Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Hur gengasen har löst transportproblemet, av Gunnar Lindmark - Några problem vid gengasdrift: Värmebeständiga och rostfria järnlegeringar för gengasaggregat, av Curt Ericsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
förskjutning till personbilarnas förmån, under det att
procenten för omnibussarna sakta avtog. Per den
31 december 1940 ingingo sålunda lastbilarna i
gengasbilparken med ca 64 %, omnibussarna med ca
7,5 % och personbilarna med ca 28,5 %. Vid sagda
tidpunkt voro ca 8 200 st. eller 41,5 % av lastbilarna
yrkesmässiga och ca 58,5 % icke yrkesmässiga.
Samtliga omnibussar kunna betraktas såsom yrkesmässiga.
Av personbilarna voro ca 4 350 st. eller 48,5 %
yrkesmässiga och ca 51,5 % icke yrkesmässiga. Per den
31 december 1940 voro sålunda ca 48 % av alla
gengasbilar yrkesmässiga. Samtliga lastbilar,
omnibussar och yrkesmässiga personbilar utgjorde
sammanlagt ca 85.5 % av gengasbilparken. De
återstående ca 14,5 % utgjordes av personbilar i icke
yrkesmässig trafik, omfattande statliga och
kommunala bilar, firmabilar, handelsresandebilar, rent
privata bilar m. fi. Att denna lilla procentsats knappast
lämnar något nämnvärt rum för s. k. "nöjesåkning",
om sådan över huvud taget förekommer med
gengasbil, är uppenbart.
Det är nu av stort intresse att jämföra de nämnda
siffrorna med förkrigsbilparkens uppdelning i
yrkesmässiga och icke yrkesmässiga bilar resp. "rena
nyttobilar" (om detta ganska oegentliga uttryck får
användas) och privata bilar.
Av de ca 63 000 st. lastbilarna per den 31 december
1939 voro 18 300 st. eller 29 % yrkesmässiga, Alla
ca 5 100 st. omnibussar kunna betraktas såsom
yrkesmässiga. Av de ca 180 700 st. personbilarna voro
ca 12 400 st. eller 7 % yrkesmässiga. Före kriget
voro sålunda endast 14,5 % av samtliga bilar
yrkesmässiga, jämfört med 48 % av gengasbilarna per den
31 december 1940. Summerar man såsom ovan alla
lastbilar, omnibussar och yrkesmässiga personbilar,
kommer man till en procentsats för den s. k. "rena
nyttotrafiken" av 32,5 %, jämfört med 85,5 % av
gengasbilarna per den 31 december 1940.
Av de anförda siffrorna kan man i stora drag
utläsa, i vilken mån gengasdriften i sin nuvarande
omfattning tillgodoser transportbehovet. Av
förkrigsårets 18 300 st. yrkesmässiga lastbilar voro den
31 december 1940 ca 8 200 st. eller ca 45 %
gengas-drivna, under det att procentsatsen för de icke
yrkesmässiga var ca 26 %. Här finns tydligen rum
för en ytterligare ombyggnad av lastbilar till
gengas-drift, Särskilt gäller detta de icke yrkesmässiga, av
vilka ett icke obetydligt antal inmobiliserats och för-
modligen komma att successivt ombyggas till
gengas-drift.
Omnibussarna hade per den 31 december 1940
ombyggts till gengasdrift till nära samma procenttal
som de yrkesmässiga lastbilarna eller ca 42,5 %.
Vad de yrkesmässiga personbilarna beträffar hade
de per den 31 december 1940 omändrats till
gengas-drift till ca 35 % av antalet per den 31 december
1939. Även här kan en ytterligare ombyggnad
antagas komma att äga rum.
Av de icke yrkesmässiga personbilarna hade pei
den 31 december 1940 mindre än 3 % omändrats till
gengasdrift. I denna kategori bilar kan man nu
vänta en ganska väsentlig utökning, utan att några
som helst farhågor för s. k. nöjeskörning i
nämnvärd utsträckning behöva hysas. Man måste
ihågkomma, att inom denna kategori falla alla
firmabilar, handelsresandebilar, läkarebilar m. fi, vilka för
samhällsapparatens ostörda funktion äro av stor
betydelse.
Givetvis är det ytterst vanskligt att våga sig på
en uppskattning av gengasbilparkens sannolika
tillväxt under innevarande år. Jag har dock vågat mig
på försöket under det antagandet, att utvecklingen
kommer att fortgå ostört utan licensgivning och för
övrigt med all reservation för möjlig felbedömning.
De angivna siffrorna avse maximisiffror.
Ihågkommas bör att 100-procentig gengasmontering icke är
tänkbar med hänsyn till många vagnars höga ålder
eller olämplighet av andra skäl för gengasmontering.
Av lastbilarna antagas 75 % av de yrkesmässiga
och 60 % av de icke yrkesmässiga vara ändrade till
innevarande års utgång. Av omnibussarna antagas
likaså 75 % vara ändrade vid årets slut. Av
personbilarna räknas med 75 % av de yrkesmässiga och
15 % av de icke yrkesmässiga såsom ändrade vid
årets utgång.
Under dessa antaganden skulle gengasbilparken
per den 31 december 1941 komma att hava
nedanstående sammansättning (i runda tal):
Lastbilar, yrkesmässiga ................................13 750. st.
„ icke yrkesmässiga .. • •................26 850 „
Omnibussar ......................................................3 850 „
Personbilar, yrkesmässiga .. • •....................9 300 „
„ icke yrkesmässiga ..................25 250 „
Summa 79 000 st.
Några problem
Värmebeständiga och rostfria
järn-legeringar för gengasaggregat.
Av bergsingenjör CURT ERICSSON.
1 förbränningszonen på en gasgenerator, där
primärluften omsätter sig med bränslet, alstras mycket
hög värme. Zonen har som regel en sådan
utbredning, att material med hög värmebeständighet måste
användas i angränsande partier av generatorn, i mun-
vid gengasdrift.
stycken, roster m. in. Förutom keramiska material,
som användas exempelvis i förbränningsrummet på
Svedlunds kolgasgenerator, kunna endast
järnlegeringar med hög kromhalt komma ifråga: dessutom
kunna de ytterligare vara legererade med Ni, Si, Al
m. ni. I nedanstående uppställning anges fyra
huvudtyper jämte några av deras karakteristiska
egenskaper.
Typerna 1—3 kunna levereras både i gjutet och
valsat (smitt) utförande. Segheten och svetsbarheten
förbättras med stigande Ni-halt. Vid så hög Ni-halt
29 mars 1941
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
