Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Gengastegelproblem, av B. Wallgren - Brandfaran vid gengasdrivna motorfordon, av Mac Hall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
I brådskande fall, då tegelinsatser oj finnas på
lager, kan infodringen ske med en lämplig eldfast
stampmassa. Instampningen sker lätt och snabbt,
och infodringen får god hållbarhet, förutsatt att den
utföres enligt tillverkarens föreskrifter. Instampning
av fodret är särskilt lämplig vid experiment, då det
gäller att få fram den bästa utformningen av
brännzonen.
En genom stampning åstadkommen infodring blir
dock aldrig så homogen i godset som en tegelinsats,
bl. a. beroende på, att en instampning i generatorn
ej kan bli så väl genombränd som ett tegel vid
bränning i keramisk ugn.
Upplysningsvis kan nämnas, att av de vid Höganäs
tillverkade tegelinsatserna för gengasaggregat fram
till början av mars levererats 28 100 stycken. Under
samma tid har av denna tillverkare levererats eldfast
stampmassa enligt beräkning motsvarande 4 600
aggregat.
Brandfaran vid gengasdrivna
motorfordon.
Av direktör MAC HALL.
De erfarenheter som hittills gjorts ifråga om
gengasdrift med motorfordon visa, att man måste räkna
med nya och avsevärt ökade risker för skada å liv
ooh egendom utöver dem som förekomma vid
bensindrivna fordon. Det gäller i främsta rummet
förgiftnings- och brandfaran. I detta sammanhang skola
endast erfarenheterna rörande brandrisken beröras.
Det är i och för sig ganska naturligt, att en
gengasanläggning skall erbjuda betydande möjligheter
för brandanstiftan, om brännbara föremål finnas i
närheten. Generatorn är ju ej annat än en kamin, i
vilken stark hetta utvecklas, som kan bli farlig för
omgivningen, om isoleringen icke ordnats på
tillfredsställande sätt eller om tillräcklig försiktighet
icke iakttages, då luckor och lock behöva öppnas för
sotning ocli slaggning. Aggregatet är fyllt med
brännbar gas, som vid lufttillträde bildar explosiva
blandningar och ger upphov till flammor och gnistor.
Stundom kunna t. o. m. glödande kol kastas ut ur
generatorn. Olägenheterna härav har man sökt
förebygga genom olika föreskrifter och anordningar.
Vissa, delvis avsevärda förbättringar ha härigenom
åstadkommits, men åtskilligt återstår att göra. I
stor utsträckning synas emellertid de inträffande
eldsolyckorna bero på okunnighet hos fordonens
handhavare om riskens art eller på bristande
försiktighet vid skötseln.
Då flertalet motorfordon äro brandförsäkrade, kan
man genom bilförsäkringsbolagens skadehandlingar
utläsa åtskilligt av intresse, belysande hur
bilbränderna uppkomma. Hittills ha ca 150 fordon brunnit
—- helt eller delvis — och några siffror ur de
sammanställningar som gjorts rörande brandorsakerna
kunna måhända vara av intresse.
80 % av de brunna fordonen ha varit kolgasdrivna,
endast 20 % vedgasdrivna. Erfarenheten synes visa
större brandfarlighet hos de förra, för övrigt rätt
förklarligt med hänsyn till dels den större
gnistbild-ningen vid kolgasgeneratorernas påfyllning, dels den
högre yttertemperaturen hos dessa med åtföljande
större överhettningsrisk. Såsom framgår av
nedanstående uppgifter äro ifrågavarande orsaker de som
vållat en mycket stor del av bränderna.
Omkring 70 % av fordonen äro lastbilar och övriga
personbilar så när som på ett litet antal omnibussar.
I förhållande till antalet i gång varande fordon av
olika slag synas lastbilarna vara överrepresenterade
i denna brandstatistik, men det beror i första hand
på att brännbart gods å lastbilarna i en stor mängd
fall underlättat antändningen.
Tre bestämda huvudgrupper av skadeorsaker kunna
urskiljas. Den beträffande antalet fall största är den
som omfattar bränder genom överhettning eller
bristande isolering av generator eller ledningar. Detta
understryker starkt nödvändigheten, att
Gengasbyråns anvisningar beträffande monteringen noga
följas, men också att bilägarna måste sköta och
tillse aggregaten, så att överhettning i möjligaste mån
undvikes. Även om risken synes vara störst ifråga
om lastbilarna förefinnes även vid de så kallade
koffertaggregaten i personbilar risk för antändning
genom överhettning.
Den andra stora gruppen av orsaker, vilken
förorsakat de största ekonomiska förlusterna, omfattar
fall av antändning i samband med kolpåfyllning,
slaggning eller sotning och gäller på ett par undantag
när endast kolgasdrivna lastbilar. Oftast ha därvid
bränderna, såsom redan framhållits, underlättats av
att bilarna fraktat oskyddad eller otillräckligt
skyddad, brännbar last, som direkt antänts av flammor
eller gnistor vid gasens avbränning före
kolpåfyllning. En övervägande del av dessa fall måste därför
rubriceras som oförsiktighetsbränder, vilka kunnat
undvikas, om större försiktighet iakttagits. Man får
hoppas, att de försök som göras med anordningar för
ventilation av generatorn före kolpåfyllning skola
leda till resultat, varigenom brandfaran minskas.
En tredje större grupp omfattar bränder genom
antändning av spillbensin från starttanken. Ifråga
om personbilar dominerar denna brandorsak.
Placeringen under motorhuven av extratanken för
startbensin har visat sig ytterst olämplig, framför allt på
grund av svårigheten att fylla på bensin utan att
spilla och på grund av mindre tillfredsställande
utförande, t. e. otäta kranar. Det synes sålunda ytterst
välbetänkt av Gengasbyrån att påbjuda tankens
placering på annan plats än under motorhuven. Det
torde emellertid icke vara mycket vunnet, om den å
personbilar med koffertaggregat placeras i närheten
av detta eller i kofferten.
I övrigt upptar den nämnda brandstatistiken ett
flertal olika brandorsaker, bl. a. bränder genom
gasens antändning vid uppkommande läckor i systemet,
genom att gnistor inkommit i ännu ej helt tömda
kolsäckar samt antändning genom lågor eller gnistor
från primärluftintaget.
Sedda mot bakgrunden av de inträffade
bileldsvådorna torde många av Gengasbyråns detalj
föreskrifter för montering m. m. av gengasverk bli
lättare att förstå, även om de vid första påseendet
kunna förefalla att gå väl långt. Bilägarna böra
därför ha ett starkt intresse av att bestämmelserna följas.
Även om de för brandrisken närmast utsatta
fordonen representera avsevärda belopp, stå emellertid
ännu större summor på spel, i den mån de
gengas-drivna fordonen vålla eldsvådor å annan egendom.
114
24 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
