- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
139

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

Bituminösa vägmaterialier och deras användning,

av A. B. Svenska Icopalfabriken, 21 X 14 cm, 59 sid., 36
fig., Malmö 1940.

Broschyren ger en god överblick över olika slags
beläggningstyper med asfaltemulsion och kalla
asfaltbeläggningar av slitlagertyp, speciellt Icopalfabrikens
beläggningstyper, Kvartsit-Stahlas och leobetong.

Efter en inledning med några allmänna synpunkter på
vägbeläggningsproblemet och några kapitel över
fordringarna på stenmaterial, bindemedel och underlagets
beskaffenhet kommer man till huvudinnehållet,
utgörande en redogörelse över användningen av asfaltemulsion
för beläggningstyper angivna i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens arbetsbeskrivningar för vägbeläggningar och
en utförlig beskrivning på tunna asfaltbeläggningar,
vilka utläggas i kallt tillstånd.

Broschyren avslutas med några ekonomiska
synpunkter vid valet av beläggningstyp särskilt med tillämpning
på i broschyren beskrivna beläggningar.

E. L—t.

Die Statik der Bauwerke, 3:r Bd, 2:e Aufl., von
Rudolf Kirchhoff. 24,5 X 17 cm, VII + 236 s., 178
fig., Verl. v. W. Ernst & Sohn, Berlin 1938, häft.
13,60 RM, bunden 15 RM.

I föreliggande arbete behandlas några speciella
metoder för beräkning av mångfaldigt statiskt obestämda
konstruktioner. På grund av det tidsödande arbete,
som noggrant genomförda beräkningar av dylika
byggnadsverk kräva, har förf. bemödat sig att genomföra
en förenkling av räkneoperationerna, dock utan att
sätta noggrannheten på spel. Han utgår från
arbets-ekvationerna, varvid de statiskt obestämda
kvantiteterna valts så, att de för solveringen nödvändiga
ekvationerna blivit så få och enkla som möjligt.
Beräkningar äro genomförda för kontinuerliga, massiva
balkar, för ramkonstruktioner av olika slag, och för
vierendelbalkar. Metoden kan även tillämpas för det
fall, att de enskilda stängerna ha olika
tröghetsmoment. Slutligen behandlas det fast inspända valvet.
Den teori, som här framlägges, kan tillämpas på bågar
av godtycklig form och med godtycklig variation av
tröghetsmomentet. Den tar även hänsyn till inverkan
av normalkraften, vilken i vanliga fall brukar
försummas.

Det stora antalet av såväl figurer som exempel äro
till god hjälp för läsaren. Framställningen är klar
och lättfattlig men pa många ställen långrandig.
Beräkningsmetoderna torde knappast komma till
användning i någon större utsträckning.

B. Ludvig son.

Synpunkter vedrørende anlægget af cyklestier,
cyklestriber og gangstier, utgivna som
publikation nr 16 av Vejkomiteen och Dansk Vejlaboratorium.
20 X 13 cm, 46 s., 7 fig. I kommission hos G. E. C. Gad,
Köpenhamn 1938.

Publikationen, som har utarbetats av ett utskott,
tillsatt av Vejkomiteen, ger en framställning av
cykelbaneproblemets läge i Danmark och innehåller även
anvisningar för utförande av cykelbanor, cykelrenar
(cyklestriber) och gångbanor.

Danskarna skilja mellan "cyklestier", som äro helt
avskilda från körbanan, och närmast motsvarande den
svenska benämningen cykelbanor, och "cyklestriber",
som ligga i körbanans plan och endast äro avskilda från
körbanan genom en målad rand eller dylikt och som på
svenska lämpligen kunna kallas cykelrenar. För
cykelbanor och cykelrenar gälla särskilda trafikregler i
danska lagstiftningen, medan i Sverige ännu stor oklarhet
råder i detta avseende. Cykelbanor i egen tracé ha i
Sverige kallats cykelvägar, medan man i Danmark
benämner dem "cyklestier i egen tracé".

