- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1941. Allmänna avdelningen /
35

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 25 jan. 1941 - Facit - Olja av vassla - Tekniska föreningar - Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Olja av vassla. I Tyskland har man lyckats
framställa olja ur mjölk, genom en speciell behandling av
vasslan. Enligt verkställda undersökningar skulle det
vara möjligt att utvinna 5 mill. hektoliter olja per år
i Tyskland med ett värde av 20 mill. mark, vilket
motsvarar en åttondel av den tyska oljeproduktionen.

Förestående uppgifter äro hämtade ur svensk
och utländsk dags- och teknisk press.

Teknisk tidskrift kontrollerar i görligaste mån
uppgifternas riktighet men ikläder sig intet
ansvar för dem. Red.

Tekniska föreningar

Ingenjörsklubben i Falun

samlades till sitt trettionionde årsmöte den 7 december
under särskilt livlig tillslutning omkring det för
aftonen uppställda, enda men på samma gång sällsport
viktiga diskussionsämnet om Industriens
bostadsproblem. Men dessförinnan avgjordes
föreningsärendena, av vilka främst äro att anteckna val av styrelse
och funktionärer. Samtliga omvaldes med
acklamation utom en av revisorssuppleanterna, överingenjör
Bertil Åström, som på nyåret skall tillträda
befattningen som chef för Norrbottens järnverk och därför
hade laga förfall för att undanbedja sig återval.

Med acklamation omvaldes sålunda: till ordf.
disponent Emil Lundqvist, till v. ordf. disponent William
Nisser, till sekr. bergsingenjör Thorsten Quennerstedt,
till v. sekr. bergmästare Th. Dahlblom, till skattm.
ingenjör Fritz Parke, samt till redaktör och
bibliotekarie bergmästare Björn Tiberg. övriga
styrelsemedlemmar blevo: vägingenjör P. Töre Norlin och
bergsingenjör Emil öhrn.

Bland de till diskussionsmötet särskilt inbjudna
gästerna märktes landshövding Bernhard Eriksson,
byggnadsrådet Gustaf Linden, professor Eskil Sundahl,
bruksläkaren dr K. E. Hällsjö, förste provinsialläkaren
Nils Tidmark, stadsläkaren E. G. Sjögren och
lasarettsläkaren dr Johan Waldenström, överdirektören i
Egnahemsstyrelsen Erik Lindeberg, stadsingenjören i
Ludvika Carl A:son Sege, byggnadsnämndens i Falun
ordförande, rådman Nils Nordström, överlantmätare Helge
Ruhde, intendent Ragnar Berglund, Sandviken, m. fi.

Ordföranden, bergslagsdisponenten Emil Lundqvist,
vände sig i första hand till länets hövding och hälsade
de inbjudna gästerna och övriga deltagare välkomna
till detta årsmöte. Ordet överlämnades så till
aftonens huvudinledare, byggmästaren Olle Engkvist, som
i målande färger skildrade industriens trängsel i de
större stadsliknande samhällena och den upprepade
kollisionen med bostadsbebyggelsen, den till synes
hopplösa motsättningen mellan industriens berättigade
krav på utvecklingsrum och bostadsområdenas lika
berättigade krav på frihet från sanitära vådor och
diverse obehag såsom buller, sot, smutsigt avloppsvatten,
gaser och stinkande dunster.

Industrierna utgöra dock de stora samhällenas
livsnerver, och deras normala verksamhet och utveckling
kan icke utan skada för samhället själv förhindras.

Vid de flesta industriorter har bostadsproblemet
blivit brännande. Nu är industrien på många håll ställd
inför den bistra nödvändigheten att på lämpligt sätt
"skaffa fram" nya bostäder med låga hyror. Huru skall
detta problem bäst lösas?

Talaren ville förlägga bostadssamhället på sidan av
de stora trafikstråken, intill vilka planer böra
reserveras för hantverk och småindustri, som gärna följa
i storindustriens närhet. Ett sådant samhälle bör ej

innehålla mera än 2 000 lägenheter eller omkring
5 000 innevånare.

