- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
138

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk. Tidskrift

tivt sent datum. Även om sambandet mellan
konstruktionsdetaljens form och spänningstillstånd tidigare varit
erfarenhetsmässigt känt, är det likväl först under det
senaste decenniet hithörande problem blivit föremål för
allsidigt studium. Den som härvid kanske verksammast
bidragit till ökandet av den tekniska kunskapen inom
detta område är professor A. Thum, vilkens namn
framför allt förknippats med det nya begreppet
"formhållfasthet" (Gestaltfestigkeit). Studiet av ifrågavarande
företeelser har härvid stimulerats — förutom av det rent
vetenskapliga intresset — jämväl av den
omständigheten, att förädlingen av konstruktionsstål, så vitt det kan
bedömas, numera nått gränsen för det möjliga.
Utvecklingen av stålkonstruktioner i riktning mot ökad
funktionsduglighet och ekonomi måste för den skull söka sig
andra vägar. En utvidgad kännedom om formgivningens
inverkan på brott och brottorsakernas natur skänker
härvid möjligheter till ernående av en ökad användning
av materialet.

Föreliggande arbete utgör en sammanfattning och
beskrivning av formhållfasthetens och brottutbildningens
grunder. Studiet av formhållfastheten har härvid i
första hand kommit att omfatta vissa enkla formelement
med lokala, skarpt avgränsade dimensionsvariationer,
såsom platt- och rundstavar med hyperbelformade
anvisningar (Kerben) eller cirkulära borrhål. Det visar sig
nu, att dylika homogenitetsvariationer påverka
konstruktionselementets hållfasthet olika alltefter den pålagda
spänningens art (drag- eller torsionsspänning) och
elementtvärsnittets form (cirkulär eller rektangulär). På
begränsningsytan av en kropp, vilken som helst, påverkad
av godtyckliga spänningar, råder som bekant alltid —
med undantag för yttre krafters angreppspunkter •—
plana spänningstillstånd. Följaktligen är det samma
förhållande i botten på en anvisning (Kerbe) eller å
väggarna i ett borrhål. Som de inre spänningarna vanligen
till storlek och art äro skilda från ytspänningarna,
uppstår genom dessas "inflyttning" i det inre
spänningstillståndet en störning av detta, som framkallar lokala
spänningskoncentrationer. Som ett mått på störningens
storlek angives konstruktionens formfaktor (Form-

ziffer) ak, definierad genom relationen ai = <Tmal) där

6n

ömm år maximala spänningsspetsen och an den
teoretiska medelspänningen (Nennspannung). Under
förutsättning av samma an erhålles nu vid statisk belastning av
två provstavar med samma anvisningstvärsnitt men med
i ena fallet rektangulär i det andra fallet cirkulär
tvärsnittsarea följande värden å formfaktorn

planstav rundstav

dragning ..........’..... 2,65 2,23

böjning ............... 2,oi 1,84

vridning ............... ■— 1,44

Härtill bör fogas att en konstruktionsdels benägenhet
för spänningskoncentrationer till följd av dylika lokala
dimensionsvariationer (Kerbemfindlichkeit) även är
beroende av materialets kristallografiska byggnad.
Sålunda råder ett samband mellan denna benägenhet och
materialets kornstorlek i området för den lokala
dimensionsvariationen.

Framställningens lättfattlighet och klarhet ökas
jämväl av det utomordentliga illustrationsmaterialet som
bl. a. omfattar avbildningar av gummimodeller i olika
spänningstillstånd.

