Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1. 4 jan. 1941
- Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när den kompletteras med syntetisk oljeproduktion
på brunkolsbasis samt rysk import. Bland tropiska
produkter kan gummit ersättas syntetiskt; kaffe, te,
tropikfrukter o. d. får man i nödfall avvara.
Kraftfodret är också ett svårt problem. Men man torde
dock även på dessa områden vara berättigad till
slutsatsen att oceanblockaden i och för sig — hur
långvarig den än blir — icke kan lamslå axelmakternas
krigföring. Problemet är emellertid svårt nog.
Transportväsendets organisation kommer att ställa
stora krav. Bristen på arbetskraft kan också bli
besvärlig att övervinna. För förbindelserna med Balkan
och även med Ryssland via Svarta havshamnar har
Donauleden redan nu en mycket stor betydelse. Det
kan märkas att Versaillesfreden Donau-kommission,
där både Tyskland och Ryssland voro uteslutna, nu
ersatts av en ny, i vilken utom de nämnda
stormakterna även Italien, Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien
och Slovakien äro representerade. En ny tysk
fyraårsplan av krigstyp — liksom den av 1936 under
riksmarskalk Görings högsta ledning — börjar också
tillämpas från slutet av innevarande år. Denna plan
är till väsentliga delar hemlig, men man kan utgå
ifrån att den innebär en strävan till ekonomisk
sammansvetsning av hela Kontinentaleuropa mellan
Nordkap, Svarta havet och Gibraltar. För de länder,
vilka i likhet med vårt eget avskurits från
havsförbindelserna väster ut, har också ett nödtvång inträtt
att öka varuutbytet med kontinenten. Ett uttryck
härför är vårt nyligen avslutna handelsavtal med
Tyska riket, med dess starkt ökade varukontingenter.
Liknande avtal ha ingåtts mellan Tyskland och ett
flertal andra europeiska länder. En ekonomisk
sammanslutning av kontinenten är sålunda i full gång
och är självfallet — i varje fall under den samfällda
havsblockadens bestånd — oundviklig. Frågan om
den politiska sammanslutningen står däremot i direkt
samband med kampen Tyskland—England och
bedömandet av utsikterna därvidlag. Vi återkomma
nedan till denna fråga.
Som allmän slutsats om oceanblockadens inverkan
på axelmakternas krigföring torde man kunna
fastslå att den knappast kan bli av livsavgörande
betydelse. Detta är en väsentlig skillnad mot läget
1914—18. Det är därför också i närvarande läge
omöjligt att ge ett objektivt svar på frågan för vem
av de båda huvudmotståndarna som tiden arbetar.
Förhållandet Tyskland—Ryssland har ej klarnat.
Alldeles visst är emellertid att detta avgörande
spörsmål står i nära samband med förhållandet
Tyskland—Ryssland. Om Tyskland kan bibehålla
Rysslands välvilliga neutralitet och — framför allt — om
den tyska ledningen blir i stånd att kontinuerligt
vidga varuutbytet och förbättra transportlederna från
Ryssland till den europeiska kontinenten, då kan den
brittiska oceanblockaden icke komma att nämnvärt
hindra axelmakternas krigföring.
Förhållandet Tyskland—Ryssland blir emellertid
alltmer oklart. Man hade på många håll väntat att
det besök, som sovjetryske utrikeskommissarien
Molotov efter mycket om och men slutligen avlade i Berlin
under dagarna 12—14 november, skulle resultera i
någon offentliggjord uppgörelse, närmast rörande
Balkan och den Närmare Östern. Så blev emellertid
ej fallet. Endast en allmänt hållen, tämligen
intetsägande kommuniké publicerades. Av den senare
utvecklingen synes man vara berättigad till den
slutsatsen, att den ryska regeringen ej velat engagera
sig för någon kraftigare påtryckning på Turkiet,
under det att den tyska hållit Moskva tillbaka i
fråga om Östersjön och Finland. Ryssland har under
dessa omständigheter föredragit att liksom tidigare
bida sin tid. Detta kan ha varit anledningen till att
axelmakternas mångomtalade orientaliska offensiv
mot det brittiska rikets positioner och bundsförvanter
överlåtits åt Italien ensam, samt att i stället den tyska
krigföringen mot de brittiska öarna ånyo påtagligt
intensifierats. Däremot synes det som om det
rysktyska ömsesidiga varuutbytet icke minskats i omfång
utan tvärtom vuxit. Men öppna uttalanden för
verklig politisk solidaritet ha icke på länge förekommit
mellan Berlin och Moskva.
Härav får man dock icke draga den slutsatsen att
de brittiska förhoppningarna på öppen brytning
mellan Tyskland och Ryssland skulle vara nära sitt
förverkligande. Den frågan lär icke bli aktuell förrän
i en situation där det Tyska rikets militära position
vore verkligt skakad.
Sjö- och luftkriget mot England. Invasionsfaran.
Den direkta krigföringen mellan Tyskland och
England har under detta kvartal som under det närmast
föregående ägt rum i luften och på haven. Men den
har blivit allt intensivare. Detta gäller både det
tyska u-båtskriget, de tyska bombangreppen mot mål
i England och även de engelska bombningarna på
fastlandet. Utan tvivel har Tyskland kunnat bygga
och bemanna en växande mängd u-båtar, som
efterhand insatts i handelskriget mot England. Dessa ha
denna gång — i motsats mot kriget 1914—18 —
kunnat utnyttja en rad fastlandshamnar nära de
engelska kusterna. Ett indirekt bevis härpå
föreligger i de engelska flygrapporternas upprepade
meddelanden om bombning exempelvis av ”u-båtsbasen
Bordeaux”. Man vet av mångfaldiga vittnesbörd
hur allvarlig u-båtsfaran tedde sig för England under
1917. Denna gång är den otvivelaktigt ännu
allvarligare. Sannolikt betecknar det i effektivitet
växande u-båtskriget en ännu större fara för England än
luftbombningarna. Den ökas genom u-båtarnas
samverkan med det tyska flyget, som även direkt
angriper den engelska handelssjöfarten.
Huvudskyddsmedlet synes nu som 1917 sökas i konvojering av
handelsfartygen genom örlogsmän. Siffrorna på sänkt
tonnage äro hopplöst motsägande från tyskt och
engelskt håll. Under alla omständigheter äro de
stora. England har dock nu i jämförelse med förra
kriget den fördelen att ej behöva underhålla en
millionarmé i Frankrike. Å andra sidan måste den
engelska varuimporten nu ske på mycket längre
vägar än då och tager alltså en långt större
tonnagemängd i anspråk. En engelsk fördel är förfogandet
över det holländska, norska och neutrala tonnage, som
befunnit sig på andra sidan oceanspärren från april.
Å andra sidan är Eire nu neutralt och hjälper
ingalunda Englands krigföring.
I närvarande läge kan man endast peka på dessa
faktorer. Framtiden får visa vilka av dem som bli
utslagsgivande.
I det ömsesidiga luftkriget är den tyska insatsen
alltjämt mycket större än den engelska. Detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941a/0019.html
