Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 24 mars 1941 Bränsle- och transportproblem i kristid - Förväntningar av gengasdriftens utveckling, av K. A. Wessblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
råde framstår önskemålet om en utveckling därhän,
att man på något sätt kunde få generatorn flexibel,
som jag sade inledningsvis. Vid en verkligt väl
dimensionerad vedgasgenerator och vid hygglig
körning, dvs. när man inte går till ytterligheter åt något
håll, äro besvären med tjärångorna ytterligt
minimala. Då vill jag snarare säga, att med hänsyn till
de dåligt genomkolade kol, som man alltemellanåt
får, olägenheterna äro mera märkbara i en
kolgas-generator, där man genast på filterdukarna får
känning av huruvida man har fått litet tjära med. Det
är också med hänsyn till den effekt, som man får ut
av sin ved, önskvärt, att generatorn inte är så
konstruerad, att de tjärångor, som kunna krackas, få i
full utsträckning förbrinna i förbränningszonen. Det
gäller sålunda att få en fullständig kolning av virket
i förbränningszonen utan att man får en fullständig
förbränning av tjärångorna. Även detta är ett
dimensioneringsproblem, som tyvärr inte heller har
någon entydig lösning, eftersom förhållandena variera
med motorns hastighet.
Jag skall vidare tala om en liten detalj, som
ingalunda är oviktig, nämligen flamskyddet. Detta har
tillkommit dels av tekniska skäl och dels ur
säkerhetssynpunkt. Säkerhetssynpunkten har fått
bestämma konstruktionen för närvarande, och jag tror, att
även ledamöter av sprängämnesinspektionen, som
eventuellt äro här närvarande, skola ge mig rätt i
att de lösningar, som finnas, inte äro särskilt lyckade,
vare sig ur teknisk synpunkt eller ur
säkerhetssynpunkt. Frågan om dessa flamskydd har emellertid
lösts i tvångets och den starka rusningens tecken,
och därför är det förklarligt, att de inte kunna ha
varit fullständigt tillfredsställande. Särskilt vid
ved-gasdrift har man rätt mycket besvärligheter med
flam-skydden, och det börjar bli allt vanligare, att man
ser chaufförer köra med öppna flamskydd, vilket ju
är ett brott emot förordningen men en nödvändighet
med hänsyn till att flamskyddet har satt igen sig.
På detta område finnes givetvis en hel del att göra
ännu.
Jag lämnar nu generatorn och kommer till den
första renaren. Jag skall då genast be att få säga,
att de farhågor, som jag tidigare uttalade
beträffande cyklonrenarens funktion vid vedgasdrift, ha visat
sig betydligt överdrivna. Den kondensation, som
man i startögonblicket får i cyklonen, kan undgås
därigenom att man släpper ut gasen direkt, nota bene
om tryckfläkt användes. Olägenheterna äro i alla
händelser inte av den storleksordning, att de vålla
alltför stora besvär. Då nu ett flertal mycket
acceptabla konstruktioner av cyklonrenare finnas i
marknaden, som visat sig vara lätta att använda
och som fungera bra, finnes ingen anledning att
särskilt på den punkten önska sig något som är
nämnvärt bättre. Det enda skulle vara att dessa
konstruktioner, såvitt jag. kan finna, som regel visat sig
vara alldeles för tunga. Visserligen kan man säga,
att tyngden är ett mått på soliditeten hos dem, men
så är inte alltid förhållandet; det är litet för mycket,
som är bastant gjutgods i stället för att vara på ett
hyggligt sätt formgivet i plåt. Men det är
naturligtvis en verktygskostnad, som man har dragit sig för,
innan man vet, hur affären utfaller.
Vid vedgasgeneratorerna kommer man, åtminstone
på vissa typer, härnäst till en kylare, och den kyla-
ren är oftast utformad så, att man tillvaratar den
utomordentligt stora reningseffekt, som ligger i att
man låter medföljande vattenånga kondensera på de
finaste sotpartiklarna, därigenom förstoras de och
bliva tyngre, så att man kan få dem att falla ned i
någon behållare. Det finnes som bekant intet filter,
som tar hand om de allra minsta partiklarna, och man
måste därför alltid räkna med förekomsten av sådana
hela vägen i gasen. Det finaste sättet att bli av
med dem är just att åstadkomma detta nedslag av
kondensat på dem, och det bör man därför också
använda sig av, en sak som i flera konstruktioner är
rätt försummad. Det bör vara relativt lång fallväg
för partiklarna, och man bör se till, att det råder
någorlunda lugn i gasströmmen, där dessa partiklar
uppsamlas. Även i detta hänseende brister det på
många håll, och här finnes en hel del att göra.
Lättheten att tömma och rengöra kylare och filter
är en mycket väsentlig faktor, och på detta område
finnes också en hel del att göra för herrar uppfinnare
och konstruktörer. Sedan är det en smakfråga, hur
stora man vill göra dessa behållare. Det anses bland
droskchaufförer, att man inte kan undgå att två
gånger om dygnet göra rent sitt aggregat tämligen
ordentligt, åtminstone när man använder ved. Detta
är onekligen litet för mycket. Vad man kan göra
för att vinna ökad bekvämlighet i detta avseende
kommer att bli mycket betydelsefullt för gengasens
möjligheter att hålla sig kvar i fortsättningen, om
och när vi möjligen få bensin, även om denna skulle
bli rätt dyr.
En sak, som också är viktig beträffande
kylarytorna, är, att dessa äro möjliga att avskärma
vintertid på ett enkelt sätt och så att eldfara inte uppstår.
Det är emellertid inget problem av någon nämnvärd
rang, och därför nämner jag det bara i förbigående.
Om vi gå vidare, komma vi till finrenaren, som
den vanligen kallas på ett vedgasaggregat. Av
fin-renare finnas rätt många konstruktioner, men man
kan inte säga, att någon av dem är verkligt
tilltalande. I många av dem har man gått in för att
använda korksmulor som fyllnadsmaterial, i andra har
man detta i förening med genombubbling i vatten
eller kondensat, och i andra slutligen har man enbart
använt sig av något fibröst material, som kan
avfiltrera sotpartiklarna. Vid kolgasgeneratorer använder
man vanligtvis textilmaterial, vilket är möjligt att
göra där, medan det inte är möjligt i
vedgasgeneratorerna, därför att man där hela tiden har en på
fuktighet mättad gas, som mycket lätt genom
ut-kondensering av vatten vållar igensättning av
dukarna så gott som omedelbart. Det är givet, att det
måste återstå en hel del att göra just på den punkten.
Reningen är visserligen i många fall förbluffande
bra, men den är i alla händelser även hos goda
konstruktioner så olika i början och i slutet av en
användningsperiod av samma reningsmassa, att man
redan ur den synpunkten skulle vilja önska sig
någonting bättre.
Jag kommer så över till rörledningarna fram till
motorn eller bak till motorn, om generatorn råkar
sitta framtill. Jag hörde häromdagen, att det i
Tyskland redan tillkommit en del andra material än
plåtrör eller järnrör för detta ändamål. Jag tror
inte, att det föreligger något verkligt behov att
använda något annat än ett tunt rör av järn eller stål,
122
24 mars 1941
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