Avhandlingens senare avsnitt behandlar
brottbildningens mekanik. Brott till följd av skilda
spänningsarter och spänningstillstånd undersökas, varvid de av
olika anledningar sålunda .uppkomna brottytornas
utseende beskrivas och illustreras. Brott uppdelas med
hänsyn till den framkallande yttre orsakens natur i tvångs-

brott (Gewaltbrüche) och utmattningsbrott. Den förra
arten framkallas genom en stegring till ett visst värde
(Øbrott) av den under hela förloppet i samma riktning
verkande kraften och föregås alltid av deformationer.
Förloppet åskådliggöres av spännings-töjningskurvan.
Den senare arten framkallas av ett större eller mindre
antal lastväxlingar, vilka åstadkomma en förstöring av
materialet, varigenom sammanhanget mellan de
ingående partiklarna upplöses. Brott sker härvid utan
föregående deformation och förloppet åskådliggöres av en
Wöhlerlinje. Med hänsyn till de brottframkallande
spänningarnas natur uppdelas brott i
normalspännings-brott (Trennbrüche) och skjuvspänningsbrott
(Schie-bungsbrüche). I förra fallet avses då brott vinkelrätt
mot största uppträdande normalspänningen. I detta
sammanhang kan påpekas, att författarna ■— för övrigt
i likhet med exempelvis Timoshenko -—■ rekommendera
ett allmännare användande av Mohrs spänningscirkel vid
studiet av inre spänningar och spänningsförlopp.

Författarna hava med föreliggande avhandling lämnat
den tekniska litteraturen ett mycket värdefullt bidrag. I
synnerhet för dem, som närmare önska intränga i
hithörande problem, kommer den att tillsammans med de
135 litteraturhänvisningarna bliva till stort gagn.

Carl T. Ingwall.

Grimdzüge des Holzbaues im Hochbau, von Dr.-Ing.

Felix Fonrobert, Holzminden, 21 X 15 cm, XI + 178 s.,
167 bilder, 10 tabeller, Verlag v. W. Ernst & Sohn,
Berlin 1940, 5: 10 Em.

I ett inledande kapitel behandlar förf. den
klassificering av trä för byggnadsändamål, som förekommer
i Tyskland. Den indelning i 3 olika kvalitetsklasser som
föreskrives, hänför sig till olika egenskaper hos träet,
såsom fuktighetshalt, volymvikt, förekomsten av kvistar,
fiberriktning i förhållande till träets längsriktning samt
krökning. I de nya tyska bestämmelserna komma för
dessa olika klasser att tillämpas olika tillåtna
påkänningar, under det att de nu gällande bestämmelserna
endast angiva olika användningsområden och tillämpas
härvid för normalt trä endast en tillåten påkänning.
Även det sågade virkets indelning i klasser med hänsyn
till skarpkantigheten omtalas. Förf. betonar dock att
man icke skall driva kravet på skarpkantighet alltför
långt, då träet i de yttre årsringarna i regel uppvisar
den största hållfastheten. I fortsättningen beskrivas de
vanligast förekommande träförbindningarna medelst
förtagning, dymlingar, skjuvbrickor, limning, spikning m. m.
ävensom deras lämpliga användningsområden. Av dessa
olika medel för kraftöverföring tilldrager sig spikningen
det största intresset. En tabell behandlar bärigheten
hos spikar av olika dimensioner. Av tabellen framgår
även att det ställer sig gynnsammare att använda spik
av mindre diameter än större, då man i det förra fallet
för upptagande av viss kraft erhåller mindre spikvikt
än för det senare fallet. Sammansatta massiva
rektangulära balkar ävensom massiva I-balkar med olika
förbindelsemedel behandlas. Särskilt intressanta äro de
helt spikade balkarna, bestående av flänsar av
fyrkantvirke samt mellan dessa ett liv av 2 lager tättliggande
bräder i 45° lutning. Balkarna utföras antingen som
I-balkar eller hålbalkar eller kombination mellan dessa
och ha ju kommit till användning även här i landet.
I slutet genomdiskuteras en hel del olika typer av
takstolar och ramkonstruktioner såväl beräkningsmässigt
som även vad gäller själva utförandet av förbindningar
och knutpunkter. I övrigt förekomma en mängd
räkneexempel med tillhörande figurer. Förf. angiver till sist
olika möjligheter att upptaga och överföra vindkrafter
på fristående hallbyggnader av trä genom utbildning av
lämpliga vindförband.

Stig Lagerkrans.

138

28 sept. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free