- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
163

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÅG- OCH V ATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

avtar med ökad dos, dvs. reningsresultatet per mg/1
tillsatt koagulant blir i avseende på icke avsättbara
ämnen större för en låg dos än för en hög dos. Detta
förhållande, som påpekades för mig från flera håll i
Amerika, är viktigt, enär det strider mot ibland
förekommande påståenden om att en underdosering är
sämre än ingen dosering alls. Möjligen bör dosen
dock hållas över ett visst minimivärde.

Fällningen med järnsalter sker bäst vid ungefär
pH = 9. Som regel fordras fördenskull även
tillsättning av kalk, dock icke gärna alldeles samtidigt med
koagulanten. Det bör få förflyta något ögonblick
mellan doseringarna, t. e. så att kalken doseras till
pumparnas sugledning och järnsaltet till
moment-blandaren före flockningsbassängerna. Ordningen
mellan doserna torde vara av underordnad betydelse.
Många hålla före att kalken bör doseras först, men
den lämpligaste ordningen kan bero på
avloppsvattnets beskaffenhet. Man bör alltid undersöka,
huruvida icke en ökning av kalkdosen kan väsentligt
minska koagulantdosen.1 Detta förhållande beaktas
dock icke alltid. En låg järndos ger ej blott bättre
ekonomi, den medför även en minskning av mängden
resterande järn, vilket kan förorsaka dålig färg och
andra besvärligheter. Givetvis får kalkdosen heller
icke göras för hög, ty skulle avloppsvattnet bli starkt
alkaliskt, uppnås en motsatt verkan mot den avsedda,
i det att en stor del suspenderande ämnen då upplösas
i vattnet. I Amerika ligger kalkdosen vanligen mellan
20 och 100 mg/1.

Fällning med aluminiumsulfat sker bäst ungefär
vid pH = 6—6,5. I allmänhet behöver man vid
användandet av denna koagulant inga andra
kemikalier, vilket i icke ringa grad kan underlätta driften.

Kemikalierna tillföras avloppsvattnet i regel i
form av en lösning, som antingen kan i förväg
iordningställas (våtdosering) eller successivt beredas i
doseringsapparaten (torrdosering).
Koagulantlös-ningarna böra vara omkring 3-procentiga. Starkare
lösningar, upp till 10 %, förekomma, men èrfarenlie-

i Det må dock påpekas att kalken icke enbart verkar
genom ändring av pH-värdet utan att den även själv äger
en viss koagulerande verkan.

Tillopp Pcns -

skärare

Fig. 1. Venturikanal för mätning av avloppsvattenmängden
och reglering av kemikaliedoseringen efter tillflödet (New
Britain, Conn.).

ten tycks ha visat att detta icke är fördelaktigt.
Doseringsapparaterna kunna fås att dosera i proportion
till flödet genom impulser från venturimätare,
venturikanal (fig. 1) eller pumpar. Detta senare är av
stor betydelse, enär det annars vore mycket svårt att
genomföra den både tekniskt och ekonomiskt
nödvändiga anpassningen av dosen efter
avloppsvattenmängdens variationer. Även efter variationer i
sammansättningen måste dosen varieras, men detta är
lättare att övervaka, främst genom en ofta
återkommande pH-kontroll samt genom då och då utförda
fällningsförsök.

Från doseringsapparaterna ledas lösningarna i
gummiledningar till doseringspunkterna, vilka kunna
vara fördelade över hela avloppsreningsverket. Här
liksom överallt annars inom avloppsreningstekniken
är det önskvärt med goda variationsmöjligheter.
Fig. 2 visar ett ledningsschema för ett större verk för
kemisk och biologisk rening, vilket utgör ett utmärkt
exempel på rikliga variationsmöjligheter i driften.

En snabb och grundlig initialblandning, varigenom
kemikalierna omedelbart efter tillsättningen bli jämnt
fördelade inom hela avloppsvattenmassan, är av den

|||i!; „
r–––1

- Avloppsledningar

–––Slamledningar

––-Kemikaliehihingar

(Gas-, luft- och tömnings
-ledningar m.fl. utelämnadej

Kon trollbyggnad

Fig-. 2. Schema för större kemiskt och biologiskt avloppsreningsverk (Greensboro, N. C.).

variationsmöjligheterna i fråga om driften.

Märk de mycket goda

28 dec. 1940

163

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free