- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1940. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
167

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÅG- OCH V ATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

Fig. 1. Halvportalkran enligt det s. k. dubbellänksystemet.

avverkningsförmåga än en krän med fast arm och
andra författare ånge merkostnaden för
vipparmskra-nen till lo à 20 % samt att strömförbrukningen endast
obetydligt ökas. Det är för det mesta möjligt att
arbeta med två vipparmskranar i varje lucka på ett
fartyg, dvs. att för varje fartyg få plats med dubbelt så
många kranar som om kranarmarna varit fasta, och
således nedskära lossnings- eller lastningstiden med
minst 60 %.

För varje byggnadsverk invid en hamnbassäng eller
en farled skall vederbörlig hänsyn tagas till att
tillräckligt fritt utrymme lämnas för sjöfarten. För att
erhålla tillräcklig frigång emellan hamnkranar ocli
fartyg placeras den yttre kranskenan på ett avstånd av
1,4 à 1,6 m från kajens yttersida (kajlinjen). Det fria
utrymmet blir då minst 1,0 m. Nutida fartyg av
maier-form med långt utskjutande för och akter ha ändock
stora möjligheter att vid oförsiktiga manövrar
kollidera med kranarna.

Nutidens fartygsstorlekar ha medfört krav på
avsevärt ökad höjd hos kranarna, dels för att kranarmen
skall gå fri från fartyget och dels för att skaffa
kranföraren god utsikt (fig. 1). Det förekommer även ofta
att kranförarens hytt placeras ovanför maskinhuset
(fig. 3).

Kranarmens stora längd ger vid vissa typer av
vipparmskranar stor höjd åt nockskivan i indraget läge.
Kranar av detta utförande äro särskilt mycket i bruk

Fig. 2. Momentytor för belastning och ^gen vikt hos
vipp-armskran.

Fig. 3. Vipparmskran med helportal.

i brittiska hamnar, Antwerpen och Rotterdam (fig. 4).
Kranen på fig. 3 finnes i Hamburg.

En krans lämpliga räckvidd bestämmes enkelt nog
genom att svängningscentrum placeras mitt emellan
de önskade ytterlägena hos krankroken, varjämte
vederbörlig hänsyn tages till förlängning på grund av
snedlägen. Härvid händer att förarhytten kommer ett
stycke in på portalen. För att förbättra sikten är det
därvid lämpligt att avskära portalens övre hörn
(fig- 1).

Ett grundläggande led i dimensioneringen av en
krän är bestämmandet av dess lyftförmåga. För
vanliga styckegodskranar anses allmänt en lyftförmåga
av 1,5 ton vara väl liten, 2,0 ton anses däremot bättre.

För vipparmskranar tillkommer på grund av den
stora räckvidden möjlighet att vid mindre radier
nyttja kranen för större laster. Vid kranarmens
indragning ökas momentet av egna vikten, vilket, jämte
momentet av motvikten, verkar stjälpande bakåt på
kranen. Allt efter som armen drages in kan kranen
således belastas med laster, som ge ett ökande moment
kring rullkransens mitt. Ett visst maximivärde hos
hjultrycket på rullkransen skall emellertid icke
överskridas och i detta hjultryck ingår även vertikalkraft
orsakad direkt av lasten. På fig. 2 har angivits
jämviktsförhållandena för en utförd vipparmskran med
max. räckvidder r= 27 m vid 2 tons, 20 m vid 3 tons
och 15 m vid 5 tons last, För automatisk reglering av
räckvidden i förhållande till lasten har Kockums
mekaniska verkstad konstruerat en
"momentbegräns-ningsanordning". som garanterar att det tillåtna
hjultrycket på rullkransen icke överskrides.

För en belastad krän faller en vertikal
tyngdpunkts-axel i normala belastningsfall strax bakom främre
hjulparet, läge Ra på fig. 1, och för en obelastad krän
ligger tyngdpunktsaxeln närmare det bakre hjulparet.
En obelastad krän kan således lättast stjälpas bakåt.

Rö å fig. 1 anger läget av den vertikala
komponenten av resultanten till egen vikt vid indragen,
obelastad kranarm och vindtryck 150 kg/m2 framifrån,
således ett exceptionellt belastningsfall.

Kranportalens utseende beror i övrigt på om
landsidans hjul skola rulla på en kranskena i markhöj d
eller på en förhöjd kranbana. Portalen benämnes på
grund därav antingen helportal eller halvportal. Att
införa beteckningen enkelportal resp. dubbelportal för

28 dec. 1940

167

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1940v/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free