas i
vanliga byggnadsbestämmelser och är av stor
betydelse, om gott resultat skall kunna förväntas. Detta
har särskilt erfarits beträffande innertakputs, där
misslyckanden inträffat i långt större omfattning än
ifråga om väggputs, vilket förhållande föranlett
Byggnadsstyrelsen att i sina "Allmänna bestämmelser",
införa särskilda föreskrifter för dylika fall. Den enkla
undersökning, som består i att överknacka putsytan
för utrönande av huruvida bomställen förekomma,
brukar ofta nog försummas vid besiktning av
byggnader. En sådan överknackning, verkställd vid
garantitidens utgång, ger i regeln utslag på huru putsen
kommer att bestå i framtiden.

Utfällningar på putsytor utgöras i regeln icke av
salpeter, som författaren till uppsatsen om puts synes
förmoda. Ett flertal såväl i Sverige som i utlandet
verkställda undersökningar ha givit vid handen, att dylika
utfällningar huvudsakligen utgöras av natriumsulfat
(ca 85 %) och till någon del av natriumkarbonat. Där
salpeter undantagsvis förekommit, har detta
uppsuges från grunden och orsakats av bristande
fuktisolering, som ibland brukar vara fallet vid äldre
stall-och ladugårdsbyggnader. Som torde vara allmänt
känt, är cementbruk mera benäget för utfällningar än
kalkbruk.1

Vad beträffar putsfrågan i övrigt kan för
genomläsning rekommenderas Erikssons redan tidigare
omnämnda uppsats "Putsningsarbeten", vilken innehåller
en hel del tänkvärda synpunkter i frågan, i
huvudsak sammanfallande med de av författarna till
"Putsproblemet i Sverige" framförda.

Givet är att vad här ovan anförts icke alls gör
anspråk på att vara en fullständig utredning av
putsfrågan utari endast utgör några enkla synpunkter,
vilka möjligen kunna bidraga till klargörande av
någon enstaka detalj av den mångfald olika problem,
som föreligga på området.

i Jfr t. ex. Building Research Stations årsböcker.

27 juli 1940

95

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free