Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 8 febr. 1941 - De ljustekniska grundbegreppen, av Evert Elvegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 6 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 8 FEBR.
ÅRG. 71 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19 4 1
INNEHÅLL: De ljustekniska grundbegreppen, av dr Evert Elvegård. — Årsrapport för 1940 från Svenska
teknologföreningens anställningscentral (S. T. A.). — Notiser. ■— Litteratur. — Tekniska föreningar.
-—-Personalnotiser. — Sammanträden.
De ljustekniska grundbegreppen.
Av dr EVERT ELVEGÅRD.
Strålningens ljusvärde.
I en föregående artikel1 har författaren lämnat en
redogörelse för de olika strålningsfysikaliska
grundbegreppen. I denna uppsats skola motsvarande
fotometriska eller ljustekniska begrepp beskrivas.
Elektromagnetisk strålning inom det
våglängdsområde, som förmår påverka näthinnan i ögat, så att
synnerven retas och ett synintryck uppväckes i
medvetandet, kallas ljus. Synintrycket karakteriseras av
trenne attribut, nämligen färgtonen, ljushetsgraden
och mättnaden. Färgtonen hänför sig till
förnimmelsen av rött, grönt, grått etc., ljushetsgraden till
uppfattningen av ljust och mörkt samt mättnaden till
färgtonens släktskap med vitt. och svart. Attributen
färgton och mättnad bruka studeras i kolorimetrien,
medan fotometrien huvudsakligen intresserar sig för
synintryckets ljushetsgrad.
Om betraktningsförhållandena och speciellt ögats
adaptationsgrad äro konstanta, synes en yta ljusare,
ju starkare strålningsflödet är, som utgår från
densamma. Men flöden av olika våglängd ha inte samma
förmåga att utlösa en ljushetsförnimmelse; av en
våglängd fordras större, av en annan mindre effekt, för
att samma ljushetsintryck skall uppväckas. Man
säger, att ögat äger olika känslighet gentemot
strålning av olika våglängd. Elektromagnetiska vågor
med kortare våglängd än ca 400 m/f eller med längre
än ca 750 mß kunna hos de flesta människor över
huvud taget ej framkalla en synförnimmelse, de äro
osynliga.
Strålningsflöden med samma energetiska effekt men
olika förmåga att uppväcka ett synintryck sägas
besitta olika ljusvärde. Inom ljustekniken har man
behov av ett matematiskt uttryck, som anger
sambandet mellan ljusvärdet och effekten för ett visst
strålningsflöde. Ett dylikt uttryck kan man till en
början bilda för ett monokromatiskt flöde, om man sätter
ljusvärdet proportionellt mot produkten av flödets
effekt och ett tal, som är ett mått på ögats relativa
spektrala känslighet för våglängden ifråga.
Betecknas effekten med Pl och känslighetstalet med V x
sätter man sålunda ljusvärdet v
v = KVlPx, (26)*
* Numreringen av formlerna fortlöper från föregående
artikel.
varvid K är en proportionalitetsfaktor. Antag t. e.
att ett strålningsflöde av viss våglängd är Pi = 80
effektenheter och att ögats relativa känslighetstal för
denna våglängd är Vi — 0,4. Strålningsflödets
ljusvärde blir då proportionellt mot produkten Vx Pk —
;= 32, vilket tal på ett trognare sätt återspeglar
flödets förmåga att bidraga till vårt synintryck än
effektvärdet 80. Ett flöde av annan våglängd med
känslighetstalet t. e. Vx — 0,8 skulle framkalla
samma ljushetsintryck, om produkten Vi P hade samma
värde, dvs. om dess effekt vore 40 enheter.
När man i praktiken försöker bestämma
känslighetstalen Vi, stöter man på stora svårigheter. Det
visar sig, att känsligheten för en viss våglängd
varierar från individ till individ, ja t. o. m. hos samma
person, alltefter ögats adaptationstillstånd,
synvinkeln, den använda mätmetoden eller årstiden.2.3 Ett
fullt allmängiltigt värde på Vx för olika våglängder
är omöjligt att erhålla.
I detta läge har man internationellt kommit
överens om att fastlägga vissa värden på den spektrala
känsligheten, vilka så nära som möjligt representera
genomsnittet hos ett stort antal personer under
bestämda betraktningsförhållanden, t. e. vid ett visst
adaptationstillstånd hos ögat. Det fastställdes, att
dessa värden på Vi alltid skulle begagnas, även om
de ej överensstämde med en viss observatörs tillfälliga
ögonkänslighet.2 Då komma visserligen ej längre två
strålningsflöden av olika våglängd men med samma
produkt Vi Pi att uppväcka exakt samma
ljushetsintryck hos denne observatör, men istället vinner man
fördelen, att ljusvärdet blir oberoende av individuell,
psykologisk bedömning och förvandlas till en genom
definition väl fixerad, fysikalisk storhet.4
Värdena på Vi angivas i relation till
maximivärdet, som sättes lika med 1 och som enligt den
internationella överenskommelsen motsvarar
våglängden 555 mii. Värdet på proportionalitetsfaktorn K
beror av enheterna, som väljas för strålningsflödet
resp. för ljusvärdet. K må förslagsvis på svenska
kallas ljusets energiekvivalent och dess inverterade
värde, M — 1/K, energiens ljusekvivalent. Vid
monokromatisk strålning kan man också sammanfatta
produkten KVi till en konstant, som benämnes den
fotometriska strålningsekvivalenten för våglängden
ifråga.
De internationellt fastlagda värdena på Vi avse ett
1 febr. 1941
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
