- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
152

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Olof Poreli †.

Den 10 oktober 1940 skördades civilingenjör Olof
Porell av liemannen efter en långvarig och tärande
sjukdom. Härmed har en ovanligt lovande
ingenjörsbana, mänskligt att döma, nått ett alltför hastigt slut.
Ingenjör Porell föddes den 7 april 1903 i Ås
församling av Jämtlands län och var sålunda vid sin
bortgång endast 37 år gammal. Efter avlagd
mogenhetsexamen vid Östersunds läroverk genomgick han
Tekniska högskolan i Stockholm, varifrån han
utexaminerades som väg- och vattenbyggare på våren 1930.
På hösten samma år anställdes han som konstruktör
hos Stockholms hamnstyrelse, till vars
brobyggnadsavdelning han, med ett par kortare avbrott för
fullgörande av vissa uppdrag hos Elektriska
svetsningsaktiebolaget i Stockholm i samband med
broleveranser för hamnstyrelsens räkning, var knuten ända till
sin död

Sin grundläggande utbildning inom facket fick han
tillsammans med en rad lovande unga ingenjörer vid
projekteringen av Västerbron och Tranebergsbro i
Stockholm. Med ungdomlig entusiasm ägnade han
bl. a. sitt intresse åt svetstekniken, som då var ny i
fråga om tillverkning av stålkonstruktioner för
brobyggnader, och stora voro de förtjänster som han
inlade vid framdrivandet och utvecklingen av denna
teknik. Icke minst gäller detta hans insiktsfulla och
energiska medarbetarskap som sekreterare i en av
svetskommissionens inom
Ingeniörsvetenskapsakade-mien subkommittéer för utarbetande av
normalbestämmelser för svetsade stålkonstruktioner för broar
och andra byggnadsverk. Tyvärr satte sjukdom och
en alltför tidig bortgång stopp för hans fullföljande
av detta arbete.

Hans insikter på detta område gjorde honom
särskilt ägnad att i en kritisk situation ställa sin förmåga
till en byggnadsfirmas förfogande för genomförande
av viktiga konstruktiva och montagetekniska
uppgifter, som han löste på mycket förtjänstfullt sätt.
I samband med S:t Eriksbrons ombyggnad, där
bullerproblemets bemästrande var en svårlöst uppgift,
frambragte ingenjör Poreils rörliga och spekulativa
ingenium en lösning, som medfört påtagligt gynn-.
samma resultat.

Hans speciella begåvning drog honom med
oemotståndlig makt åt de matematiskt-konstruktiva
uppgifterna, och många voro de uppslag och idéer som
han därvid sökte göra fruktbärande. Han fördjupade
sig gärna i problem, vid vilkas lösning hans
matematiska begåvning, klara förstånd och goda omdöme
gjorde sig gällande; dock icke blott för intresset att
lösa en lockande uppgift utan ytterst för att komma
fram till praktiskt nyttiga och ekonomiskt
realiserbara resultat. Vackra voro också de resultat som
han uppnådde under den korta tid som det blev
honom förunnat att verka. Förutom bullerproblemet
ägnade han sig åt problemet om livplåtars
knäcksäkerhet samt fann en vacker och elegant lösning av
ett problem beträffande stabiliteten av en bro på
pendelstöd, som vi hoppas skall bliva publicerad såsom
ett monumentum aere perennius över en stor
ingenjörsbegåvning och en brinnande ande i
mänsklighetens tjänst.

Men ingenjör Porell var också en människa av det
slaget som man sällan möter i livet. Han var god och
glad och han var en kamrat i ordets bästa och
sannaste betydelse. Han hade den sällsynta förmågan
att leva livet leende, och man smittades gärna av
lians glada leende och upphöjda syn på tillvaron. Det
var också därför han endast samlade goda vänner
omkring sig, och för oss hans kamrater inom
bamnför-valtningens olika grenar, som haft den förmånen att
samarbeta med honom och inspireras av den energi
och arbetsglädje som alltid utstrålade från hans
trofasta och gedigna personlighet, kännes hans bortgång
som en stor förlust, icke blott för det yrke och det
verk han ägnat sin alltför korta livsgärning utan
också och framför allt för hans efterlämnade kamrater
och vänner

I kärt och tacksamt minne skola vi alltid bevara
Dig, Olof Porell. Må Du stå som en lysande förebild
för kommande unga ingenjörer, som en gång i likhet
med Dig skola gå ut för att göra sin insats i livet.

Vila i stilla ro.

Ernst Nilsson.

Utredningar

Skjuvning i lera och tvärkraft i pålar. Kapten S. O.
Asplunds i och för sig skarpsinniga inlägg i TT vv 1940,
h. 8, s. 114, grundar sig på en mycket egendomlig
uppfattning om begreppet skjuvning. Han påstår
nämligen, att när skärspänningen i leran överskrider
flytgränsen, så börjar leran flyta (krypa) längs en viss
yta, och först när förskjutningen i ytan når ett visst
mått, inträffar brott. Skjuvningsfenomenet skulle
sålunda karakteriseras av fig. 1.

I elasticitets- och plasticitetsteorierna har man,
såvitt jag vet, hittills alltid utgått från att skjuvningen
består däri, att skärspänningen förorsakar en
vinkeländring i materialet, såsom fig. 2 åskådliggör. Vid alla
de skärförsök på lera, som utförts på väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska laboratorium, har
förloppet också varit just sådant.

Att skärspänningen framkallar en först elastisk och
sedan plastisk vinkeländring, är lika naturligt, som att
normalspänningar förorsaka först elastiska och
därefter plastiska töjningar; i själva verket är det ett och
samma fenomen, hänfört till olika koordinataxlar. Den
av Asplund förutsatta förskjutningen i glidytan inträf-

152

28 sept. 1940

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free