- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Allmänna avdelningen /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 4 jan. 1941 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vichy-regeringen och tyska regeringen, undandraga
sig till stor del offentligheten. Förhandlingarna ha
emellertid varit livliga. Laval sammanträffade vid
upprepade tillfällen med olika tyska ledare, och den
24 oktober möttes Hitler och Pétain vid en liten
station, belägen i det franska besatta området.
Härvid var även Laval närvarande. Det ovannämnda
utrikesministerskiftet Baudoin—Laval ägde rum tre dagar
senare. Den 30 oktober gjorde Pétain ett
radiouttalande till allmänheten, vilket kunde tydas som en
fransk anslutning till den europeiska nyordningen
under tysk ledning. Några mot England direkt
fientliga åtgärder ha dock icke ägt rum. Endast i de
afrikanska kolonierna torde sammanstötningar ha
förekommit, och den 23 oktober fälldes engelska bomber
över Marseilles, möjligen dock av misstag.

Någon klarhet i triangelförhållandet
England—Frankrike—Tyskland har icke heller senare vunnits.
I mitten av december inträffade emellertid den något
mystiska ”Laval-krisen”. Pétain meddelade oväntat
i radio att Laval ej längre tillhörde regeringen, samt
att Flandin utnämnts till utrikesminister i hans ställe.
Enligt vissa rykten skulle Laval ha sökt ensam rycka
till sig makten och satts i fängsligt förvar. Detta
torde dock ej ha varit riktigt. Som motiv till Lavals
avlägsnande åberopade marskalken uteslutande
inrikespolitiska motiv. En tysk aktion till Lavals
förmån följde emellertid, och hans inflytande synes åter
ha gjort sig gällande. Flandin, konseljpresident 1935,
är känd som en storindustriens man och framträdde
under åren 1938 och 1939 som en öppen förespråkare
för uppgörelse med Tyskland. Han motsatte sig även
den franska krigsförklaringen den 3 september 1939.

Lavalkrisen har ådagalagt på vilken osäker basis
Vichy-regeringens auktoritet alltjämt vilar.
Frankrikes utrikespolitiska handlingsfrihet under
ockupationen är ej stor. Inrikespolitiskt synes regimen
emellertid i viss mån ha befästs. Den arbetar på en
samhällsmoralisk uppryckning, en fransk form av
korporatism, partiväldets avlysande, auktoritär
centralregering och regional självförvaltning.

De europeiska neutrala: Balkan, Spanien, Eire,
Nordeuropa.



Öppet anslutna till axelmakterna — ehuru såsom
”icke krigförande” — äro, utom Japan, Slovakien,
Ungern och Rumänien. Rumänien har till och med
delvis ockuperats av tyska trupper. Detta har skett
efter överenskommelse med Antonescus regering och
främst motiverats med nödvändigheten att skydda
oljekällorna. I själva verket har det även gällt
gränsbevakning mot Ryssland och ordningens
upprätthållande i det svårt sönderslitna landet, där åtskilliga
politiska hämndaktioner förekommit. Bulgarien och
Jugoslavien äro övervägande orienterade mot
axelmakterna. Vad Bulgarien beträffar synes dess öppna
övergång och deltagande i kriget mot Grekland ha
planerats under oktober-november. Det torde sedan
dess ha strandat på Rysslands veto.

I Västeuropa har frågan om Spaniens hållning varit
särskilt aktuell. Den 17 oktober utnämndes Francos
främste medarbetare Serrano Suñer till
utrikesminister. Både före och efter denna utnämning har han
vid upprepade tillfällen förhandlat med
axelmakternas ledare. Riksledaren Himmler har besökt Madrid,
och den 23 oktober, dagen före Hitler—Pétain-mötet,
sammanträffade Hitler och Franco vid fransk-spanska
gränsen. I trots av allt detta har Spaniens neutralitet
hittills upprätthållits. Avgörande härvid har
antagligen varit försörjningsläget och den allmänna
krigsutmattningen i landet. Spanien är i hög grad känsligt
för en havsblockad.

Portugal har hittills, ehuru med all önskvärd
försiktighet, fasthållit vid sin gamla
Englandsorientering. Eires neutralitet är däremot icke
Englandsvänlig. Mer än en gång synes en brittisk aktion mot
fristatens hamnar ha varit ifrågasatt. Blir den av,
kommer den helt säkert att möta väpnat motstånd.

I Nordeuropa har läget utåt sett föga förändrats
sedan föregående kvartalsskifte. Finland har fortsatt
att försiktigt orientera sig mot Tyskland. Det har
samtidigt visat Ryssland allt rimligt tillmötesgående
och bl. a. i oktober enligt rysk önskan godtagit
pakten om Ålandsöarnas demilitarisering. I slutet av
november avgick president Kallio av hälsoskäl från
sin post. Till hans efterträdare utsågs den 19
december i det närmaste enhälligt statsministern sedan
kriget Ryti. Samma dag avled Kallio. Rytis
ställning och person ge en stark garanti för både
återuppbyggandets och utrikespolitikens ledande i fast
och klarsynt men även moderat anda.

Vårt eget land har som ovan nämnts i
handelspolitiskt hänseende bragts allt närmare
Central-Europa. Den norska situationen är svårbedömd.
Den i slutet av september av rikskommissarie
Terboven tillsatta regeringen av ”kommissariska
statsråd” under faktisk ledning av Quisling innehar
regeringsmakten och arbetar energiskt på att vinna
norska folkets anslutning till den åskådning Nasjonal
Samling sedan sitt bildande för sju år sedan företrätt.

Italiens krig i Grekland och Nordafrika. Den brittiska
Orientpositionen förstärkt.



För tre månader sedan väntades allmänt att
länderna kring östra Medelhavet inom kort skulle bli
föremål för en stor offensiv från axelmakternas sida
mot de brittiska positionerna. Dessa förväntningar
ha endast delvis infriats. Italien har visserligen gått
till krig mot den brittiska bundsförvanten Grekland,
men hittills mött bakslag, liksom även i Nordafrika,
där i stället initiativet övergått till England.
Tyskland däremot har — efter Molotov-mötet i Berlin —
hållit sig fullständigt stilla i Orienten och rent av
ställt sig neutralt i det grekisk-italienska kriget.

Detta krig inleddes den 28 oktober, sedan den
grekiska regeringen avvisat ett av den italienska
klockan 3 på natten samma dag överlämnat
ultimatum med krav på upplåtande av strategiska baser
på grekiskt territorium. Klockan 5,30 samma morgon
ryckte italienska trupper in från Albanien över
grekisk gräns. Samma dag sammanträffade Hitler
med Ribbentrop och Keitel med Mussolini, Ciano och
Badoglio i Florens.

I diplomatiskt hänseende utbröt det
grekisk-italienska kriget sålunda som ett blixtkrig. I
militäriskt hänseende har det icke blivit det. Den
grekiska armén under befäl av konung Georg och
under ledning av den faktiske diktatorn,
ministerpresidenten general Metaxas — en i tysk skola
utbildad strateg — har visat sig i stånd till mycket
kraftiga mothugg. Uppenbart har kriget från italiensk
sida icke varit tillräckligt förberett med hänsyn till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941a/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free