Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 1 febr. 1941 - Svensk naturvetenskap på 1700-talet, av F. Neumeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
Svensk naturvetenskap på 1700-talet.
Svenska vetenskapsakademien intar en högt aktad
ställning bland Europas lärda institutioner och har
gjort det alltsedan sin tillkomst. Då akademien 1939
firade sitt 200-årsjubileum motsvarade det säkert den
vetenskapliga världens önskningar i in- och utlandet
att genom utförliga framställningar av sakkunnig hand
få del av akademiens förhistoria och grundläggning samt
historien om dess främsta stiftare. Under årets lopp ha
ej mindre än tre stora verk av detta slag publicerats.
Kungl, svenska vetenskapsakademien. Förhistoria,
grundläggning och första organisation, av Bengt
Hildebrand. Utgiven av Kungl, svenska
vetenskapsakademien, Stockholm 1939.
Pehr Wilhelm Wargentin. Kungl, svenska akademiens
sekreterare och astronom 1749—•1788, av N. V. B.
Nordenmark. Utgiven av Kungl, svenska
vetenskapsakademien, Uppsala 1939.
Johan Carl Wilcke. Experimental-Fysiker, av C. W.
Oseen. Utgiven av Kungl, svenska
vetenskapsakademien, Uppsala 1939.
Samtliga dessa verk behandla samma århundrade:
Akademiens historia, tiden från 1720 till 1741,
Wargen-tin-biografien, tiden från 1717 till 1783 och
Wilcke-biografien, tiden från 1732 till 1796.
Docent Hildebrands praktverk har en nästan
universell karaktär ur vetenskapshistorisk synpunkt. Däri
redogöres för nästan alla grenar av det andliga livet.
Enligt vetenskapsakademiens ursprungliga grundregler
från 1739 var dess uppgift följande: "Alla de
wetten-skaper och konster, som äga någon wärckelig nytta i
det allmäna wäsendet, blifwa ämnen til Academiens
up-märksamma och ömma bemödande, och äro besynnerl:n
följande stycker, neml.
Physica experimentalis.
Historia Naturalis, Mineralogie, Botanique, Zoologie.
Chymie.
Medicine, Anatomie, Chirurgie.
Mathematiske wettenskaper.
Oeconomie.
Commerce.
Konster och Manufacturer."
Detta program blixtbelyser situationen:
vetenskapsakademien tillkom under en av mänsklighetens stora
brytningstider, då kunskapernas och åskådningarnas
gränser voro flytande. Teologi och upplysningsande voro i
full strid med varandra, och inom naturvetenskapen bryter
sig den empiriska (experimentella) arbetsmetoden fram
gentemot medeltidens spekulativa åskådningar. Gamla
begrepp omgestaltas, bekämpas och nyformas.
Behandlingen av en sådan tidsperiod i en monografi kräver
ett betraktelsesätt, som måste beröra de mest skilda
ämnen. Det är därför ej underligt att Hildebrands verk
återspeglar bland annat 1700-talets politiska strömningar
(riksständernas inställning), dess filosofiska och
teologiska åskådningar (pietism, herrnhutism, .Leibnitz
"fy-siko-teologi"), de ekonomiska strömningarna
(merkantilism, ostindiska handeln, lantbruksfrågor, djurskötsel,
fiske, skogsavverkning), medicinska problem
(barnsjukdomar), filologiska frågor (språkfrågan, akademiens
namn), konstnärliga frågor (byggnadsplaner,
akademihandlingarnas illustrationer och tryckstil, sigill och
emblem, ledamöters porträtt). Dessutom omfattar boken
en släkthistoria om berömda svenska män på 1700-talet,
särskilt sådana av adlig härkomst, vilken redan i sig
själv är en vetenskaplig prestation av stora mått. Glim-
tar ur en museums-, biblioteks- och arkivhistoria skönjas
också i den omfattande framställningen. Enligt
Hildebrand låg vid tiden för vetenskapsakademiens stiftande
tyngdpunkten — överraskande nog — på det ekonomiska
forskningsområdet och ej på det naturvetenskapliga.
