Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Tjära som ersättningsbränsle i semi-dieselmotorer, av Gunnar Wallgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tjära som ersättningsbränsle i semi-
dieselmotorer.
Av direktör GUNNAR WALLGREN.
Inom landet produceras en del lättflyktiga bränslen,
såsom sprit, terpentin etc., men dessa böra
naturligtvis främst reserveras för förgasaremotorer, även om
de med fördel kunna användas på direktinsprutande
maskiner, och för tändkule- och dieselmotorer bör
man koncentrera sig till de tunga
ersättningsbränslena, som ej kunna finna användning på
förgasaremotorer.
Redan hösten 1939 påbörjade A.-b.
Bolinder-Munk-tell omfattande försök för att utröna i vad mån i
handeln förekommande tjäror lämpade sig som
bränsle för våra 2-takts semi-dieselmotorer. Ett
40-tal olika ersättningsoljor ha undersökts (se tab. 1).
Den största svårigheten med hithörande problem
och som också genast möter en, när man börjar taga
itu med provkörningar, är, att de olika tjärtyperna
variera synnerligen kraftigt, vad kvaliteten beträffar.
Inte nog med att de olika tjärsorterna variera till
sina kemiska och fysikaliska egenskaper, när de
levereras av olika tillverkare; det visar sig i allmänhet
också, att samma tillverkare har mycket svårt att
hålla jämn produkt. I detta sammanhang kan man
erinra sig tendensen före kriget, då en alltmer stegrad
fordran på de flytande bränslenas kvalitet och
jämnhet beträffande t. e. oktan tal etc. gjorde sig gällande,
allt för att ur de mer pressade motorkonstruktionerna
få ut det mesta och bästa möjliga. Beträffande
ersättningsbränslena bliva förhållandena nästan det
rakt motsatta: Här fordrar man att motorn skall
fungera, hur variabelt och underhaltigt bränslet än är.
Att man med ersättningsoljorna därför ej kan nå
samma goda driftsförhållanden, torde därför vara
uppenbart, och man får finna sig i en del sämre
köregenskaper och besvärligare skötsel.
Vad beträffar tjärorna, kan man dela upp dem i
flera huvudgrupper, med olika användbarhet för
motordrift. Med avseende på råmaterialet ha vi:
1. Stenkolstjära,
2. Trätjära,
a) Lövträdstjära,
b) Barrträdstjära.
Stenkolstjäran är ej särskilt aktuell, då någon
rikligare tillgång ej finnes för detta ändamål. Dessutom
becka motorerna synnerligen kraftigt, trots att man
då använder relativt lätta destillat, En industriell
raffinering av dessa tjärtyper torde vara nödvändig,
om denna tjära överhuvud taget skall användas. —
Lövträdstjärorna ha ej heller visat sig lämpliga, då
de innehålla alldeles för mycket fasta beståndsdelar.
Fig. 1 visar en destillationskurva av bokträdstjära,
varav man ser, att nära hälften ej låter sig
överdestillera samt att även vid 200°C endast 14 %
överdestillerat. En motor, som man försöker köra på dylikt
bränsle, beckar också snart ohjälpligt igen sig och har
mycket dåliga köregenskaper (tomgång, delbelastning
etc.).
Bättre är då viss form av barrträdstjära. Ur
raffineringssynpunkt ha vi olika tjärkvaliteter, dels den
s. k. råtjäran och dels A-tjäran.
Råtjäran är den produkt, som först erhålles vid
destillation. Om från denna tjära terpentin, träsprit
etc. avdestilleras, fås A-tjära, som sålunda är
kalori-fattigare, mycket tjockare och icke så "tändvillig"
som råtjäran. Av dessa båda typer har råtjäran, som
sålunda innehåller en del lättflyktiga beståndsdelar,
visat sig vara det bästa motorbränslet, dock med ett
viktigt förbehåll, att den icke får innehålla för mycket
vatten.
Av tab. 1 framgår, hur vattenhalten kan variera
och sålunda för vissa fall uppgå till 25 %.
Fig. 2 visar en destillationskurva av grundtypen
för barrträdstjäran, nämligen råtjäran, och som synes
har denna kurva ett helt annat utseende än fig. 1.
Ref. nr 27
Vol.
I
. Spec. vikt
Viskos, f".
■50°
Flamp. ö.d.
Antåndn. temp.
Destillat, börjar
< 175 °
115 - 200 °
200 - 225"
225 - 250"
250 - 262"
Rest. V. 262
_ Kaiorim. vårmevårde
Vatten 13.1%
1,16 S_
5.9
1,44 _
101°
115°_
100°
4.5 %_
9.1
10.4 _
13, 7
11,8
50.5
Fot 64
Torrdest. punkt
100° 150° 200° , 250° 300° 350’
Temp. C
Fig1. 1. Boktjära. Från Perstorp.
Ref, nr 23
Spec. vikt 1.051
Viskositet Etf 1,12.
— /w>2
Flamp. ö.d. 50°.
Antåndn. t..
ßestillat. börjar-
< 150°
. 150-115°
115-200°
. 200 - 225°
225 - 250°
_ 250 - 215°
215 - 300°
_ 300 - 325’
325 - 328’
ßest.v.328° 32.1%.
Vatten 8o%
~WÖS" 150° 200° o 250° 300° 350°
Te/np. C
Fig. 2. Råtjära från Skogens kol a.-b., Kilafors.
24 mars 1941
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
