- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
161

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TekniskTidskrift

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
HUSBYGGNADSTEKNIK

Redaktör: RICHARD SMEDBERG
HÄFTE 12 utgiven av svenska teknologföreningen 28 DEC. 1940

INNEHÅLL: Rening av avloppsvatten genom kemisk fällning, av civilingenjör Gunnar Åkerlindh. —
Dimensionering och arrangerande av hamnkranar, av byråingenjör Valdemar Rang. — Föreningar. —
Bokanmälan. — Tidskrifter. — Författningssamling.

Rening av avloppsvatten genom ke mi sk fällning.

Av civilingeniör GUNNAR ÅKERLINDH, Norrköping, LSTF.1

Rening av avloppsvatten genom kemisk fällning
består i princip av endast en sådan utvidgning av
en mekanisk reningsanläggning, att man genom
tillsättning av kemikalier söker befordra reningseffekten
i sedimenteringsbassängerna. Medelst detta
förfarande kan emellertid en väsentligt ökad verkan
erhållas, så att den uppnådda reningsgraden i
allmänhet mer än halvvägs närmar sig den vid fullständig
biologisk rening.

Vid mekanisk rening av avloppsvatten i
sedimen-teringsbassänger avskiljes under förutsättning av
lämplig uppehållstid (eller ytbelastning) allra största
delen av de avsättbara beståndsdelarna eller,
riktigare uttryckt, en viss del av de suspenderande
ämnena.2 Vad man nu vinner genom kemisk fällning är
att denna del undergår en ökning, dvs. en rätt stor
del av de icke avsättbara ämnena göras avsättbara.
Därtill kommer koagulering av föroreningar i kolloid
form. Det är sålunda kring de starkt finfördelade
föroreningarna, som intresset huvudsakligen knyter
sig vid kemisk fällning. Någon nämnvärd utfällning av
lösta ämnen torde icke förekomma. Ej heller sker
någon nedbrytning av högmolekylär organisk substans i
likhet med vad fallet är vid biologisk rening. Det är
endast fråga om en utfällning i oförändrad form.

Historik.

Den kemiska reningen av avloppsvatten ■—
varmed här uteslutande avses kemisk fällning — är
egentligen tämligen gammal. Den tillämpades i
England redan på 1880-talet, ja, i enstaka fall ännu
tidigare, och på 1890-talet i Tyskland och Amerika, men
resultatet blev klent och metoden slog aldrig igenom.
Förfarandet kom helt ur bruk och ansågs redan vid

1 Den föreliggande redogörelsen är byggd på erfarenheter
från en studieresa i Förenta staterna år 1939, vilken förf.
företog såsom Vetenskapsakademiens stipendiat (Adelsköldska
stipendiet).

2 Ett avloppsvatten innehåller organiskt och oorganiskt
material i löst, kolloid och suspenderad form. De
suspenderande ämnena bruka uppdelas i avsättbara och icke avsättbara
beståndsdelar. Gränsen dem emellan förskjutes dock lätt åt
ena eller andra hållet, t. e. mot ökning av icke avsättbara
ämnen genom turbulens (sönderslagning av partiklar) och mot
ökning av avsättbara genom långsamomröring
(sammanbak-ning av partiklar).

sekelskiftet som förlegat, och det har senare ofta
avvisats med argument om att det strede mot naturen’
m. m.1 Exempelvis kunde man i Tyskland för en
6—8 år sedan på tal om kemisk rening mycket ofta
få höra ungefär följande resonemang: "Alla
föroreningar bli av naturen själv förr eller senare
oskadliggjorda genom hennes speciella ’renhållningshjon’.
Vi kunna understödja och påskynda denna naturens
reningsverksamhet på de vägar, som hon själv
anvisat. Men varje metod, som icke ansluter sig till
hennes förebilder, är på förhand dömd att misslyckas."

Återupptagandet och det verkliga genombrottet för
den kemiska reningen av avloppsvatten kom via
vattenreningstekniken. Inom denna har man under de
senaste decennierna tack vare ett ivrigt
forskningsarbete i Förenta staterna vunnit ökad förståelse för
den kemiska fällningen och därvid infört väsentliga
förbättringar, bl. a. i form av säkra
doseringsapparater, flockningsbassänger och pH-kontroll. De
härigenom vunna erfarenheterna ledde till att man på nytt
tog upp frågan om kemisk rening av avloppsvatten
till prövning och denna gång med god framgång.
Det var sålunda inte metoden, som varit felaktig,
utan tekniken.

Genombrottet skedde i Amerika år 1932 i ocli med
invigandet av avloppsreningsverket i Dearborn,
Michigan, vilket var det första moderna
avloppsreningsverket för kemisk fällning (samt
snabbfiltre-ring och klorering). Härefter blev i Amerika den
kemiska reningen en vurm — som det ju så gärna blir
med något nytt därute — och den skulle helst
användas överallt. Småningom reviderades dock denna
uppfattning, och man kom underfund med att
användningsområdet var begränsat ocli att kemisk
rening icke kan ersätta biologisk. Kvar stod dock ett i
många fall lämpligt förfarande för rening av
avloppsvatten, vilket sedan vunnit spridning och
erkännande över stora delar av världen.

Till den kemiska reningen hör även den s. k.
Guggenheimprocessen, som utgör en blandning av
kemisk rening och aktivtslambehandling. Den upp-

i Rening av industriella avloppsvatten genom tillsättning
av kemikalier har dock alltjämt varit i bruk.

28 dec. 1940

161

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free