Han kallar akademien "en näringspolitisk institution".
Intressant är att se hur yrken och intressen fördela
sig bland ledamöterna. Bland 67 medlemmar träffa vi
på 16 bergsmän och bruksidkare, 14 officerare, 14
lant-bruksintresserade, 12 professorer (bland dessa Linné
samt A. och O. Celsius), 9 matematiker och astronomer,
8 hovmän, 8 diplomater, 7 läkare, 7 köpmän, 7 präster,
6 riksråd, 6 språkintresserade, 5 landshövdingar, 4
biologer, 3 fysiker, 3 kemister, 3 skogsmän, samtliga
entusiastiskt intresserade av ekonomiska frågor (många
ledamöter äro i uppställningen medtagna i flera
kategorier). De tekniskt-vetenskapligt intresserade
ledamöterna finna vi, bortsett från gruppen "professorer",
bland bergsmän, köpmän och officerare. De senare
svara för fortifikationsväsendet, artilleriet och
skeppsbyggeriet och ha redan därigenom praktiskt-tekniska
intressen. De största insatserna för att främja mera
exakta kunskaper om de fysikaliska grundlagarna i
Sverige ha kanske gjorts av 8. Klingenstierna ocli av
M. Triewalcl. Carl von Linné och O. Celsius stå
dessutom i en särklass. Linné indelade i ett privat yttrande
akademiens ledamöter i två grupper: "arbetare" och
"magnater". De förra skriva viktiga vetenskapliga
arbeten, de senare "upmuntra och befordra". Akademien
var i början rik på begåvade amatörer, som försökte
sig på alla möjliga djupsinniga problem. Det är ej
sannolikt att den nuvarande Vetenskapsakademien skulle
bland sina publikationer taga upp ett arbete med titeln:
"Tankar om hus-läkedomar" av en icke-medicinsk
medlem, en uppsats "att använda sönderstött venetianiskt
glas för läkning av sår" (Tiselius) eller ett förslag att
böta sjuka hästar genom "att röka hästen under näsan".
För historikern ha givetvis alla dokument sitt intresse
för att göra tidsbilden levande. Det är påfallande även
i fråga om de allvarliga arbetena i akademiens
handlingar hur starkt iakttagelser hämtade från djurens och
människornas dagliga omgivningar och den icke-levande
naturen dominera det allmänna intresset. Små
uppsatser av detta slag kallades med ett gemensamt namn
"rön". Kärleken till alla slags konkreta händelser i
yttervärlden var givetvis tidsbetonad och kunde spåras
även i andra europeiska länders samtidiga, lärda liv.
Det förefaller dock som om den svenska
nationalkarak-tären i likhet med de anglosaxiska nationernas skulle
medföra en större fallenhet för lösandet av de praktiska,
konkreta livsfrågorna än vad fallet är inom andra
nationer, vilket även yttrar sig i ingenjörsbegåvningen.
Ett kapitel i verket redogör för akademiens dåvarande
organisation. De olika befattningarna såsom preses,
sekreterare, skattmästare beskrivas samt ledamöternas val
och klassifikation. År 1740 klassificerades ledamöterna
i följande fem fackgrupper: 1) "Astra", 2) "Elementa"
(med fysik, mekanik, geometri, arkitektur m. m.),
3) "Naturalia" (med mineralogi, kemi, metallurgi),
4) "Artificialia" (med sjöfart, handel, medicin, musik,
måleri) och 5) "Lingua" (med svenska språket). I
modifierad form existerar även idag en klassifikation av
ledamöterna. Minnesskriften inledes genom en historisk
översikt på 50 sidor över Europas olika
vetenskapsakademier, vilken bildar en utmärkt grundval för
framställningen av den svenska vetenskapsakademiens tillkomst.
Det är omöjligt att i en kort recension göra docent
Hildebrand rättvisa för det storslagna arbete, som han
har lagt ned på Vetenskapsakademiens tidigare historia,
1 febr. 1941
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
