Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 15 febr. 1941 - Årets Hindersmässa, av r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
För snabbstålet har volframhalten kunnat sänkas från
18—22 %, som förut var vanligt, till 11 %. Detta nya
snabbstål har i stort sett större vanadinhalt men har
befunnits icke blott likvärdigt utan i vissa fall t. o. m.
överlägset det äldre snabbstålet. En liknande utveckling har
stål för kall- och varmpressningsändamål undergått.
Yad de eldhärdiga och korrosionsbeständiga stålen
beträffar, betyder tillkomsten av krom-manganstålet ett
stort framsteg. För föremål inom livsmedelsindustrien,
diskbänksplåt och andra liknande ändamål kan man med
fördel ersätta det förut brukade, rostfria stålet, med
dess halt av 18 % krom och 8 % nickel, med ett
kvalitetsstål som håller t. e. 15 % mangan och 8 % krom.
Problemet att plätera vanligt stål med
korrosionsbe-ständigt material har ägnats stor uppmärksamhet.
Därigenom kan man nedbringa det korrosionsbeständiga
stålets vikt till endast 20 ’% av den totala vikten.
Dessutom erhåller man genom detta förfaringssätt ett
material med alldeles nya egenskaper.
Mässans förhandlingar avslutades lördagen den 1 febr.
då Berghanteringens vänner höllo sitt 77: de årsmöte på
Rikssalen.
Förmiddagens diskussion ägnades ämnet
"Tekniskt-industriella initiativ i kristid".
Förste inledare var generaldirektör Helge Brioson,
som redogjorde för Statens uppfinnarenämnds
verksamhet. Denna hade hittills icke varit av större
omfattning, beroende på att de medel som stodo till förfogande
voro rätt begränsade. Intresset, särskilt från enskildas
och småföretagens sida, hade dock varit livligt och på
sju månader hade omkring 800 förslag insänts, varav
dock endast 5 % hade varit av den beskaffenhet att de
hade kunnat erhålla ekonomiskt stöd.
Talaren kunde helt naturligt icke ingå på någon
närmare redogörelse för de inkomna förslagen, men
nämnde att det särskilt varit bränslefrågorna som hade
intresserat herrar uppfinnare. Några exempel på de
ärenden som hade behandlats anfördes dock. Ett
uppslag som nämnden hade funnit sig böra understödja gällde
en metod att framställa syntetisk metanol, en vätska
som ger större motoreffekt än bensin. Förbrukningen
per mil blir dock betydligt större än vid bensindrift.
För övrigt hade beaktansvärda uppslag framkommit
bl. a. i fråga om avvattning av torv och på
födoämnesförsörjningens område, där konsttorkning av kreatursfoder
är ett av de viktigaste problemen. Även på det militära
området ha flera uppslag befunnits värda nämndens stöd.
Talaren framhöll som sin erfarenhet av verksamheten
inom uppfinnarnämnden att vårt folks tekniska anlag
och intresse i främsta rummet synes vara inriktat på
mekaniska konstruktioner och mindre på kemiska och
metallurgiska problem. Han slutade sitt anförande med
den förhoppningen att frågan om den tekniska
forskningen snart måtte lösas och att detta skulle bidraga till
att stimulera ungdomens intresse för de för vårt lands
försörjning så betydelsefulla kemiska och metallurgiska
problemen.
Det andra inledningsanförandet, som hölls av
statsgeologen Nils Magnusson, hade rubricerats:
"Bergslagens roll i vår malmförsörjning." Talaren började sin
framställning med en översikt av de metaller andra än
järn som Bergslagen kan leverera. Därpå övergick han
till att redogöra för läget beträffande järnmalmen.
Resonemanget att våra järnmalmstillgångar är,o så stora
att någon som helst risk icke skulle finnas för att
någon brist skulle kunna uppstå ansåg talaren vara
riktigt endast i fråga om landet i dess helhet. För mellersta
Sveriges del kan problemet däremot icke avfärdas så
enkelt med undantag för de fosforrika malmerna i
Grängesberg, som kvantitativt representera ungefär
hälften av Mellansveriges aktuella malmtillgångar.
