Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 1 mars 1941 - Insänt: Rengöring av kullager och rullager, av Bengt Kjerrman - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Ordinarie allmänt sammanträde, av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te km sk Ti ds kri ft
de lager, för fast för att ge möjligast lätta gång.
Endast i dylika fall bör därför insmörjningsfettet
borttvättas före smörjningen.
Bensol.
Detta är det utan tvekan bästa medlet men
samtidigt även det mest eldfarliga. Det är emellertid icke
mera utan snarare något mindre eldfängt än bensin.
För att minska lättantändligheten utan att
nämnvärt minska rengöringseffekten, som t. o. m. i vissa
fall stegras, utspädes bensolen med lika delar vanlig
rödsprit. Kan lösningen utan risk användas varm,
är detta att föredraga.
Terpentin.
Terpentin är ett gott rengöringsmedel, fastän ej
fullt jämställt med bensol-sprit. Det kan i
allmänhet lättare erhållas än bensol och bör även kunna
vara tillgängligt längre tid i den avspärrade
marknaden. Man måste emellertid vid dess handhavande
vara försiktig att icke rester därav stanna i lagren.
Även det renaste, mest färglösa terpentin lämnar
nämligen vid indunstning en tjärliknande återstod.
Denna är mycket skadlig för lagren. De sista
resterna terpentin i de rengjorda lagren måste därför
avlägsnas, innan smörjningen vidtager. Kan den ej
avlägsnas genom torkning t, e. inuti hållarefickor,
efter-sköljes med bensol-sprit eller med smörjolja, som
därefter avlägsnas.
Trikloretylen eller koltetraklorid.
Dessa båda vätskor äro jämställda sinsemellan
och i avseende på rengöringsförmåga t. o. m. bättre
än bensol-sprit. Man måste emellertid här vara
ytterst försiktig med att icke låta vätska stanna kvar
i lagerdelarna, enär sönderdelning under
saltsyrebildning lätt inträffar. Resultatet blir därvidlag
etsning och rostbildning. Efter rengöring måste
därför även här eftersköljning utföras t. e. med olja.
Fördelen är. att dessa vätskor icke äro brännbara.
Dekalin eller tetralin.
Båda dessa vätskor erhållas genom hydrering av
naftalin. Det finns f. ö. en hel del liknande
föreningar, som även äro användbara för att lösa fett.
Här bör likaledes eftertvättning utföras. Därvidlag
kan enbart rödsprit användas.
Alkaliska rengöringsmedel.
En mängd olika alkaliska rengöringsmedel kunna
användas t. e. varma soda- och såplösningar av ca
5 % koncentration, metasilikat av ca 3 % samt lika
starka lösningar av tekniska lösningsmedel såsom
Ortosil och P 3, etc. Även här anbefalles
eftersköljning, vilken lämpligen sker i kokvarmt vatten med
en tillsats av ca 0,1 % natriumnitrit. Lagren böra
torkas före inoljningen genom att torr luft blåses
igenom dem. Detta bör ske under försiktig rotation.
Sådan blåsning är välgörande vid samtliga
rengöringsmedel, där eftersköljning utförts, således t. o. m. i de
fall där olja använts härför. Genom tvättmedlet
förorenat sköljmedel avlägsnas härigenom på det mest
fullständiga sätt.
Till sist må framhållas, att vatten försatt med ca
0,1 % natriumnitrit icke angriper stål under
rostbildning. Däremot reagerar sådant vatten med gjutjärn,
som först skyddas genom en ca 3 %-ig lösning av
natriumnitrit. Skall därför samtidigt med lagren
även husen sköljas, bör härför användas den starkare
nitritlösningen.
Skola icke lagren efter rengöringen omedelbart
smörjas, böra de, vilket tvättmedel som än kommit
till användning, anoljas. Detta måste ske under
sakta rotation, så att oljan med säkerhet når alla
vitala delar hos såväl ringar, rullkroppar som hållare.
Aktiebolaget Svenska Kullagerfabriken
Laboratorium
Bengt Kjerrman.
Tekniska föreningar
Svenska teknologföreningen.
Ordinarie allmänt sammanträde hölls på föreningens
lokal onsdagen den 19 februari under ordförandeskap
av myntdirektör Alf Grabe.
Till ledamöter invaldes på styrelsens tillstyrkan
följande 52 personer: civilingenjörerna Hans Axelson
Nordell, Stockholm; Jacob Per Anatole Dedekind
Bolin, Stockholm; Erik Axel Hartwig, Stockholm;
Sigvard Carl Holger Areskoug, Kristianstad; David
Lennart Lorentzon, Göteborg; Gustav Bertil
Liljeqvist, Stockholm; Carl-Olof Ohlsson, Malmö; Ernst
Törd Arne Troedson, Stockholm; Karl Gotthard
Emanuel Björling, Ludvika; Mejse Jacobsson, L:a
Essingen, Stockholm; Jan Olof Lundberg, Djursholm; Per
Orvar Löfström, Stockholm; Fredrik Sixten Larsson,
Ängby, Stockholm; Ture Magnus Lindström,
Stockholm; Jakob Vilhelm Laurentius (Lars) Runquist,
Nynäshamn; Gunnar Schröder, örtofta; Gunnar
Lundberg, Malmberget; Sven Simon Florin, Landskrona;
Sven Erik Krantz, Abrahamsberg; Oscar Fredrik
Möller, Gustavsberg; Erik Axel Gustafsson Leijonhufvud,
Ludvika; Lars Gunnar Wilhelm Ryhre, Stockholm;
Birger Alfred Danielsson, Stockholm; Albin Georg
Björklund, Äkarp; Karl Thorvald Axelson,
Västanfors; Knut Birger Norén, Växjö; Richard
Lyckeberg, Stockholm; major Kjell Jacob Tryggve Magnell,
Djursholm; flottningschef Nils Ali Håkan
Holmström, Bollnäs; fil. kand. Stig Adolf Lindroth,
Stockholm; docenten civilingenjör o. fil. dr Thord Folkeson
Palander, Traneberg; bergsingenjör Ulf Gunnar Notini,
Domnarvet; diplomingenjör Henry Wallgren,
Västerås; direktör Hans Georg Sievert, Djursholm; direktör
civilingenjör Einar Flygt, Stockholm; professorerna
Gunnar Hägg, Uppsala; Hannes Olof Gösta Alfvén,
Stockholm; förste baningenjör Bengt Alrik Danielson,
Gävle; arkitekterna Åke Evald Lindqvist, Stockholm;
Carl Georg Ewald Kjellberg, Stockholm; John Barton,
Stockholm; Einar Lovén, Stockholm; ingenjörerna Per
Emil Rutger Eller, Stockholm; Sven Arvid Lionel
Sal-vén, Luleå, och Karl Johan Halvard Eriksson, Boliden;
fil. mag. Björn Mårten Granqvist, Stockholm;
distriktsingenjör Hans Harald Hansson, Trollhättan;
överinspektör Anders Johan Anderson, Stockholm;
stadsingenjör Bror Fredrik Ekström, Sundbyberg.
Sedan meddelande lämnats rörande det till den 23
och 24 mars framflyttade årsmötet (se h. 8, sid. 168),
lämnades ordet först till civilingenjör Kakl-Henrik
Larsson, därefter till A.-b. Aerotransports verkst. direk-
1 mars 1941
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
