- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
115

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

endast omkring 10 % av hela det mothållande
momentet faller där på pålarnas tvärkrafter.

Att alltid bortse från tvärkrafter i pålar skulle leda
till dyrbara och onödiga konsekvenser. Bl. a. skulle
én spåntkaj i lera överhuvud taget ej kunna utföras.
I en sådan överföras sidokrafter från bankfyllningen
till leran framför kajen. Denna överföring förmedlas
av tvärkrafter i spånten.

En liten inadvertens i ingenjör Kjellmans inlägg bör
korrigeras. I hans exempel på påles böjning bör man
ej påstå mer än att momentet blir större än 12 5 kgm,
ty inflexionspunkt kan ligga mitt i glidskiktet. Detta
ändrar emellertid ingenting principiellt i hans
resonemang- S. O. Asplund.

Strängbetong. I den intressanta artikeln
"Strängbetong" av arkitekt Axel Eriksson i TT, VV 1940, h. 7,
s. 89—93, skriver förf. (mina kursiveringar):

"Denna benägenhet för "självsprickning" hos fritt
upplagda byggnadselement av betong med vanlig
armering är orsaken till att en fabriksmässig framställning
av dylika varor icke är att rekommendera."

Av sammanhanget med det omedelbart föregående
stycket i artikeln framgår, att påståendet avser "betong,
gasbetong, siporex etc." Härmed sätter sig förf. till
doms över de ’material, med vilka hans strängbetong
skall konkurrera och "likviderar" dem kategoriskt.

Då den oinvigde måste få den oriktiga uppfattningen,
att den fabriksmässigt framställda armerade
lättbetongen siporex — den produkt jag har tillfredsställelsen
representera — ej är fullgod i berörda hänseende, vore
jag tacksam för tillåtelse att för siporex’ del få
framföra följande beriktigande:

Förf. anför som belägg för sin mycket generella
konklusion erfarenheter av fönsterbänkar, tillverkade vid
A.-b. Betongindustri av betong med vanliga järninlägg.
Det visade sig, att fönsterbänkarna efter inläggning
sprucko på grund av betongens krympning. I
anslutning härtill säger förf.:

"8amma förhållande illustreras av en fritt upplagd,
armerad fönsterbalk av betong, gasbetong, siporex etc.
Genom betongens krympning kunna lätt dragsprickor
uppstå. Fara för rostbildning uppstår därvid."

Av den första meningen ovan måste man få den
uppfattningen, att fönsterbalkar av de nämnda materialen
som regel spricka, i all synnerhet när man betraktar
tillhörande fig. 10. Även om förf. i nästa mening i
någon ringa mån modifierar sin dom, är den oberättigad.
Det är ju ett välbekant faktum, att t. e. vanliga
armerade betongbalkar — liksom fönsterbänkar — mycket
väl kunna utföras så, att sprickrisken elimineras.

Vad nu siporex beträffar, är detta material i berörda
hänseende särskilt lyckligt lottat. Dess tänjbarhet är
nämligen avsevärt större än den vanliga betongens tack
vare det gynnsamma förhållandet mellan materialets
draghållfasthet och elasticitetsmodul. Det praktiska
beviset erhålles vid provning av armerad siporex. Man
finner nämligen då, att de första hårsprickorna uppstå
först dä man närmar sig brottpåkänningen. Då
armeringen i siporexelementen beräknas med 3-faldig
säkerhet — säkerheten mot tryckbrott i siporexen är minst
5-faldig — inses att någon risk för dragsprickor vid i
praktiken förekommande belastningar ej föreligger. Fem
års praktisk erfarenhet har klart bevisat riktigheten
härav.

Det är alltså med förlov sagt faktiskt så, att man
lugnt kan använda den "fabriksmässigt tillverkade"
armerade siporexen utan risk för dragsprickor. Siporex’
stora kundkrets, som glädjande nog stadigt ökar, kan
vara alldeles lugn.

