Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK
far däremot först efter brottet; den är
•— liksom en dragspricka ■— ett
sekundärfenomen, som icke bar något med
den plastiska deformationen att göra.
Därmed faller Asplunds hela
bevisföring.
Vi skola nu undersöka, i vad mån en
påle, som enligt Asplunds metod
dimensionerats för tvärkraft, verkligen
förmår fylla sin uppgift. Antag därför,
att en vägbank enligt fig. 3 vilar på
lermark, vars skärhållfasthet är 0,700
t/m2. Skärspänningen t blir då
maximalt 0,887 t/m2, nämligen i ytan A.
Skärspänningen i med A koncentriska
ytor har beräknats (denna och följande
beräkningar ha utförts av civilingenjör
S. Odenstad) och inritats på figuren
som funktion av radien. De båda ytor,
där skärspänningen är lika med
skärhållfastheten, betecknas med B och C.
Det är nu tydligt, att glidning- kan
inträffa i vilken yta som helst mellan
B och C. Detta skall förhindras av
tvärkraften i ett antal pålar, vilka vi
för enkelhetens skull antaga
jämntjocka samt placerade radiellt i
förhållande till ytorna. Den tvärkraft T (pr
m vinkelrätt mot papperet), som i
varje yta erfordras för att tillsammans
med den fullt utbildade kohesionen
förhindra brott, har beräknats och inritats
på figuren (heldragen linje) som
funktion av radien. Därefter har det mot
tvärkraften T svarande momentet M integrerats fram
och ävenledes inritats på figuren (heldragen linje)
som funktion av radien. Slutligen har hänsyn tagits
dels till den gynnsamma inverkan av pålarnas
inspänning ovanför ytan B, dels till den ogynnsamma
inverkan, som pålarnas böjningsmoment i en
godtyckligyta utövar pä ovanförvarande jordmassas jämvikt.
(Därvid blir skärspänningen lika med 0,700 t/m2 i
samtliga ytor ovanför ytan D.) Detta resulterar i
den ändring av diagrammen för T och M, som på
figuren angives med streckade linjer.
För att anknyta till mitt inlägg i TT w 1940, h. 7,
s. 9 6, förutsätta vi en påldiameter av 8 cm. Enligt
Asplunds beräkningssätt (TT vv 1940, s. 10) erhålles
Fig. 3. Beräkning av böjpåkänningen i för tvärkraft avsedda pålar.
då en tillåten tvärkraft pr påle av 0,184 t och sålunda,
eftersom totala tvärkraften i A enligt fig. 3 skall vara
4,i t, ett pålantal av 23 st. Maximimomentet är enligt
samma figur 13,7 tm, dvs. 0,595 tm pr påle.
Böjpåkänningen i pålarna blir sålunda icke mindre än
1175 kg/cm2.
Denna rent statiska beräkning visar, huru felaktig
Asplunds metod är, och huru försvinnande liten
inverkan tvärkraften i själva verket har.
I det fall fig. 3 representerar måste tydligen (i den
mån räkning med cirkulärcylindriska glidytor
motsvarar verkligheten) plastisk deformation i form av
vinkeländring äga rum i hela jordmassan ovanför
ytan D.
Walter Kjellman.
Fig. 1. Skjuvning enligt kapten Asplunds uppfattning.
Fig". 2. Skjuvning enligt vanlig uppfattning.
Sedan jag beretts tillfälle att ta del av förste
byråingenjör Kjellmans inlägg, ber jag få anföra följande:
Analogt som termen töjning användes för
avståndsökningen mellan motsatta sidor av enhetskuben, har
termen förskjutning av mig använts för att beteckna
sidoförskjutningen mellan motsatta sidor av enhetskuben.
Betydelsen ansåg jag i sammanhanget vara självklar.
Ingenjör Kjellman utgår däremot från ordet förskjutning i
absolut bemärkelse och erhåller en vrångbild, fig. 1,
som påstås vara min uppfattning. Detta oavsett att icke
på något ställe i mitt inlägg fordras den betydelse av
termen förskjutning, som ingenjör Kjellman tillägger mig.
Hans slutsats, att hela min "bevisföring" skulle falla,
förfaller alltså.
I senare delen av sitt inlägg exemplifierar ingenjör
Kjellman med siffror ett förhållande, som klart framlades
redan i hans förra inlägg, nämligen att man i många
fall får prohibitiva moment i pålarna när man
utsträcker giltighetsområdet för beräkningsmetoden för
cirkulärcylindriska glidytor till alla snitt i lerkroppen. Jag
har emellertid sökt påvisa, att denna metods resultat
endast äro giltiga för själva brottytan. Ingenjör
Kjellmans utredning utgör intet bevis för att metoden gäller
23 nov. 1940
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>