Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
Fig. 2. Schematisk bild av takkonstruktionens
huvudanordning.
De statiska beräkningarna till takkonstruktionen
äro i viss mån egenartade, men icke särskilt
komplicerade. Vart ock ett av de båda i rät vinkel emot
varandra ställda fackverken verkar i statiskt
hänseende som en kontinuerlig balk på tre stöd.
Belastningarna av egen vikt och snölast äro som
vanligt uträknade för varje knutpunkt och uppdelade
i två komposanter, parallella med bärreglarnas resp.
plan (fig. 3). Varje bärregel har beräknats som en
fiistående, på tre stöd vilande, kontinuerlig balk och
stångspänningarna äro uttagna enligt vanliga
metoder. Stångspänningarna i de gemensamma
ramstängerna ha sedan erhållits genom addition av
ramspänningarna i de båda fackverken.
Vindspänningarnas beräkning har skett på liknande
sätt. Det visade sig dock förenat med konstruktiva
svårigheter och kostnader att bereda möjlighet för ett
upptagande av horisontala vindreaktioner såväl i
sidoväggarna som i byggnadens mitt. Mellanstöden
utfördes därför som pendelpelare och alla
horisontalkrafter av vind överföras till sidoväggarna.
Beräkningarna äro baserade på ett vindtryck av
100 kg/m2, anbringat vinkelrätt emot resp. takytor
efter vederbörlig reduktion enligt 1931 års
normalbestämmelser. Vid beräkningen av
stångspänningarna har varje fackverksregel i statiskt avseende
antagits verka som kontinuerlig balk på två fasta
änd-stöd samt ett elastiskt mittstöd. Motståndet emot
mittstödets förskjutning presteras av angränsande
bärregel och storleken av stödpunktsförflyttningen är
beroende på dennas styvhet.
Förskjutningen i horisontal led av mittpelarens övre
ände på grund av vindtryck uppgår vid vind vänster,
alltså vindtryck på det flacka takfallet, till max. ca
17 mm, vid vind höger, alltså vindtryck på det branta
takfallet, max. ca 33 mm, vilket torde kunna anses
tillåtligt, då den icke utgör mera än normalt ca ^
t-i uuu
av bärreglarnas längd.
Ett för horisontalkrafter fast mittstöd hade kunnat
erhållas exempelvis genom anordnande av en med
kortväggarna fast förbunden genomgående horisontal
balk längs byggnadens mitt, förenande mittpelarnas
övre ändar, på vilken bärreglarnas undre ramar
kunna uppläggas och infästas. Ett dylikt utförande har
genomräknats, men befunnits oekonomiskt, om
hänsyn tages till kostnaden för såväl järn- som
betongkonstruktioner.
Vindtrycket i bärreglarnas och således skeppens
längdriktning, alltså vinkelrätt emot byggnadens
långsidor, upptages av de i långväggarna ingjutna
järnpelarna, vilka äro inspända i grunden. Vindtrycket
överföres från den ena väggen till den andra genom
bärreglarna i dessas längdriktning och fördelas lika
på väggpelarna i bärreglarnas ändar.
Vid dimensioneringen av stängerna i
fackverksbalkarna har det gällt att åstadkomma en
konstruktion, ekonomisk både ifråga om materialåtgång och
arbetskostnad. En dubbel sektion, sammanhållen av
stagplåtar, ställer sig relativt dyrbar i tillverkning,
dels på grund av att antalet delar, som skola hanteras
och bearbetas, är stort, dels emedan deras
sammanfogande medelst svetsning eller nitning måste draga
stora kostnader.
Vid järnkonstruktioner av små eller måttliga
dimensioner är det därför ofta ekonomiskt att utföra
stängerna med enkla sektioner helst av helvalsade
profiler, varigenom allt arbete med stångsektionernas
sammanbyggande bortfaller. I detta fall hava
ramstängerna utförts av T-sektioner. Denna sektionstyp
kan vara ofördelaktig i fall, där svårigheter möta att
göra ramarna knäcksäkra. Några sådana svårigheter
föreligga ju icke här, där de vinkelställda
fackverken särdeles effektivt styva upp varandras
ramar. Även diagonalerna äro utbildade som enkla
Fig. 3. Belastningsfördelning.
28 sept. 1940
Fig. 4. Detalj av knutpunkt i övre ramen vid
mittvertikalen.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>