Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 22 febr. 1941 - Armasjärvi-olyckan ur teknisk synpunkt, av A. Y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
sig något akteröver. Färjkarlen observerade detta
och gick till aktern och uppmätte där ca 1 m från
sydvästra hörnet vattenytans avstånd från däck och fann
detta vara omkring 10 cm. Härpå gavs order om
förflyttning mot aktern, men detta resulterade i att
färjans akterparti kom under vatten och genom de där
befintliga hålen i däcket ytterligare vattenfylldes
Man försökte nu med hjälp av en spade få upp
däcksluckan för att pumpa ur vatten, men detta medhanns
ej. Omedelbart härefter gingo de ombordvarande åter
mot fören, varvid färjan definitivt började sjunka.
Under dessa manövrer hade en del ramlat av eller
blivit avträngda och en del hoppat överbord, varför
färjan stannade i ett sådant höjdläge, att de
kvarvarande stodo i vatten till knäna. Efter en kort stund
återvände emellertid många av dem, som befunno sig
simmande i vattnet, och då de tagit sig upp på färjan,
sjönk denna ytterligare och blev flytande på sådant
djup, att karlarna, som stodo på däcket, hade vattnet
upp till halsen. Färjans däck befann sig sålunda
omkring 1,5 m under vattenytan och den bibehöll detta
läge i stort sett ända tills räddningsarbetet började.
Draglinan låg ca 40 cm under vattenytan och utövade
fortfarande ett visst tryck på färjan, varför denna
sålunda aldrig, som det påståtts, kunnat hänga i linan.
5. Olyckans orsaker.
Enligt bifogade deplacementkurva1 uppgår fribordet
till 13,8 cm vid en jämnt fördelad belastning av 102
man, vägande sammanlagt omkring 8 000 kg. Skulle
en större mängd läckvatten än som förefanns vid
provbelastningen ha funnits vid olyckstillfället, kan
fribordet tänkas minskat till 11 à 12 cm.
Kommissionen vill som sin mening uttala, att en
jämnt fördelad last, som ger ett fribord av ca 12 cm,
i lugnt väder icke behöver medföra några risker vid
överskeppning med färja av ifrågavarande typ.
Belastningen var emellertid icke jämnt fördelad
utan förskjuten mot färjans nordöstra hörn, så att
däckspartiet i fören, dvs. den östra delen av färjan,
från det ögonblick belastningen utgjorde 2 plutoner
och därefter under hela färden delvis och så
småningom till sin hela bredd befann sig under vattenytan.
Det rådande mörkret gjorde det därvidlag svårt att
bedöma situationen. Den hårda nordliga vinden
förorsakade stark vågbildning, men ingen stormbräda
fanns uppsatt i fören, för att hindra vattnet att slå in
på däcket. Däcket var icke tätt, varför en stor del
av detta vatten rann in i färjan. Tanken på
länspump-ning kom för sent, och däcksluckan satt för övrigt så
hårt, att man ej hann taga upp den med tillgängliga
verktyg. När belastningen vid första skedet av
katastrofen koncentrerades mot aktern, skedde samma
snabba inträngning av läckvatten från den sidan, och
färjan var inom kort helt vattenfylld. Stormbräda
saknades även i aktern.
De direkta orsakerna till olyckan anser
kommissionen kunna sammanfattas enligt nedanstående.
Färjans skrov fylldes på grund av att däcket släppte
igenom en stor del av det vatten, som trängde in där
på. Vatteninträngningen förorsakades dels av den
stora belastningens osymmetriska placering på färjan,
i Bifogad originalprotokollet.
dels av den hårda nordliga blåsten, och den
underlättades dels genom avsaknaden av stormbräda, dels
genom det rådande mörkret som försvårade
överblickandet av läget.
6. Lagar och bestämmelser angående färjor.
För att utröna, vilka bestämmelser, som tillämpas
beträffande färjor och speciellt efter vilka
belastningsnormer färjors bärighet bestämmes, har kommissionen
genomgått författningssamlingar, trafikstadgar o. dyl.,
och nedan har sammanställts det väsentligaste härav.
Enligt "Kungl. Maj:ts instruktion för Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt dess tjänstemän i länen,
given den 31 maj 1934" omfattar Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsbefattning "handläggning
av tekniska, ekonomiska, kamerala och administrativa
ärenden som angå: anläggning, omläggning eller
förbättring samt underhåll av vägar, broar, färjor,
kanaler, slussar, hamnar och andra dylika företag". Vidare
heter det, att Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på
bästa sätt skall söka främja vägväsendets utveckling,
och att det för sådant ändamål bland annat åligger
styrelsen: "att utfärda allmänna tekniska och
tekniskt-ekonomiska anvisningar och normalbestämmelser".
Då inga bestämmelser eller normer angående
belastningsantaganden för färjor emellertid finnas, anser
kommissionen det vara motiverat, att med hänvisning
till nedanstående utdrag ur förordningar i
belastningshänseende jämföra färja med anslutande vägar och
dithörande broar.
I "Lag om allmänna vägar" given i Stockholm den
7 juni 1934 återfinnes under "Allmänna
bestämmelser" 2 mom. 2 följande: Såsom väg anses bro och färja
med färjläge ävensom för den allmänna samfärdseln
allenast vintertiden avsedd körled, som prövas nödig
(särskild vinterväg).
"Norrbottens Läns Allmänna Kungörelser" serien A
nr 42 — 1939, fordonstrafiken inom Norrbottens län,
avd. 6, lyder: På färjor och broar medgives samma
trafik som å anslutande vägar.
I "Norrbottens Läns Allmänna Kungörelser" serien
A nr 36 — 1938 "Kungörelse angående
fordonstrafiken inom Norrbottens län" står följande under
"Stamväg N" 12. Niemis—Ekfors: Största tillåtna
hjultryck = 1,5 ton och hänvisas dessutom till att för
ifrågavarande väg inga andra inskränkningar beträffande
hjultryck gälla än de i vägtrafikstadgan angivna.
"Statens offentliga utredningar 1931:38" stadgar
för bro på ödebygdsväg ett största tillåtet hjultryck
av 1,4 ton, Vid jämnt fördelad last tillåtes 250 kg/m2.
Vägen Niemis—Ekfors är en "enklare bygdeväg"
enligt 1931 års bestämmelser med ett reducerat största
hjul tryck av 1,5 ton. Då detta hjultryck är större
än för ödebygdsväg tillåtet, bör nämnda väg även
anses tåla en jämnt fördelad last av 250 kg/m2.
Av ovanstående kan dragas följande slutsatser: Då
Länsstyrelsen i Norrbottens län i
belastningshänseende jämställer färja och bro med anslutande väg,
borde för beräkning av Armasjärvifärjans bärkraft en
belastning av 250 kg/m2 ligga till grund. Detta ger
för ifrågavarande färja med en effektiv däcksarea av
49 m2 en total last av 12,25 ton. Då denna belastning
ger ett fribord av 4 cm framgår därav, att denna färja
ej kan jämställas med bro, belägen å dylik väg.
Beträffande underhåll av färjor och allmänna an-
22 febr. 1941
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