Längden av cykelbanor och cykelrenar uppgår i
Danmark till ca 343 km längs huvudvägarna och längden av
cykelvägar till endast 14 km. Projekt föreligger till
anläggning av ytterligare 287 km; sammanlagt utgörande
8,5 % av huvudvägarnas längd. Det framgår härav, att
cykelbanor och cykelrenar ännu ej äro så vanliga. I
Köpenhamn finnas 90 km cykelrenar eller cykelbanor, på
en eller båda sidor av gatan.

Publikationen innehåller en utredning om
cykelolyckor på vägarna samt utredning om i vilken grad
cykelolyckornas antal nedbringas, om cykelbanor och
cykelrenar anläggas längs samtliga huvudvägar.
Därigenom skulle antalet dödade cyklister nedbringas till
ungefär hälften årligen. 20 à 30 personer skulle årligen
undgå att dödas.

Såsom regel när cykelbanor erfordras anges, att
cykeltrafiken tidvis uppgår eller snart väntas uppgå till
ca 100 cyklar i timmen eller fordonstrafiken uppgår till
ca 100 fordon i timmen. Dessa siffror ligga icke långt
från de värden, som angåvos av 1931 års väg- och
brosakkunniga, nämligen att cykelbanor erfordras, när
cykeltrafiken om sommaren överstiger 500 cyklar pr dag
och fordonstrafiken samtidigt 300 fordon pr dag.

Frågan om en eller två cykelbanor på var sida av
vägen beröres i publikationen. Den gällande danska
trafiklagen påbjuder icke cyklisterna att använda
cykelbanor med mindre denna är belägen på den sida av
vägen, som för cyklisten är den högra (i Sverige
motsvarar detta vänstra). Med en enda cykelbana
åstadkommes därigenom icke ett effektivt avlägsnande av
cyklisterna från körbanan (givetvis får man bort hälften,
anm. av anmälaren). Det kan emellertid vara rationellt
att anlägga endast en cykelbana, såsom när samtliga
cyklister använda cykelbanan i hela dess längd,
exempelvis från en stad till ett utflyktsställe. (Man kan
också tänka sig att undergångar under körbanan
anordnas för cyklisterna vid korsningspunkter, varigenom det
skulle räcka med cykelbana på en sida. Om marklösen
är mycket dyr, kanske en sådan lösning är ekonomisk,
anm. av anmälaren).

Regler för bredden på cykelbanor angivas. Betr.
cykelbanans läge i tvärprofilen betonas, att cykelbanan
aldrig bör förläggas omedelbart längs bebyggelse.

I publikationen diskuteras utförligt, hur cykelbanan
bör utformas i städer och samhällen, särskilt vad gäller
avslutning av cykelbanan vid sidogata m. m.
Utbildningen av cykelbana och cykelren längs landsvägarna
behandlas ganska knapphändigt.

Vad gäller utbildning av gångbanor, anges, att dessa
böra ha en sådan bredd, att 3 fotgängare kunna passera
varandra, varför erfordras en bredd av 2,25 m. Under
inga omständigheter bör gångbanan vara smalare än att
2 fotgängare bekvämt kunna passera varandra, varför
erfordras en bredd av 1,5 m.

Publikationen utgör ett värdefullt bidrag till
utredning om cykelbaneproblemet.

N. v. M.

Vejlaboratoriets virksomhed 1937 1/h—1939 31/3,
medd. 18, 25 X 16 cm, 183 s., 36 bilder, 36 tab. Gad,
Köpenhamn 1940.

På uppdrag av vägmyndigheter, entreprenörer,
fabrikanter m. fi. har väglaboratoriet utfört undersökningar,
huvudsakligen avseende materialprovning för
vägbeläggningar. I meddelandet omnämnes i systematisk
följd varje sådant uppdrag. Redogörelse lämnas för
erhållna resultat och avgivna utlåtanden utom i de fall,
då frågan varit av ringa allmänt intresse.
Provningarna ha — speciellt i vad avser bindemedel till bituminösa
beläggningar — varit omfattande. Således ha för
flertalet prover alla normerande egenskaper blivit
undersökta.

26 okt. 1940

139

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free