Med sin kännedom om våra mellansvenska
malmfyn-digheter ansåg sig dr Magnusson kunna uttala den
åsikten att under de kommande decennierna ett flertal
mellansvenska järnmalmsgruvor skulle komma att
nedläggas i brist på malm. Några utsikter att geologiska
och geofysiska undersökningar skulle kunna ge några
större resultat torde knappast finnas. Yi få därför icke
överskatta våra tillgångar på fosforfattiga malmer.
Tillgången på kvartsrika järnmalmer är däremot betydligt
större, dock endast om man räknar med en järnhalt av
32—40 % som brytvärd. Varje höjning av denna gräns
minskar de användbara tillgångarna högst avsevärt.
Ifråga om kalk- och skarvjärnmalmer, på vilka det
svenska stålets rykte sedan gammalt är baserat, har de
nedlagda gruvornas antal varit stort och man har här
gått mot ökad koncentration av driften.
Om dessa malmtyper fortfarande anses nödvändiga för
vår järnindustri måste vi se till att den nuvarande
brytningen ordnas så rationellt som möjligt och att reserver
skapas för framtida behov.
Det tredje och sista inledningsanförandet, som fått
titeln: "Industrikommissionens produktionskommitté och
dess verksamhet", framfördes av civilingenjör Olov
Herneryd.
Talaren framhöll att kommitténs uppgift är att
medverka till försörjningen av olika industriella varor. Ett
av de spörsmål som kommittén särskilt har
uppmärksammat är hur man skall få i gång en inhemsk
tillverkning av aluminiumoxid. Det lerjordsrika mineralet
andalusit, som brytes vid Boliden, kan f. n. användas
som råmaterial. En förutsättning för frågans lösning
är att tillräckligt billig kraft kan erhållas.
Eli tillverkning som också är beroende av ett billigt
pris på den erforderliga elektriska kraften, men som
borde kunna komma till stånd inom landet i likhet med
vad som skett på andra håll där förutsättningarna
knappast äro gynnsammare än hos oss, är framställningen
av elektrolytzink.
För såväl av bly som magnesium finnas
förutsättningar för inhemsk produktion och man arbetar f. n.
på att finna lämpliga metoder för dessa tillverkningar.
Efter att ha nämnt en del andra varor som skulle
kunna bli föremål för tillverkning övergick talaren till
att framhålla betydelsen av att skattelagstiftningen blir
sådan att den ej lägger hinder i vägen för våra
strävanden att skapa nya industrier. Som det nu är,
innebära skatterna, särskilt krigskonjunkturskatten, ett
väsentligt hinder för igångsättandet av ny produktion.
Befrielse från eller lindring i krigskonjunkturskatten
är en förutsättning för att nya uppslag skola kunna
utnyttjas. Särskilt är det av vikt att möjlighet till ökade
avskrivningar skapas. Kraven på statsmakternas stöd
få emellertid ej drivas för långt, utan det bör vara en
hederssak för vår industri att så långt ske kan bevara
sitt oberoende.
Efter de med stort intresse åthörda föredragen vidtog
en livlig diskussion, i vilken deltogo bl. a. hrr ing. Alarik,
Liander, öman och Landegren.
På eftermiddagen talade Dr-ing. Ed. Hoiidremont från
Essén över ämnet: "Vätets inflytande på bildningen av
svalsprickor i stål."
Hindersmässans förhandlingar avslutades med en
gemensam middag som präglades av det gemyt och den
glada stämning som skogens och bergshanteringens folk
äro mästare i att skapa.
Den bästa behållningen av ett deltagande i en
samvaro sådan som den Hindersmässan bjuder på, är det
mäktiga intryck man får av det väldiga nyskapande arbete
som vår industri just nu bedriver utan alla stora låter
och i ett beundransvärt gott samarbete inbördes och
med statsmakterna. Detta kom också till uttryck i det
väl framförda och stilistiskt fulländade tacktal som
landshövding Hasseleot höll vid middagen och där han
uttalade sin beundran för det samhällsgagnande arbete
som utföres av industriens folk. r.
22 febr. 1941
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
