- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
97

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG. OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

Härefter kom huvudämnet för dagen: Åtgärder till
motverkande av vattenföroreningar. Först redogjorde
byråchefen för lagärenden, hovrättsrådet Gösta Vallin
för de sakkunniges betänkande i frågan (S. 0. U.
1939: 40). Bl. a. hade de sakkunnige, för den centrala
övervakningen rörande förorening av vattendragen,
föreslagit att utom den nuvarande
fisketillsyningsmyndig-heten skulle nyinrättas en sanitär tillsynsmyndighet.

överstelöjtnant Carl J. Insulander, som varit
ordförande i den teknologföreningens kommitté, som
utarbetat föreningens remissvar i frågan, redogjorde sedan
för föreningens yttrande. Kommittén hade i övrigt
bestått av överingenjör Henry Brahmer, fil. dr Bertil
Groth, civilingenjör Bengt Ullstrand och byråingenjör
Erik Kempe. Föreningen hade bl. a. uttryckt starka
betänkligheter mot förslaget att fördela hithörande frågor
på två från varandra skilda myndigheter och hade för
sin del föreslagit, att ett enda enhetligt ämbetsverk
skulle inrättas. Söm ett icke lika tillfredsställande men
i stället troligen något mindre kostnadskrävande
alternativ hade även upptagits ett förslag att lägga hela
tillsynsmyndigheten rörande föroreningar i vattendragen t.ill
Institutet för folkhälsan. Endast i yttersta nödfall borde
de sakkunniges förslag komma till tillämpning, och i så
fall endast under vissa förutsättningar till möjliggörande
av ett bättre samarbete.

Under diskussionen nämndes från ett par håll även
den möjligheten, att för dessa frågor inrätta en särskild
byrå vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Föreningens yttrande i frågan har varit infört i
Teknisk tidskrift h. 25, allm. avd.

Efter föredragen följde diskussion i vilken förutom
föredragshållarna följande deltogo: bergsingenjör Bror
Orton, professor W. Fellenius, civilingenjör Nils Fröman,
major Walo v. Greyerz samt dr Sten Vallin. Major v.
Greyerz hade varit med bland de sakkunnige.

Ett 20-tal av de närvarande samlades härefter till en
enkel supé med efterföljande samkväm. Civilingenjör
Bo Hellström höll härvid ett kåserande anförande om
sina teorier och experiment angående vindens inverkan
på vattenståndet i sjöar. I anslutning härtill gavs en
naturvetenskaplig förklaring på huru Röda havets botten
kunde blottläggas vid Israels barns flykt undan
egyptierna.

D-son.

Meddelanden

Teknologie doktorsgrad, den 8: e inom väg- och
vatten sedan år 1929, förvärvades 1940 25/5 av
civilingenjör Bo Hellström på en avhandling om "Wind
effect ön lakes and rivers". Opponenter voro
professor Wolmar Fellenius, docent Jonas Fjelstad (Oslo)
och civilingenjör Walo Finné. TTvv 1939 h. 12, s. 165,
upplyser om föregående disputationer.

R. S.

Boka nmälan

Statens vattenfallsverk 1928—38 av K.
vattenfallsstyrelsen. 24 X 16 cm, 165 s., 84 bilder, Sthlm 1939.

Den andliga mörkläggning, som beredskapstjänsten
tvingar vårt land till under Europas nydaning, går
även ut över recensionerna av till redaktionen insända
böcker. Särskilt gäller detta vissa tekniska, statliga
publikationer, bl. a. järnvägs- och
vattenfallsstyrelsernas trycksaker.

Ovannämnda arbete ger emellertid en klar bild av
vad vattenfallsverket betytt för vår tekniska och
ekonomiska utveckling, till stor heder för dess
ingenjörer. Sådana data, som att Vargöns kraftstation
sedan 19 34 har de största turbinerna i världen och
Västerås kraftverk sedan 19 3 7 den största ångpannan
i Europa, säga en del.

Efter en kort redogörelse för verkets uppgifter och
organisation, varvid meddelas, att 90 % av Sveriges
elkraft kommer ur vattenfallen, följa de ur
vattenbyggnadsteknisk synpunkt intressantaste avsnitten om
sjöregleringar samt typ- och detaljbeskrivningar av
kraftverk och kanaler.

Den fylliga elektriska avdelningen ger värdefulla
upplysningar om den framgångsrika samkörningen,
iinjebyggandet och kraftens mångsidiga användning,
varvid särskilt taxefrågan ägnas mycken sifferrik
uppmärksamhet. Vårt land intar ju på detta område en
viss särställning.

Ingen antydan göres, varför skildringen gäller
perioden 1928—38, möjligen kan man ana något å s. 10.

Språket är ovanligt välljudande för att härleda från
ett tekniskt verk, men tyvärr skymtar
prepositions-sjukan även här. Bildmaterialet är utmärkt, endast
ett fel faller i ögonen (s. 53).

Författarnamnen saknas, vilket medför olägenheter
av två slag.

R. 8.

Neuere Anwendung der Unterfangungsbauweise im
Tnnnel- und Stollenbau. Av Dr-ing. Karl Wiedemann,
Wiesbaden. Mitteilungen aus dem Gebiete des
Wasser-baues und der Baugrundforschung Heft 12, 27 X 18 cm,
IV + 32 s., 17 fig. Verlag von Wilhelm Ernst & Sohn
1940. 1: 50 RM.

Den s. k. belgiska tunnelbyggnadsmetoden
("Unterfangungsbauweise") kännetecknas därav, att den övre
delen av tunnelsektionen uttages och förses med
valv-inmurning, innan den undre delen av sektionen utföres,
vilket sker under provisorisk uppstämpling av den
färdigställda valvdelens anfang. Metoden användes för
första gången år 1828 vid Charleroytunneln invid
Bi-ys-sel och tillämpades sedan vid ett flertal tunnelarbeten,
varvid emellertid i vissa fall gjordes så ogynnsamma
erfarenheter, att metoden råkade i vanrykte. I
förbättrad form har den under de båda sista årtiondena
kommit till ny användning och Wiedemann anser, att
metoden numera i fråga om säkerhet, snabbhet och ekonomi
i många fall är att föredraga framför övriga system.
Den angives vara användbar i de flesta material, som
behöva uppstöttning genom valv, såsom lösa bergarter,
grus och sand, vissa leror och till och med flytsand,
vilken sistnämnda dock erfordrar komplettering med
tryckluft, frysning eller kemikalieinsprutning.

De senaste årtiondenas förbättringar gå samtliga ut
på att i möjligaste mån bibehålla den tunneln omgivande
berg- eller jordmassan i orört skick, varigenom såväl
tryck som sättningar reduceras till ett minimum. Av
detta skäl har man frångått det tidigare brukliga
förfaringssättet att gå före med en i hjässan placerad
stoll-gång, vilken sedan vidgas i sidled genom tvärgående
spåntning i taket och ned utefter väggarna. Detta
arbete kan ej genomföras utan avsevärda sättningar,
emedan spåntplankorna måste tillåtas vinkeländra sig under
slagningen. I stället uttages numera hela den övre
tunnelkalotten i ett sammanhang med användande av
långsgående spåntplank, uppburen av sekundära ringar
av U-järn på lågkant, vilka medelst lätt utväxlingsbara
s. k. ryttare överföra trycket till den bärande
huvudkonstruktionen. Denna utgöres av kraftiga ringar av
dubbla U-järn, vilka placeras på sådant sätt, att de
även kunna tjäna till att direkt uppbära valvformen.
Endast vid mycket långa tunnlar, där byggnadstiden

27 juli 1940

97

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free