Må det även tillåtas att med några ord beröra vad
förf. säger å s. 92 angående materialet strängbetongs
användningsområden:

"Speciellt lämpar det sig, då man samtidigt önskar
en lätt betongkonstruktion, t. e. för ett tak. Man kan
räkna med att det för takplattor endast erfordras en
cm i tjocklek pr meter spännvidd."

Då det kan vara av intresse att se, hur det nya
materialet i detta hänseende förhåller sig vid jämförelse med
ett nu brukligt lättbetongmaterial, har nedan gjorts en
sammanställning över vikten av takplattor av
strängbetong resp. siporex för några olika spännvidder. De
olika plattornas k-värden (inkl. två lag papp) ha även
angivits.

Spännvidd (m)
2,0 3,0 4,5
Str. bet. Siporex Str. bet. Siporex Str. bet. Siporex
Plåttjocklek
mm................ 20 69 30 100 45 142
Vikt, kg/m2 .... 45 60 70 85 105 120
k-värde............ 3,2 1,25 3,1 1,00 3,0 0,80

Som synes är viktskillnaden obetydlig, i själva verket
så obetydlig, att den bärande konstruktionen i praktiken
sällan påverkas. Av betydelse är däremot den goda
värmeisoleringen — jämför k-värdena — som utan
vidare åtgärder erhålles med siporexplattan.

Om strängbetongtaket gives motsvarande isolering
medelst isoleringsplattor lagda på strängbetongplattan
— såsom förf. angivit i artikelns fig. 6 — varvid för
läggning och avjämning räknas med ca 2 cm
cementbruk, finner man, att det färdiga strängbetongtaket
väger ca dubbelt så mycket som siporextaket.

H. Seb. Tham.

Sedan jag beretts tillfälle taga del av förestående
inlägg, ber jag få framhålla följande.

Jag har aldrig tänkt mig att med strängbetong
konkurrera med lättbetong av något slag. Strängbetongen
lämpar sig bäst för upptagande av böjningsbelastningar
men är ett mycket undermåligt material ifråga om
värmeisolering. Det är upprörande, att ing. Tham kan
tillåta sig uppställa en tabell, så som den i slutet av hans
artikel. Den skulle t. o. m. kunna anses för stark i en
försäljningsbroschyr, trots den låga tekniska standard
dessa i allmänhet representera.

Som förf. torde ha sig bekant, sysslade jag för snart
tjugu år sedan rätt ingående med värmeisolering. Jag
drev en intensiv propaganda för att ytterväggar och tak
icke borde få utföras med lägre k-värde än 1, och jag
framhöll i långa rader av föredrag ocli uppsatser, att det
ur värmeekonomisk synpunkt var praktiskt att göra
isoleringen ännu bättre, dvs. driva ned k-värdet under 1.
Tror verkligen ing. Tham att jag glömt hela denna
teknik så kapitalt, att jag skulle rekommendera enbart
strängbetong för ett yttertak.

Vad jag velat framhålla är, att den initialspända
betongen har sådan böjningshållfasthet, att mycket tunna
och därmed ekonomiska takplattor kunna framställas.
Då man sedan för värmeisoleringen icke behöver ha
någon fordran på böjningshållfasthet, kan man välja ett
mycket poröst och högisolerande material, t. e. extra
lätt siporex.

Men skall det värmeisolerande materialet samtidigt
ha en god hållfasthet, då blir det för tungt, enär en
ansenlig tjocklek fordras.

Med sorg i hjärtat har jag under de senaste åren
erfarit, hur såväl enskilda tekniker som våra
byggnads-myndigheter övergivit de värden på värmeledningstalet
X och värmegenomgångstalet fe, som prof. Kreüger och
undertecknad efter omfattande undersökningsarbete
uppställt i IVA:s handl. nr 7 och 36. För våra försök
användes en apparat, som mätte det antal kalorier, som

24 aug. 1940

115

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free