Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. 15 mars 1941 - Vårt samhälles tekniska bildningsbehov, av Sten Velander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ämbetsmannastudierna äro ju övervägande juridiska
och sakna varje spår av utbildning rörande de
tekniska grunderna för vårt nutida samhälle. Ofta är
det personer med dylik utbildning — akademisk eller
genom självstudier — som ha att besluta, leda och
inrikta verksamheten och detta även när det gäller
tekniska åtgärder. Visserligen baseras ibland dessa
personers beslut till synes på tekniska utlåtanden,
men för att kunna hämta någon ledning av ett
tekniskt utlåtande måste man förstå något av teknik.
Att söka sin ledning i gissade paralleller med enkla
från vardagslivet bekanta företeelser för i regel
vilse.
Orsaken till att vi sakna personer med teknisk
skolning eller ens med teknisk allmänbildning inom
många stora områden, där de skulle behövas, är den
sedan sekelskiftet bedrivna ytterst hårda
ransoneringen av all teknisk utbildning. Trots att en mängd
privata utbildningsanstalter skapats vid sidan av de
statliga, som förut ensamma voro tillräckliga, räcker
antalet utbildade nätt och jämnt för att tillgodose
behovet av rent tekniska arbetsuppgifter.
Ransoneringen är så sträng, att man för att få rätt att skaffa
sig högre teknisk bildning måste ha speciell
begåvning och vilja, så att man kan läsa sig till stort A i
de flesta matematiska naturvetenskapliga ämnena i
studentexamen eller också vid något lägre betyg
praktisera måhända ett helt år för att få lov att
studera. För studenter, som ej ha denna
specialbegåvning. men som ändock vilja skaffa sig en viss
teknisk högskolebildning för att ägna sig åt mer
administrativa uppgifter inom enskild eller offentlig
tjänst eller som vilja träda i pressens tjänst, finnas
f. n. inga utbildningsmöjligheter. Alla dessa äro
hänvisade till universiteten och kunna endast få en
juridisk, en statsvetenskaplig, en naturvetenskaplig eller
en humanistisk utbildning. Teknikens stora och
viktiga område är förbjuden mark, dit endast några få
utvalda beviljas tillträde, när det gäller utbildning.
När det gäller arbetet däremot, anses, som nyss visats
i dessa spalter, en rent juridisk utbildning tillräcklig
t. o. m. för att avge utlåtande som teknisk
provningsexpert — en av de mest krävande tekniska
uppgifterna.
Det är således mycket stora brister i de
möjligheter, som stå det svenska folket öppet, för att de
direkt eller indirekt skola kunna skaffa sig de
insikter, som krävas för att hindra skador och
förstörelse genom teknisk okunnighet och charlataneri.
För att kunna förbättra den dåliga verkningsgraden
inom stora delar av samhällsmaskineriet måste man
ge dem som skola handha detta numera så
komplicerade maskineri en lämplig utbildning. De tekniska
läroanstalterna måste därför utvidgas och öppnas för
långt flera studerande. Landets välstånd och
säkerhet kommer att höjas genom att tillåta ett väsentligt
större antal studenter att följa sin redan starka
önskan att utbyta universitetsstudierna mot studier
vid de tekniska högskolorna, vilka studier skulle ge
dem väsentligt ökad kompetens att tjäna samhället
av i dag.
Det gäller härvid en betydande utvidgning av
tekniska högskolorna. Därvid blir det möjligt att
införa nya utbildningslinjer. Den nuvarande
utbildningen är i hög grad specialiserad och ger därigenom
förutsättningar att gå på djupet i de tekniska proble-
men. Denna utbildning jämte det stränga urvalet
vid inträdet är sannolikt orsaken till att många
högskoleingenjörer samtidigt som de utföra briljanta
och värdefulla arbeten inom sina specialområden
verka bortkomna utanför laboratoriernas och de
tekniska byråernas murar. Man får nog på samma håll
söka orsaken till att de flesta ingenjörer ha föga
intresse för de utanför tekniken liggande områdena,
vilka synas en tekniker i hög grad irrationella och
långt mindre fascinerande att arbeta med än materian
och naturlagarna. Detta bör emellertid kunna
avhjälpas, om man ger utbildning icke blott åt och för
de ensidiga specialbegåvningarna, vilka i regel ha
sin plats inom den rena tekniken, utan även liksom
universiteten vid sidan därav tillgodoser behovet av
en mera allmän teknisk utbildning.
Man torde böra tänka sig motsvarigheter till fil.
kand. och fil. mag. samt isynnerhet ämbetsexamen
med en studietid på kanske hälften av studietiden
för civilingenjörsexamen. Dessa kurser skulle kunna
ge en tämligen omfattande förståelse av den tekniska
vetenskapens metodik, uttrycksmedel och resultat,
om man kraftigt beskure de grundläggande
studierna, som nu ta ett par år, och nöjde sig med att
utrusta dessa studerande med en avsevärt mindre
arsenal av matematiska o. d. verktyg. Man torde
ändock kunna ge en betydande kurs i vetenskaplig
behandling av viktiga områden av tekniken och
framför allt kunna ge de utexaminerade den värdefulla
förutsättningen för att veta när, varför och om vad
man skall fråga de tekniska specialisterna samt sedan
att kunna läsa och förstå svaren. En del kanske
anse, att en dylik utbildning bör förläggas till en ny
högskola. Om man gör det, förlorar man möjligheten
att utnyttja befintliga laboratorier även för dessa nya
utbildningslinjer, där man icke får lämna bort det
viktiga konkreta handhavandet av teknikens stora
arsenal av mätinstrument och mätmetoder. Ej heller
får man förbise att kontakten mellan
specialutbildning och allmänbildning är lika värdefull inom
tekniken som inom de vetenskapsområden, som studeras
vid våra universitet.
För handhavande av ekonomiska, affärsbetonade
och administrativa uppgifter av teknisk karaktär
torde f. ö. behöva nyinrättas såväl 2-åriga som
4-åriga utbildningslinjer med inriktning på några
olika fackgrupper. En närmare analys kan måhända
även visa behovet av speciella utbildningslinjer även
för olika typer av dels driftingenjörer och dels
arbetsledare. Dessa kategorier ha hittills rekryterats från
de olika nu existerande fackavdelningarna, där
utbildningen dock ej varit inriktad på dylika
arbetsuppgifter. Med ett väsentligt ökat antal studerande blir
emellertid en uppdelning på flera linjer möjlig, utan
att kostnaden per studerande behöver bli större än
nu. Därigenom kunna många utbildningsbehov, som
hittills icke; kunnat tillgodoses i nämnvärd grad,
vinna beaktande.
Genom ett kraftigt utvidgande av i första hand de
tekniska högskolorna kan man således skaffa de
arbetskrafter, som äro nödvändiga för att skingra
allmänhetens okunnighet och vidskepelse i tekniska
ting och bortdriva skadegörande tekniska
charlataner. Samtidigt kan man även få möjlighet att
tillgodose behovet av nya utbildningslinjer till teknikens
och industriens direkta tjänst.
86
24 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
