Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
Förskjutningar vid pålning i lergrund.
Deras motverkande genom håltagning för pålarna.
Av arbetschef J. H. ARFWIDSSON, Göteborg, LSTF.
Grundpålning i lera i närheten av befintliga
byggnadsverk medför ofta den olägenheten, att dessa
genom det tryck, som uppstår i grunden vid pålarnas
neddrivande, utsättas för trängande krafter av sådan
storleksordning, att fara för rubbningar eller
förskjutningar av dem föreligger. Som regel bli väl
skadegörelserna därigenom ej så stora, ehuru exempel
finnas på betydande sådana. Några direkt
förebyggande åtgärder däremot torde man hittills ej ha
prövat. Om detta berott på svårigheten att komma
tillrätta med problemet eller på att man ej ansett
olägenheterna vara av den beskaffenhet, att särskilda
åtgärder vore påkallade, må lämnas osagt. Det
förefaller i varje fall, som vore man alltför benägen att
förklara de skador, som vid grundpålningar uppstå på
närbelägna fastigheter, enbart med skakningarna i
grunden vid pålningen. Säkerligen härleda de sig
ofta även från nämnda trängningar och därav
förorsakade förskjutningar.
Storleken av det tryck, som uppstår i grunden vid
pålarnas neddrivande, är närmast beroende på
pål-ningens täthet och djup samt på pålarnas grovlek.
Trycket fortplantar sig givetvis i alla riktningar, men
förskjutningarna, som följa minsta motståndets lag,
bli som regel störst uppåt, i riktning mot
grundschak-tet, där de resultera i en förhöjning av bottnen med
några decimeter. Givetvis påverkas även
markområdena i schaktets närhet av trycket från pålningen,
och detta åstadkommer som regel även där en
markförhöjning, ehuru betydligt mindre än i schaktet.
Även i sidoled kan förskjutning uppstå, om
motståndet i någon riktning är försvagat, t. e. genom att
markytan i närheten faller undan i brant slänt. Vid
tät och djup pålning kunna förskjutningarna göra
sig märkbara på avsevärt avstånd från
arbetsschak-tet. Deras storlek och räckvidd bli, förutom av
ler-grundens beskaffenhet, i stort sett beroende på det
motstånd marken genom sin egen tyngd och
belastning bjuder. Exempel finnas sålunda på att en
omedelbart intill en grundpålning liggande fastighet
förblivit oskadad, medan en där bakom liggande utsatts
för rubbningar och skadegörelse. Det under senare
år allt vanligare behovet av att använda långa,
skarvade pålar för erhållande av tillräcklig bärighet
medför givetvis, att man måste ägna frågan om riskerna
för skadegörelse genom pålning större beaktande än
förr. Men om också förhållandena i de flesta fall
ej äro sådana, att särskilda åtgärder för
motverkande av förskjutningarna äro påkallade, kunna de dock
vara sådana, att man tvingas vidtaga motverkande
åtgärder, om man över huvud taget skall våga sig på
en grundläggning med användande av träpålar.
Sådana ha förhållandena t. e. varit i nedan omnämnda
fall, då det gällde att i Lindholmshamnen i Göteborg
utföra grundpålning för ett varuskjul i närheten av en
nybyggd kaj. Då den åtgärd med håltagning för
pålarna, som där vidtagits för motverkande av
utskjut-ning av kajen, visat sig såväl effektiv som billig och
därför kan tänkas med fördel komma till användning,
även där mindre tvingande skäl till förebyggande
åtgärder än i nämnda fall föreligga, skall nedan med
några rader redogöras för densamma och den därför
erforderliga, enkla attiraljen. Först skola emellertid
några uppgifter lämnas beträffande nämnda
varu-skjuls belägenhet och lergrundens beskaffenhet, som
kunna vara av intresse i detta samband. Likaså
komma några rader att ägnas åt de försök, som föregingo
den slutliga lösningen av håltagningsproblemet.
Varuskjulets långsida ligger 28 m från kajlinjen.
Vattendjupet vid kajen är 9 m. Kajen är utförd som
en styv, 18 m bred betongkonstruktion på pålgrund
med dilatationsfogar på var 50:e meter. Under
kajen ligger lerbottnen i slänt 1 : 2,25, så att avståndet
från släntlinjens skärningspunkt med vattenlinjen till
varuskjulet endast är ca 8 m. Grundpålarna till
va-ruskjulet, som ej nå ned till fast botten, bestå av
skarvade pålar 18m/15 cm topp -)- 12m/25 cm topp,
med rotändarna mot varandra (i plåthylsa). För
bedömning av lerans beskaffenhet på platsen kan
nämnas, att dess vattenhalt intill 10 m djup varierar
mellan 70 och 75 volymprocent och att dess
skjuvhåll-fasthet (r-värdet) är konstant och lika med 1,35 ton/m2
intill ca 5 m djup, varefter det ökar med ca 0,09
ton/m2 för varje meter.
Enligt erfarenheter från föregående grundpålningar
vid kajer i Göteborg finge man här räkna med en
avsevärd utskjutning av kajen, om pålningen skulle
bedrivas på vanligt sätt. Det gällde därför
ovillkorligen att finna något sätt att motverka trängningarna,
och det närmast till hands liggande var ju då att, om
möjligt, taga upp djupa hål i leran, i vilka pålarna
kunde nedsättas. Hamnöveringenjör K. E. Petterson
och hamnstyrelsens konstruktör, civilingenjör T.
Hul-tin, hade tidigare dryftat frågan om håltagning vid
pålning med hänsyn till den stora betydelse en
praktisk lösning av detta problem skulle kunna få vid
vissa grundläggningsarbeten i hamnen. I
föreliggande fall räknades med, att om det vore möjligt att
borra upp hål med ca 25 cm grovlek till ungefär
Fig. 1. Olika typer jordborr, använda vid de första
håltag-ningsförsöken (nr 5 visade sig bäst vid ren lera).
26 okt. 1940
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>