- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
132

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

Tvårsekiton vid stjmp V

Fig-, 2. Ställningens uppbyggnad av
bakomställda fackverk.

Som bekant har den experimentella aerodynamiken
under de senaste 25 åren utvecklats mycket raskt,
främst med flygets problem som incitament.
Forskningarna vid de aerodynamiska försöksanstalterna ha
icke endast givit viktiga resultat av direkt teknisk
betydelse utan även grundlagt den exakta kunskapen
om de fenomen som försiggå inom en luftström.

Visserligen är det motståndsproblem som här
intresserar oss mycket komplicerat och därför på
forskningens nuvarande ståndpunkt omöjligt att lösa
genom att utföra något slag av summering över i
fackverket ingående element, men med hänsyn tagen
till kända aerodynamiska lagbundenheter kan man
även med mycket enkla experimentella medel nå för
ändamålet fullt tillfredsställande resultat. Av denna
orsak torde en kort redogörelse över den lilla
undersökningen intressera Teknisk tidskrifts läsekrets. Förf.
komma att på annat ställe publicera undersökningar
av vissa detaljproblem och en utvidgad systematik.

Den totala vindkraften P i strömmens riktning på
en kropp, som befinner sig i en laminär ström, kan
som bekant ansättas som proportionell mot det
strömmande mediets kinetiska energi per volymsenhet,
qv2/2 (q — mediets täthet, v — hastigheten), och mot
storleken S av kroppens projektionsyta på ett plan
vinkelrätt mot vindriktningen:

eller i siffervärdesekvation med P i kgf, S i m2, v i
m/s:

P=C.±r.V*.S,

varvid konstanten c är beroende av bl. a. kroppens
form. Den brukar benämnas motståndstalet, och i
strömlinjeformens tid vet även gemene man, att detta
framför allt beror på strömningsförloppet vid
kroppens baksida (virvelrummet, "dödvattnet").

Den maximering av vindpåkänningen som man
erhåller ur en norm, som anger ett visst antal kgf/m2,
förutsätter tydligen vid antagen högsta vindhastighet
och säkerhetsfaktor ett och samma c för de
geometriskt olika detaljer som kunna förekomma. För
en oändligt utsträckt yta, där ingen strömning
förekommer på baksidan, skulle, som inses av
formel-ansatsen, c vara = 1, men för omspolade kroppar
visar sig i själva verket c ofta ligga mellan 1 och 2.
Tydligen kan man vid schematisk tillämpning av
normer omedvetet nedsätta säkerhetsfaktorn avsevärt!
Å andra sidan kan c även vara betydligt mindre än 1.

Självfallet kan det i regel inte bli fråga om
mätningar på naturliga objekt, utan man är hänvisad till
modeller i förminskad skala. Den viktigaste frågan
blir tydligen motståndstalets eventuella beroende av
skalan och andra varierande faktorer. Som bekant
är den funktion av dessa data avgörande, som utgöres
av det dimensionslösa Reynoldsska talet R:

V

(l-=en för kroppen karakteristisk längd — för en
cylinder diametern, för en stav bredden — och =
— viskositeten hos mediet.)

Man är säker på att c är lika för identiska R,
oavsett om hastigheten, skalan eller mediet var för sig
äro ändrade. Den förminskade skalan vid
luftströmningsförsök betingar tydligen vid i övrigt oförändrade
förhållanden mindre Ä-värden än i det naturliga fallet.
Mätningarna ha visat, att c är inom mycket vida
gränser oberoende av R vid skarpkantade objekt.
Detta gynnsamma förhållande gäller ej för kroppar
med krökta ytor. Här ändras nämligen
strömningsbilden, närmare bestämt de ställen, där strömningen
"släpper" kroppen, då R varierar genom vissa
"kritiska områden", vilket förhållande är mycket vackert
bekräftat genom samstämmighet mellan numeriska
resultat och utseendet av strömningsbilder. Så snart
rundvirke ingår i konstruktionerna, kompliceras så-

Fig. 3. Normal strömningsbild vid platta (efter Eck).

132

28 sept. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free