För städernas arbetare hade småstugebygget
kommit på modet med helt annan planlösning än i
egnahemsområdena på landsbygden och en ny romantik av
"vråar och alkover". Så har reaktionen kommit med
fordran, att alla utrymmen skola vara dagsbelysta,
resulterande i smalhus med 2 lägenheter kring varje
trappa och sålunda i trevåningshus med högst 6
lägenheter i varje trappuppgång.

Sedan vägingenjör P. Töre Norlin utvecklat
vägfrå-gans primära betydelse för samhällsbebyggelsen,
delgav dr K. E. Hällsjö auditoriet högst värdefulla
glimtar ur sin fyrtioåriga erfarenhet som bruksläkare vid
Domnarvet.

Förste provinsialläkaren Nils Tidmark underströk
ytterligare dr Hällsjös fordran på utrymme och ljus i
bostäderna.

Intendent Ragnar Berglund, Sandviken, påtalade den
öppna bebyggelsens högre kostnader än den tätare och
högbebyggelsens, vilka kostnader alltjämt drabbade
samhället. För egnahemsbyggaren själv medförde sådan
bebyggelse särskilda bekymmer.

Lönebostaden borde avskaffas och hyran betalas
enligt den öppna marknadens pris. Subvention måste då
lämnas. Hithörande problem äro alla svåra att lösa,
men de få icke undanskjutas, om icke samhället skall
bli lidande därpå och kostnaderna bli ännu större.

Professor Eskil Sundahl hade med stort intresse
åhört intendent Ragnar Berglunds uppfattning om
arbetarnas undervärdering av bostaden och dess
betydelse för livsföringen, sedan länge bestyrkt genom
undersökningar. Hellre nöjen, motorcyklar,
musikinstrument etc. än bättre och rymligare bostäder!

Ordföranden önskade göra en anmärkning med
anledning av de ändrade bestämmelserna för egnahemslånen.

Byggnadschefen Carl A:son Sege, Ludvika, påtalade
resp. byggherrars benägenhet att söka nedbringa
byggnadskostnaderna och "bygga billigt" genom att
förbigå sakkunskapen, ej blott arkitekter utan även
konstruktörer och kontrollanter.

Sekreterare Ragnar Sundén vid Industriens
utredningsinstitut betonade byggnadsproblemets betydelse
såsom en av våra viktigaste samhällsfrågor såväl ur
hygienisk aspekt och social räckvidd som ur
allmänekonomisk synpunkt, kanske vårt allra viktigaste
konjunkturproblem.

För att redan omedelbart stimulera
byggnadsverksamheten borde man tillåta industrien att omedelbart
avskriva alla merkostnader för byggnader i dess egen regi,
och denna fråga hade redan varit före i Industriförbundet.

Landshövding Bernhard Eriksson önskade meddela
några reflexioner ur sin långa erfarenhet på
egnahems-byggnadsområdet, särskilt inom detta län. Med stöd
av erfarenheten från sin ungdom, då ogifta arbetare
stuvades in i s. k. ungkarlskaserner med 24 personer i
varje rum, där matlagning också påginge nästan dygnet
runt, kunde han vitsorda, att förhållandena
förbättrats alldeles ofantligt på de sista fyrtio åren. Men
ännu vore standarden på arbetarebostäder för låg. Det
kunde icke vara riktigt att på arbetarna lasta över
hela bördan av bostadskostnaderna. En subvention
vore till industriens eget bästa och borde ej betraktas
som gåva. Arbetarekaserner kostade också pengar.

Ordföranden frambar ingenjörsklubbens tack till
inledare och deltagare i diskussionen, varpå man
omedelbart bröt upp för att samlas till trevlig måltid på
Stadshotellet.

Efter middagen höllo civilingenjörerna Wilhelm
Werner och Johan Edström var sitt utmärkt
instruktiva föredrag om Kegums kraftverk. I övrigt fylldes
kvällens program med sång till luta av konstnären
Hjalmar Arleman samt med kvartettsång. X- Q-

25 jan. 1941

35

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:24:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1941a/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free