Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 1 mars 1941 - Byggnadsindustrien under krigsbetonad kris, av Einar Nordendahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tekn isk Tidskrift
äro sysselsatta med underhäll av anläggningarna,
’’fasta produktionsmedel", under nästföljande grupp
4. Den moderna produktionsapparaten är stor och
kräver ständigt underhåll.
Grupp 4: anläggnings- och byggnadsarbetarna i
vidsträckt mening.
Gruppen kan indelas i tvenne undergrupper.
Grupp 4 a), som mest intresserar byggnadsfolket,
omfattar dem, som utföra egentliga anläggningsarbeten,
dvs. gator och andra kommunaltekniska arbeten,
vägar, järnvägar, hamnar, kraftverk, husbyggnader
av alla slag och liknande. Grupp 4 b) omfattar
dem, som utföra andra varaktiga
kapitalinvesteringar, såsom lokomotiv och järnvägsvagnar,
järnvägselektrifiering och annan elektrifiering, fartyg,
maskiner och annan fabriksutrustning o. d. (jfr ovan).
Arbetarna vid militära byggnadsarbeten föras som
redan sagts till grupp 2.
För att grupperna 2^—4 skola kunna åtnjuta "livets
nödtorft" måste tydligen gruppen 1, den primära
producentgruppen, spara, dvs. avstå från att förbruka
hela sin inkomst och lämna ifrån sig, tvångsvis i form
av skatt eller frivilligt i form av lån. en större eller
mindre del därav.
De primära producenternas förmåga att hålla
nybyggnadsverksamheten gående beror dels på deras
vilja och förmåga att arbeta mycket, dels på viljan
att inskränka sig, att konsumera litet. Avgörande
är icke storleken av resp. produktionen och
konsumtionen i och för sig, utan skillnaden dem emellan,
samt byggnadsindustriens löner. Fattiga länder
kunna också bygga; tänk på Egyptens pyramider.
Krigföringens ekonomi. Nybyggnadsverksamheten
under krig eller skärpt försvarsberedskap.
Vid krig eller skärpt beredskap ökas
försvars-gruppen starkt, både antalet soldater och antalet
arbetare inom försvarsindustrierna och vid
försvarsanläggningarna. Det bör ligga nära till hands att
åstadkomma denna ökning genom att, helt eller
delvis, flytta över nyanläggarna till försvaret och därvid
bl. a. fylla luckorna efter de mobiliserade. Om det
icke räcker med nyanläggarna, får man även flytta
över från grupp 3. reparatörerna. Underhåll av
befintliga anläggningar är uppenbarligen viktigare än
byggande av nya. Så länge ökningen i antalet
försvarare är måttlig, kan man genom sådana
överflyttningar hålla grupp 1 fullt bemannad, och
arbetarna i gruppen kunna fortsätta att producera utan
att anstränga sig mera än förut och utan att behöva
underkasta vare sig själva eller försvararna några
konsumtionsinskränkningar. Om försvaret kräver
ännu större bemanning, så får grupp 1 ligga i och
arbeta hårdare och draga åt svångremmen.
Under alla krig måste stora inskränkningar ske i
nybyggande och underhåll; eljest bleve det icke
möjligt att föra krig. Man får dock vara försiktig, innan
man inskränker på underhållet av de fasta
anläggningarna. Vissa, exempelvis husbyggnader, kunna
bestå någorlunda oskadda under några år med ringa
eller intet underhåll, under det att däremot andra,
exempelvis trafikmedel, snabbt förstöras, om
underhållet försummas även en kort tid. På krigföringens
utgång torde i långa krig i hög grad inverka
transportapparatens förslitning, främst landsvägarnas och
järnvägarnas och den rullande materielens förslitning.
Jag har i den engelska fackpressen läst uppgifter, att
under världskriget 1914—18 Englands vägar
sönder-kördes så grundligt, att det tog 5 år att få dem i
stånd igen. I åtminstone ett västeuropeiskt land,
som stod på segrarsidan 1918, hade, såvitt jag
kunnat iakttaga, det sedan 1914 försummade underhållet
av hyreshusbeståndet ännu 20 år senare icke
inhämtats.
Det synes mig vara en naturlig och mycket nära
till hands liggande åtgärd, att den civila
nybyggnadsverksamheten starkt beskäres eller inställes
under krig eller starkt krigsbetonad kris. Man kan
icke skäligen begära, att man skall orka med att
förbättra samhället under en svår kris. Om man
envisas därmed, riskerar man att förlyfta sig, och gör
man det under ett hårt krig, lär man ha goda utsikter
att förlora kriget. Förbättringarna höra fredstiden
till. Att inställandet av nybyggandet betyder
svårigheter för många, är en sak för sig.
Produktionens (konsumtionens) schematiska
fördelning under dels gott år, dels krigsbetonad kris.
Efter denna långa preambide återkommer jag till
min bild. Bilden visar schematiskt, hur jag föreställer
mig den svenska produktionens (och konsumtionens)
fördelning, dels under ett gott normalår, exempelvis
1938, dels under ett svårt krisår, exempelvis 1941.
Två ting falla särskilt i ögonen: den totala
produktionens nedgång 1941 och försvarsutgifternas enorma
stegring. Svenska statistiker ånge i regel siffran
10 milliarder kr. som storleken av den normala totala
folkinkomsten. Värdet av nyanläggningarna 1938
har jag uppskattat till 15 % av totala inkomsten;
jag har även sett siffran 20 % angivas för normala
år. Jag har uppskattat nedgången i det totala
produktionsvärdet under 1941 till 15 % av
normalvärdet. och jag tror icke. att nedgångssiffran är för
hög. Jämförelsen måste förutsätta konstant
penningvärde eller oförändrad generalprisindex (prisnivå).
Nu har penningvärdet fallit och prisindex stigit, men
detta spelar ingen roll för min argumentering. Jag
rör mig med relativa värden och icke med absoluta.
Det är utvecklingens förändringar, som jag vill
skildra.
Vårt land är nu avspärrat från världsmarknaden och
dess goda råvaror, och nästan all verksamhet
försiggår nu under försvårade förhållanden. Bränslet är
dyrare och delvis sämre, transportvägarna äro längre,
råvarorna äro ofta sämre, och de bästa arbetarna äro
kanske mobiliserade. Produktionen kräver nu i regel
flera arbetstimmar per framställd enhet än normalt.
(Om bränslet mera i det följande.)
Jag utgår från, att hela produktionen under resp.
år konsumeras. Konsumtionen under 1941 blir dock
säkert större än produktionen, ty stor förbrukning
av ännu befintliga lager kommer att äga rum.
Jag uppskattar nedgången för civila
nyanläggningar till 1,0 milliard, eller från 1,5 till 0,5; nedgången
för underhåll 0,5 milliard, eller från 1,0 till 0,5, och
uppgången för försvaret från den numera löjligt låga
siffran 0,25 till den väldiga siffran 2,0.
Nedgången för grupp 1, dvs. nedgången i den
primära produktionen, uppskattar jag till 7,25 minus 5,5
eller 1,715 milliarder kr. eller till ca 25 %. Jag
anmärker, att talen resp. 7,25 och 5,5 också angiva
storleken av den direkta (primära) konsumtion, som
70
24 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
